Tisdag.
Matte och hundarna tog en tidig morgonpromenad i området och åkte sedan ut till torpet vid kusten. Av någon anledning kom det inget vatten senast och nu skulle Matte låsa upp till pumphuset så att rörmokaren kan komma åt att kolla läget, när han har tid att titta förbi. Här fungerar det utan gatuadress. En sådan finns, men ingen vägskylt! Bättre är det att säga att stugan ligger bredvid NR:s hus. Han bor permanent och förefaller känd (positivt) av alla. Bra är också att han ser vad som händer vid torpet när inte Husse och Matte är där.
Hundarna fick på sig sina reflexhalsband, så att Matte ser dem i grönskan på skogstomten och inte behöver ropa på dem i onödan. Sedan spred de ut sig i blåbärsris och högt gräs (sork) och Matte greppade bågsågen på nytt. I helgen togs två stora bestånd med grov och välgrenad hassel ner. Nu hade Matte fått blodad tand då årstiden bjuder på lättsågade stammar och sågbladet var nytt. Det fanns ett flertal smala och mycket höga stammar som skulle bort, innan de grovnat och trasslat in sig än mer i intilliggande träd. Motorsågar finns i familjen, en vid vardera huset, men bensinen var slut vid torpet och med handkraft fungerade det bra. Matte gillar dessutom att fälla träd på egen hand och med handkraft. Det fungerade märkligt bra med den skadade högern, då inga vridmoment förekom. Bra sjukgymnastik och framför allt styrketräning för båda händerna blev det. Tall, björk, rönn och flera granar föll för sågen vartefter.
Med så höga träd och mycket ormbunkar bland blåbärsriset, var det inte helt lätt att hålla koll på var hundarna befann sig när träden skulle läggas ner. Matte kallade på dem och styrde undan dem innan stammarna fick falla. När den första fallit hade de själva insett att för nära Matte skulle de inte vistas. Med bra fällsnitt lyckades Matte med att lägga ner träden exakt där hon ville ha dem. Nästan varenda gång. När den sista och mest trassligt placerade granen skulle ner intill stugan, sprack den fina statistiken. Matte lyckades fälla fast den yviga och höga granen i det stora grannträdet. En gren fråndet trädet var fasthakad i det smalare trädet och höll det kvar i ett stadigt grepp.
Matte hämtade stegen och satte den i spänn mot en kraftig björk, för att försöka trycka ner den smala granen. Alltunder det att hon sågade av det sista av stammen. Därmed hoppandes att få ner smalgranen. Hundarna hade vid det laget lagt sig att vila inne i stugan som stod öppen. En säker plats när Matte härjade bland träden. Det enda som hände var att granen gick av och ställde sig bredvid sin egen stubbe! Ännu hängande i sin grannes grenverk. Så Matte hämtade ett rep och knöt fast och försökte dra ner granen med hjälp av stegen som tryckte på från andra hållet. Varpå smalgranen skruvade sig mot huset! Här gav Matte upp. Insåg att hon var en svag stackare som inte rådde på att med kroppskrafter knuffa eller dra granen ner på backen. Dåligt. Men mindes den ene sonens arbetsdag i skogen, som slutade med ett fastfällt träd i en kraftledning, vilket orsakade ett stort strömavbrott i ett större samhälle. En tröst att även proffsen kan fälla så träden hänger sig.
När Matte hängt undan sågen kom hundarna ut ur huset och gemensamt åt flocken sedan blåbär i backen länge, innan färden gick hem till den andra stugan i skogen.
Kvällen tillbringade Matte sedan med att såga panelbrädor åt Husse som spikade fast dem vartefter i uterummet. Vitvaxad pärlspont blev väldigt fint! När isoleringen var på plats bakom, åts det middag i stearinljusens sken och mätta hundar njöt även de av utevistelse med inomhustemperatur. Nu är det bara några lister kvar så är innerväggarna klara.