Torsdag - söndag.
Färden gick i sydvästlig riktning på torsdagmorgonen. Målet var en hyrd stuga intill vattnet nära Ljungskile. Här skulle träningsgruppens lag sammanstråla, inför den årliga lagtävlingen för sök- och räddningshundar från hela landet. Laget bestod i år av tre Lapska Vallhundar och en ettårig Jaktlabbetjej. Aili, hennes morbror Lime och Kirou samt Vinja. Modji har fyllt tolv år och liksom sina anmödrar får hon då avstå tävlandet. En tävling som pågår hela fredagkvällen och fortsätter på lördagmorgonen för att sedan inte avslutas förrän på lördagkvällen, blir för hård belastning för en tolvårig hund anser Matte och Husse. Modji och Husse fick rollerna som "senior advicer" och "materialare". Att anlända dagen innan kändes lämpligast, för att undvika tidspress med accepterad incheckning först efter fyra på tävlingsdagen.
På fredagmorgonen tog Matte en långpromenad med båda hundarna på en timme, i det mycket backiga landskapet i stugans närhet. Branta backar! Bra uppvärmning! Dagen ägnades sedan åt slappande och laddande i det fantastiska vädret värdigt en vårdag! Till sugan hörde en stor altan med sjöutsikt och här njöt alla tillsammans, hundar som förare.
Först av alla i god tid anlände så "Lag Gátchis med flera" till Backamo Lägerplats som är historisk. Temat för tävlingen var 91:an Karlsson! Lämpligt i den gamla militära miljön. Här visade det sig vara en viss fördel att vara lite till åren, med god kunskap om både 91:an, Elvira och 87:an! Sex lag tävlade och på fredagkvällen var det fem olika stationer som skulle avverkas. Lagets första uppgift var en hinderbana - ett fyspass! Två hundar skulle medfölja över och under några olika hinder och samarbete var viktigt för att få över hundarna. En förare skulle sedan med stöd av en annan förare ta sig med kopplad hund längs en hängande, lång och svajig stock. Hunden på marken och föraren på stocken. Här lånades Aili ut till en annan förare. Det tog en liten stund innan Aili förstod att uppgiften bestod i att hinna göra så många vändor som möjligt på angiven tid. Det gick riktigt bra på denna station!
Därefter följde två olika stationer med olika sökuppgifter i mörker. Laget fick själv välja vilka hundar som skulle nyttjas på varje station och "självgående hund" föreslogs. Med tre erfarna Lapska Vallhundar i laget fanns det att välja på! Inte sällan består sökuppgifter av områden där hunden får gå innanför en avspärrning och jobba, men inte föraren. I en lada där Aili och Kirou fick söka i bråte innanför avspärrningar, fyndade de båda i varsin ände av byggnaden och då fick förarna ansluta och ta kontakt med de funna personerna. Här blev det omhändertagande av skadad person och hund med skärsår i tassen. För att visa att man har kunskaperna. Ett sök var nere i strandkanten och där fick Aili och Lime jobba i varsin del av området. Aili berättade genast vid ankomst och innan ordergivning att en person fanns uppe i en slänt. Vilket Lime senare bekräftade. Själv jobbade Aili i fritt sök och hittade en person under en låg byggnad i strandkanten. Bra jobbat av båda!
En uppgift byggde på samarbete mellan förarna i första hand och tillit. Två förare med kopplad hund, en i taget, skulle med täckta ögon dirigeras genom en med plastband liggande på marken avgränsad bana över en gräsyta. Banan var bred nog för förare och hund och gick med nittiogradiga vinklar över ytan. Ingen fick kliva på banden eller utanför! Varken hund eller förare och utanför banden låg föremål intressanta för en hund. De var förbjudna. Vid banans slut fick föraren ta av ögontäckningen och skicka hunden på uppletande för att bära in så många vardagsföremål som möjligt, innan tiden gick ut. Lime fick börja med förare och klarade sig galant! Men utan att Lime skickades på uppletande. Ekipaget återvände snabbt. Den biten fick Aili fixa när hon med oseende Matte tagit sig hela vägen igenom banan. Lagkompisen som från en högt placerad plattforom dirigerade ekipagen oerhört exakt med hög röst var guld värd! Matte kunde gå utan tvekan enligt högljudd och mycket exakt dirigering. Aili hittade i mörker två föremål som hon bar till Matte. Ett litet svart fodral och en visselpipsnodd.
Efter lite eftersnack i stugan och planering inför lördagen, nu när man fått "körschema" för dagen med tider och platser, blev det mörkt och tyst i stugan.
Lördag morgon klockan nio stod laget åter insatsberett i "full utrustning". Vilket innebär hjälm med pannlampa, grova skor och första förband i fickan. En stor yta på en tipp skulle avsökas. Här fick Aili vittring och rusade upp på en jättehög med flis, för att tappa vittringen och inte kunna lokalisera vittringskällan. Kirou hittade en person i en sluten trailer. Inte lätt! På nästa station hittade Aili en person i en rasbrant i en skogskant med betongbråte och en person i ett upprätt betongrör. Alla ur 91:ans krets och med historier från hans liv som scenario.
På ett skogssök hittades diverse föremål från 91:an, som en hjälm, en gasmask och en grön jacka. Dock ingen person och det visade sig inte ha funnits någon att hitta heller. Här bedömdes kommunikation inom laget och taktik och laget fick beröm av stationsansvarig för medförda komradioapparater och bra upplägg med hela området avsökt på angiven tid.
En lång tvåvåningsbyggnad skulle avsökas av självgående hundar och Kirou fick ensam ta den avspärrade övervåningen och Aili undervåningen med Matte i sällskap. Snabbt lokaliserade Aili en stor skål med väldoftande köttbullar i ett skåp! Även Matte kände doften! En luring då doften gick upp i övervåningen via ventilation från skåpets närhet! Svårt för föraren i nedervåningen att avgöra vad hunden en våning upp skäller på! Aili kom till en avspärrad trapp längre in i byggnaden och på en direkt fråga om hon tilläts gå upp gjordes bedömningen att detta var till en annan del av övervåningen, oåtkomlig för Kirou. Raskt kom Aili till skallmarkering där uppe och Matte tilläts ansluta. Den saknade 91:an var hittad!
Dagens sista övning bestod i att hitta två tjuvar och koden till den väska de setts bära iväg natten innan. Innehållande hunden Caesars halsband. En Grand Danois tillhörig Överste Gyllenskalp! Allt om 91:an står att läsa på Wikipedia för den som inte är insatt. De två tjuvarna hittades bakom två av väldigt många numrerade dörrar i en förrådslänga. Siffror som gav koden till den väska som hittades i en byggnad. En lagtävling kan se ut lite hur som helst med olika stort mått fantasi involverat. En viktig del av tävlingen är att det skall vara roligt! Samtidigt som det skall finnas en seriös tanke bakom uppgifterna som involverar hundarna.
Direkt vid återkomsten till stugan, efter avslutad tävling på lördagen, fick även Modji en uppgift. Matte gömde sig i skogen nära stugan och Modji fick söka. Därefter gömde sig Husse och Modji fick hitta även honom. I övrigt hade Husse och Modji varit ute och promenerat, medan övriga var upptagna på de olika stationerna.
I kvällningen samlades alla för en gemensam måltid. Tävlande, stationsansvariga och arrangörer. Sex lag med fyra ekipage i varje från hela landet hade tävlat och medelåldern hos förarna i Lapsklaget var högre än i något annat lag. Vilket förhoppningsvis inte skulle vara en nackdel vid prisutdelningen. Resultaten visades station för station med början på fredagen och det såg riktigt lovande ut! Måtte detta hålla även när lördagens resultat presenterades..... Den på fredagen delade silverplatsen blev ett slutgiltigt silver när lördagens resultat lades ihop med fredagens resultat.
Lag Gátchis kom på andra plats av sex tälvande lag. Så himla bra! Bästa tänkbara! Ingen vill hamna på första plats, då det innebär att man måste arrangera kommande års tävling! Laget jublade!
Avslutning blev det sedan med firande i stugan. Alla var trötta och slocknade rätt snart.
Hem for Lapskflocken på söndagen, med bilen full med sponsrade priser och lyxmiddag inhandlad med bifogad kylklamp i Laxbutiken.
En härlig helg i fullt solsken. Vårväder! Med en oerhört välorganiserad tävling genomförd på ett mycket tillfredsställande sätt.
Ett stort tack till alla inblandade!
Klicka för större bilder.
