Fredag.
Ett vardagslugn har sänkt sig över familjen. En ny vardag med smått i huset igen. Det är lite knappt 2½ år sedan sist och inte skall det ske igen. Det känns inte aktuellt att hålla på med uppfödning när man är så gott som sjuttio. Vilket skulle bli fallet om en Modjidotter i familjen skall bli mamma.
Uppfödning här har skett i liten skala med stort intresse från både Husse och Matte för de enskilda individerna som fötts här. Det har aldrig funnits planer på att föda upp valpar varje år. Hur man orkar ha flera kullar per år eller till och med samtidigt känns svårt att förstå. Det finns inte på kartan att omplacera Modji för att hon nu inte kan få fler kullar. Här är hundarna arbetskamrater och familjemedlemmar som har fått bli mammor. Inte avelstikar primärt.
Modji och hennes fyra barn mår bra. Såvitt Matte kan bedöma. Modji har ingen feber och magen fungerar. Knytten äter, sover, hickar, samlas i klunga när de sover för det mesta. Proppen märks inte fullt så mycket längre. Syskonen hennes blir lika förbannade när inte maten kommer snabbt nog eller när de hamnar bakom eller under sin mamma. Det har liksom planat ut. Samma skrot och korn allihop! Månne det var så att Proppen var den som hade orsak att vara mest missnöjd med sakernas tillstånd när hon plockades ut och hade orsak att påpeka det?! Hon fick anledning att visa överlevnadsinstinkt, envishet och vilja redan från start. På ett sätt som de andra inte behövde. Så tror Husse och Matte. Hon hängde där på bäckenbågen i timmar och pep och påkallade hjälp! Det slapp hennes syskon som bara låg i fosterblåsor och blev utplockade. Relativt bekvämt i jämförelse. Alla fyra var ju oväntat aktiva med bra hjärtfrekvenser, ända till Modji sövdes och de blev slöa och svaga av narkosen. Dock en nödvändighet för att rädda Modji. En stor risk för alla valpar vid kejsarsnitt. En stark kvartett vad det verkar.
Modji följde i sin mammas och mormors fotspår och valde att lämna sina knytt en stund mitt på dagen. När de var två dygn gamla. För att ligga i solen på gräsmattan och koppla av. Hålla koll på rågeten med sina två kid och bocken som börjat uppvakta henne och jaga bort ungdomarna i trädgårdarna intill. Modji rullade sig lite försiktigt och gick sedan in efter en dryg kvart. Matte tog chansen och fikade på bänken i solen vid lekstugan. Modji gick även gärna på ett par rastningsrundor bortåt vägen.
När Husse kom hem fick han ta över valpövervakningen. Se till att alla passade på att äta samtidigt och att ingen hamnade vid sidan av och blev nerkyld. Samt studera deras beteenden. Matte tog med Násti på en för båda synnerligen välbehövlig cykeltur. Mattes ben var som spagetti och flåset dåligt. Två nätter utan sömn har satt sina spår. Nástis sår på överläppen syns knappt längre och päls och morrhår kommer tillbaka.
Middag åt Husse och Matte i lugn och ro på glasverandan med terrassvärmaren på och ljusen tända. En nubbe serverades.
Det gäller att njuta när tillfälle ges. För att orka när det är oflyt.