Onsdag.
Missnöjet med extremt isiga vägar i området nådde en ny höjd på onsdagmorgonen. Bland alla tips om skor och broddar som kunde användas för att gå på vägarna, dök en ny vädjan om råd och hjälp upp i den lokala FB-gruppen. "Vi klarar oss nog själva, men vår lilla hund halkar omkull! Vet någon vad man kan göra för att hon inte skall halka?" Husse tipsade om hundsockor/ skor med halkskyddad sula, någon annan lade ut länkar till dylika hundskor med bra sula. Något ägaren till den lilla halkande hunden uppskattade och hade själv inte aning om att sådant fanns.
Matte gav sig mitt på dagen ut på en kortare hundpromenad och efter en mycket isig första sträcka hemifrån, hördes ett buller framåt vägen. Ur kurvan dök den gröna traktorn upp i hög fart! Fort brukar det gå och inte mycket hänsyn tas till fotgängare - men med traktorn följde grus/sand som ströddes bakefter. Matte fick svårt att hitta säkert underlag för att skyndsamt förpassa sig mot dikeskanten med hundarna. Sluttande blankis leker man inte med. Spikarna i sulorna fick stampas ner för fäste. Traktordäcken svischade förbi mycket nära Matte, som föst ner hundarna halvt i diket. Traktorn försvann in på en sidoväg och Matte gick vidare med hundarna uppför backen runt kvarteret. Traktorn kom tillbaka och Matte måste flytta på sig och hundarna igen. Ut på den sluttande såphala kanten bar det igen. Ett fall skulle bli ödesdigert då Matte skulle hamna framför traktorhjulet. Jättebra med grus på isen! Men varför behandla fotgängare som osynliga... Känslan av att någon tvingats ut för att sanda mot sin vilja låg oerhört nära. "Jävla gnällkärringar som måste ut och gå med sina hundar!" Typ. Men Matte och alla andra som bor i området betalar många pengar varje år för att vägarna skall fungera att både köra bil och gå på. Året runt. Större delen av sträckan kunde nu traskas på en väldigt ojämnt sandad väg, där fokus fanns på backar och korsningar.
Kvällens träning skedde inomhus, i en källare till ett före detta sjukhus i en grannkomun. En uppvärmd plats med belysning och många rum! Varav ett skyddsrum. Tränade gjorde två Lapska tikar, tre Lapska hanhundar, en Jaktlabbetjej och en Springertjej. Alla hundar bands upp på rad i rörfästen i en korridor. Aili fick inleda kvällens träning med ett frisök, där två personer var gömda på för Matte okända platser. En "facit" hade koll på var figuranterna var gömda. Aili har varit väldigt ljudlig under en tid på sina sök. Hon har skällt under arbete på tok för mycket, vilket Matte har jobbat med. Något som återkommer och som är nödvändigt att åtgärda då Aili blir svårläst. Ofta är det så att olika individer har olika svaga punkter och att man åtgärdat ett problem under utbildning och i hundens ungdom, innebär inte nödvändigtvis att denna svaghet inte gör sig påmind med jämna mellanrum. Att Aili har mycket nära till skall är både bra och dåligt. Hon kommer mycket snabbt till markeringsskall! Men hon har också lätt att glappa när energin pyser över. En balansgång.
På kvällens sök fick Matte information om att ingen var gömd i skyddsrummet. Matte kunde alltså be Aili vara tyst om hon skulle gå i skall där. Träningsområdet var fullt med vittring efter en avvallning. Aili jobbade på fint, tyst och systematiskt och hon fick själv välja hur hon skulle söka igenom alla rum. Aili sprang rakt mot det innersta rummet, där en vittring fanns upp mot rören i taket. Aili kom till markering men var inte nöjd själv. Hon jobbade vidare och nosen sänktes. I en lite plåtlåda med stängt lock, stående på vingliga hjul mitt på golvet, hade en träningskompis knölat ner sig i fosterställning! Fin skallmarkering och en mycket bra lega!
Nästa figurant hittade Aili längst bort i en mörk skrubb, innanför ett bullrande fläktrum i andra änden av den stora källaren. Fläktarna bidrar till att spela spratt med vittringarna och stående på figuranten skällde Aili upp mot taket! Vilket Matte fick berättat för sig. I mörkret i skrubben syntes bara den ljusa undersidan av Ailis svans. Hon hade ingen aning om att hon stod på figuranten, då all vittring gick rakt upp! När han började prata och belönade Aili blev hon väldigt överraskad! Samma sak hände med övriga hundar under kvällen. Alla trodde att figuranten var gömd ovanför dem, när de faktiskt stod på honom.
En kväll med mycket bra träning! Stora ytor och kluriga vittringsvägar, som gav hundarna en del att fundera på!