Helgdagarna har gett tillfällen till extra träningsdagar, i dagsljus! Den regelbundna räddningssökträningen sker en kväll varje vecka och nu har träningsgruppen kunnat träffas dagtid för längre träningspass. Om än inte på helt öde träningsplatser, då viss verksamhet pågått i området även under helgdagar.
Onsdagen var en dag då gruppen skulle ha tränat kvällstid som vanligt, men det var även Trettondagen och en ledig dag för dem som ännu inte gått i pension i gruppen. En fast sammansatt träningsgrupp, bestående av idel erfarna hundägare med olika typer av instruktörsutbildningar och några certifierade räddhundsförare. Modji är äldst av hundarna och hon är certifierad räddningshund. Under åren har övriga certifierade räddningshundar i träningsgruppen vandrat över regnbågsbron, lämnande många fina minnen. De har alla varit aktiva på träningar hela livet ut, till och med sista kvällen innan farväl tagits. Täcken på Lapska Vallhundar har diskuterats och förr tyckte man att detta var nonsens på välpälsade hundar. Allt var inte bättre förr - det var mycket man inte visste då som man vet nu.
Násti fick somna in ett dygn efter sitt sista sök, 14 år och 3 månader gammal, då hon visat ohälsa under några dagar. Många prover togs och de visade ingenting, men hon mådde inte helt bra. Hon var inte glad. Det var dags.
Klicka för större bild.
Hundarna i träningsgruppen och flockens egna hundar inkluderade bär samtliga täcken när de ligger i utkylda bilar och skall träna eller har tränat, men aldrig under pågående arbete/sök. Lapska Vallhundar eller ej. I gruppen ingår fem Lapska Vallhundar med rastypiska pälsar. Man måste vara rädd om sina hundar och att ta en icke uppvärmd hund ur en kall bil och sätta den i hårt fysiskt arbete direkt är inte bra, om man vill ha en hund som håller länge. Är fysiskt i gott skick långt upp i åren. Att ta en varm hund som just sprungit mycket och klättrat och ansträngt sig, för att lägga den i en utkyld bil är inte heller bra. Om man vill ha sin hund aktiv och mående bra i muskler och leder tar man hand om den livet igenom. I det ingår att se till att den inte utsätts för nerkylning ihop med arbete.
Att ligga i en kall bil är INTE som att ligga ute i snö!
I snö gräver hunden ner sig och låter sig även snöa över och snö ger god isolering. I en bil har alla hundar inte ens möjlighet att bädda ner sig bland flera fällar för värme. De får ligga på något isolerande och så tänker man att det räcker. Det gör det inte. Hunden bör få värme över ryggen och det får den inte när den rullar ihop sig och andas uppvärmd luft genom svanspälsen. Att även kunna bädda är något de behöver kunna göra. Ett naturligt beteende man inte får förhindra.
Rådet är alltså: Använd värmande täcken när hundarna ligger länge i utkylda bilar ihop med fysisk ansträngning. Täcken som ger utrymme för pälsen att resa sig för bevarande av kroppsvärmen. Något som hindras av för slimmade täcken. Pälshåren reser sig för att skapa ett isolerande luftskikt när hunden blir nerkyld och får inte tryckas till för mycket. Ett täcke skall hjälpa och inte stjälpa. Ogillar hunden sit täcke så låt bli att använda benstropparna. Det är oftast dem de ogillar. Ljumskarna är känsliga ställen på hunden och där vill de kanske inte ha gummiband som kan dra åt.
På onsdagen var det två minusgrader och en vass ojämn vind över träningsområet i en bergtäkt. Svinkallt kändes det när man kom ur bilen. Inne i bilen var det vindskyddat och relativt sett varmt och gott för hundarna, som alltså inte bar täcken, men hade filtar att bädda med. Täckena sparas till dess utomhustemperaturen blir lägre. Man kan inte ta på sig alla sina vinterkläder redan vid ett par minusgrader, då man beöver kunna öka på vartefter temperaturen faller. Samtliga förare hade varma kläder men overallerna sparas till dess det blir kallare, när hundtäckena plockas fram. Sökträning innebär väldigt mycket stillaliggande även för förarna, när de är figuranter åt varandra.
Modji som är skallmarkör fick köra ett frisök i par med Labbekillen Mick som är rullmarkör. I räddningssök ingår att hundar skall kunna jobba parallellt utan att börja leka eller störa ut varandra. Modji och Mick visade att de samarbetade väl när de sökte igenom de stora området. De kollade med varandra medan de sökte. "Söker du där så söker jag här!" Som flockjagande vilda hundar eller vargar. När Modj fyndade först och stod där och skallmarkerade en funnen figurant stördes hon inte av att Mick kom och greppade sin fasta rulle för att återvända till sin förare och därefter göra ett kopplat påvis med föraren. Inte heller lät sig Mick störas i sina rutiner av att Modji dök upp och började skallmarkera. När godisbelöning delades ut rådde fullständigt lugn och ingen konkurens. Alla figuranter var inte högt placerade där Mick nådde högst! Själv satt Matte gömd på marken när hon hittades av Modji först och därefter dök Mick snart upp.
Klicka för större bild.
Ailis sök är inte mycket att skryta över. Hon började fint! Två figuranter var gömda på stort avstånd från varandra. Hon började fint som sagt och lät sig inte alls störas av att en dumper körde precis ovanför bergkanten och tippade jordmassor och stenar nerför kanten med buller och brak. Aili gick ut mycket bra och koncentrerat och fyndade och skallmarkerade sin första figurant intill slänten upp från bergtäkten och i utkanten av sökområdet. Hon jobbade sedan vidare i full fart längs områdets ytterkant och gick plötsligt ner med nosen i backen och verkade spåra. Hon närmade sig och hon kom fram till det hörn där den andra figuranten skulle vara gömd. Ingen reaktion från den spårande Aili. Som spårade ur rejält....
Figuranten stod upprätt bakom en container och av spåren i det tunna snölagret att döma hade Aili varit där. Ingen skallmarkering dock. Matte informerades av figuranten om att hennes spårande hund ignorerat honom totalt! "Det är rävspår överallt här" fick Matte höra. Aili tyckte uppenbarligen att den stående figuranten plötsligt var totalt ointressant i jämförelse med rävspåret. Matte hade väl ögon att se med och uppenbarligen hade hon sett gubben! Så Aili ägnade sig åt sitt och det var nu att kolla rävspår. "Blocket nästa!" Är det stående hotet i dessa lägen och inget Aili skrämdes så mycket av. Hon vet att Matte aldrig någonsin skulle låta henne flytta ut - oavsett vad! Tomt hot. Matte fick för övrigt nyligen en förfrågan från en oidentifierbar person om inte bara valp. Vuxen hund gick lika bra. Gärna på foder. Folk är som tokiga efter husdjur nu. Även hästar.
Vad Aili däremot "drababdes av" var regelrätt markeringsträning som för en nybörjarhund. Figuranten fick på tillbakavägen mot bilarna placera sig på lite olika ställen helt öppet och nu hade Matte "tummen i ögat" på Aili när hon skickades mot figuranten. "MARKERING TACK!"
Aili skötte sig nu när hon inte hade en chans att komma undan, med förare och figge tätt inpå över den öppna planen. Regelrätta markeringsövningar är ett sätt att ställa tillbaka skåpet på sin plats.
Tack alla för bra träning trots kylan! Trevlig fikastund blev det också och de två nykomlingarna höll sig varma i sin valplek, mellan sovpauser i stundtals varmkörda bilar. De gjorde båda fantastiskt fint ifrån sig på sina första vindstigar i miljö! Det ser lovande ut.