Torsdag.
Nerslag i verkligheten där ute.
Vettigt eller inte så har Husse och Matte lite försiktigt börjat röra sig i vidare cirklar från reviret. Varför den nu inkomna och tidigare saknade medicinen hämtades på apoteket i Norrtälje. Lokalen är stor och ger mycket utrymme för alla att hålla avstånd. När Matte tryckte fram en kölapp - ingen före vare sig där eller vid disken, kom en yngre man med stor mage och bara tryckte undan Matte, för att så snabbt som möjligt få tag i en nummerlapp även han. Inga fler kunder fanns på apoteket... Den gamla tanten syntes tydligen inte.
Därifrån for Lapskflocken till matstället Bergstugan och så här dags var det gott om utrymme efter anhopningen tidigare vid lunchdags. Många pensionärer och ALLA höll avstånd. Ute i blåsten satt de flesta med avstånd och åt. Modji och Aili hade mycket att titta på, med fler närvarande hundar och folk som passerade på gångvägen nedanför deras upphöjda plats på verandan.
Väl hemma igen tog Husse en skogspromenad med hundarna och sedan trixtränade Matte en stund och Modji och Aili stod i kö för att få vara med och leka! Aili har snart lärt sig följden av kommandon och risken verkar finnas att de sex avståndskommandona inte hinner ges, innan Aili utfört vad som skall utföras! De är båda jätteduktiga med att sitta och vänta på sin tur under tystnad, trots att de är supertaggade på att själva få göra något! Man tränar två hundarn när man tränar en, genom att låta dem lära sig vara passiv publik.
Fredag.
Efter det att Mattes yngste son med fästmö tog en tur med Rosella på sträckan Kapellskär - Mariehamn och tillbaka i söndags, kände Husse och Matte att det kanske kunde gå bra även för två 70+ gamlingar. Ett begränsat antal biljetter säljs och att hålla avstånd hade inte varit något problem. Båten skulle avgå mitt på eftermiddagen och dessförinnan tog Husse en skogspromenad med hundarna, som skulle få vakta huset medan resten av flocken befann sig till sjöss. Med avbrott för att umgås med en granne ute på tomten en stund, mitt i ensamvaktandet. En minikryssning tar fem timmar över Östersjön, med en halvtimmes uppehåll i Mariehamn då man inte lämnar båten. Kapellskär ligger inte långt borta men man måste vara på plats en timme före avgång. En utlandsresa icke förty! Husse och Matte skulle få andas finsk luft på finskt vatten! Egentligen skulle Matte i dag, lördag, ha landat i London för en veckas bilsemester i Wales med besökande av vänner. Som för så många andra fick de planerna ändras.
Resan inleddes med en timme ute på däck i solskenet, medan båten passerade allt kalare kobbar och skär i ytterskärgården, innan det öppna Ålands hav tog vid. Molnen hopades, vinden friskade i och de få platserna i lä på akterdäck var upptagna, varför Husse och Matte förflyttade sig inomhus tillsammans med många andra. Fortfarande var det ganska lätt att hålla avstånd.
Matte gick in i Taxfreebutiken för att handla och där var det inte heller några problem till en början. Innan man når kassorna passerar man genom den stora godisavdelningen och där tog det stopp. Flera barnfamiljer med stora familjegrupper proppade effektivt igen för alla att hålla avstånd. Begreppet föreföll totalt okänt. Ungarna verkade styra och for hit och dit och föräldrar fick skygglappar för alla runt om, för att inte tappa sina avkommor ur sikte. Det trängdes rejält på sina håll och Matte snirklade sig evighetslångsamt mot kassorna för att komma därifrån så fort som möjligt. Körande en kundvagn framför sig som barriär mot kringfarande ungar. Inte en enda skylt påminde om att hålla avstånd! Handspritbehållare fanns det tätt.
Väl ute lämnade Matte inköpta varor hos Husse som vilade benen. Ett besök i klädbutiken lockade och där såg det inte trångt ut. Inte några stora barnfamiljer. Direkt innanför ingången stannade Matte till mellan två klädställningar för att hålla avstånd till framförvarande. Stående mellan de två ställningarna fick Matte helt oväntat en kraftig rumpbump och trycktes in bland upphängda kläder?! Bakom Matte hade en storgumpad ung kvinna använd häcken för att trycka sig fram dit hon ville! Vilket var precis där Matte stod. Totalt obekymrad stod hon kvar och höll Matte intryckt bland en hoper blusar. Matte fräste ifrån och mycket tätt inpå, ansikte mot ansikte, upplystes Matte om att hon inte syntes i sina mörkblå käder. "Jag såg inte dej du är så mörk!" Var det häpnadsväckande svaret. Inte en tillstymmelse av ursäkt. Mattes urmusklade, hängande kärringrumpa hade inte mycket att säga till om när tjejens omfångsrika och skrymmande häck dominerade det trånga utrymmet. Matte blev nog mer ledsen än arg faktiskt.
Det är inte roligt att inte synas. Inte bli sedd. Inte räknas. Inte finnas. Inte höra till, när "alla andra" rör sig fritt ute som vore Corona en avlägsen historia. Är man gammal och inte ung finns inget utrymme längre ute bland folk tydligen. Fler och fler berättar om liknande upplevelser. Som äldre är man i vägen när man sakta börjar dyka upp utanför den egna ytterdörren igen. Har man inte sett en äldre människa ute på fyra månader och tusentals äldre inte längre finns, kanske man helt glömt bort att det finns skrynkliga gamla gummor och gubbar..... De har inte synts på så länge så då finns de inte.
Ena dagen bortknuffad från nummerlappstryckaren på apoteket och nästa rumpbumpad in i en klädställning. Håll dig hemma kärringjävel! Du syns inte. Du finns inte. Sådana som du skall ha dött vid det här laget.
Händelsevis har varken Matte eller Husse gjort det.
Hundarna blev i alla fall glada över att se sina gamla skrynkliga och osynliga människor som gav dem en sen middag och själv tog Matte ett glas god Bushmills Black Bush. Den nya verkligheten befolkas av icke skrynkliga människor med stora magar och rumpor som används till att knuffa undan lättknuffade gamlingar. De som ännu är i livet.