Lördag.
Efter förmiddagsvilan fick valparna komma ut i sin valphage, som Matte nu byggde om efter nya behov. De når upp där de inte skall nå upp, med risk för att hamna uppe på sittbänken, varifrån fallhöjden är en fara. De kommer upp utan ansträngning där de tidigare fick kämpa lite. En anpassning efter valparnas utveckling måste till för att bevara meningen och syftet med en "miljöbana" för dem. Vilket inte är en bana de skall forcera lockade med godis! Det innebär bara stress och valparna har inte lärt sig något eller kanske inte ens har märkt alla olika föremål och hinder de har passerat. De har bara rusat genom en avgränsad bana som tjurarna genom gränderna. Valparna här har snarare en del av sin valphage byggd som en äventyrslekplats, där de själva avgör när och hur de skall ta sig fram i området. Som är byggt så att de måste lösa problem samt klättra en hel del. De älskar att klättra! Valparna här är förhoppningsvis inget unicum! Alla valpar borde ges möjligheten att klättra och lära sig var de har sina fötter och sin balans! Lära sig att koordinera sina rörelser! Det hjälper dem resten av livet. Alla valpar borde få mental stimulans i form av olika leksaker och inte blott och bart hänvisas till att leka med varandra. Alla valpar borde få möjlighet att bära runt på olika föremål, vägande olika mycket och liggande olika i munnen. Allt för goda erfarenheter och kunskaper senare i livet. Även om man inte planerar att göra annat med sin hund än gå på kopplade promenader.
Men Matte med barn födda på sjuttiotalet är kanske miljöskadad. Då var det viktigt att barnen upplevde färger och former och fick STIMULANS! Man placerade sina ungar på mage i liggvagnen så att de kunde resa sig på armarna och blicka ut över världen! Med ett skyddande böjligt parasoll mot solen. Frisk luft var nyttigt och många intryck var nyttiga. På lördagen mötte Matte ett föräldrapar med en barnvagn täckt som vore det snöstorm?!? Ungen var skyddad i en rakt igenom svart liggvagn, med noga heltäckande (?) suflett med ett litet plastfönster för ljus! Det var tjugo grader och växlande molnighet. Det såg i Mattes ögon fullständigt horribelt ut. Den arma ungen var helt inbyggd i svart tyg en sommardag med lagom temperatur. Varken frisk luft eller kontakt med omvärden fick det barnet. Hur blev det så?
Nåväl, de fyrbenta ungar som Matte har ansvaret för anser Matte bör få både frisk luft och kontakt med omvärlden för ett stimulerande småbarnsliv. Snart flyttar de hemifrån och skall leva hundliv i nya miljöer av varierande karaktär och det måste Matte förbereda dem för så gott det går, för en positiv upplevelse.
Husse och Matte hade samlat på sig några olika ärenden som måste uträttas i Arninge Centrum och sena lördagseftermiddagen kändes som rätt tillfälle att fixa allt. Inte så rörigt trafikmässigt och inte så mycket folk. Valparna fick följa med i bakskuffen bäddad som till träningen i onsdags. De vuxna hundarna i baksätet. Husse var vakt vid bilen och bakluckan stod öppen med gallergrindar, flera fönster var öppna. Allt för att många intryck skulle nå in till de fyra valparna. Vid den första anhalten vid zoobutiken fanns en stor studsmatta riggad utanför en annan butik, för hågade att roa sig på. Höga och gälla barnskrik hindrade inte valparna från att sova sött utspridda i biabädden. En grabbhalva studsade och flög högt under gälla skrik och en av valparna såg undrande ut helt kort, men somnade om. Matte handlade en säck valpfoder samt matskålar och egna halsband och koppel till de små. Aili togs med in för vägning på den smart placerade vågen i entrén och Matte fick ett glädjande besked! Från bottennoteringen i tisdags med 13,9 kilo mot de normala 16 kilona vid normalhull, hade Aili nu ökat till 14,7 kilo. Vilket har varit Gázzis, Nástis och Modjis normalvikt. Aili är grövre men inte högre än Násti med 47 cm mankhöjd och vid 16 kilo kan man med lätthet känna revbenen. Men hon är då inte mager som nu. På rätt väg alltså! Hon är påtagligt mycket piggare och hennes juver minskar i storlek.
Nästa stopp var på en annan stor parkering med genomfartstrafiken precis bakom dem. Även här var bakluckan uppställd och Husse vaktade bilen med alla hundarna när Matte handlade mat. Trafikbrus med inslag av bussar som stannade och startade, blev här ljudträning för skaran från skogen. Alla de sex hundarna i bilen hade intagit viloläge och ingen brydde sig.
Efter två timmars utflykt med valparna, började de vakna till när bilen svängde in på den sista lilla biten väg inne i området. Matte gissade att de var i behov av en tidningstoa. Man förorenar ju inte där man sover. Mycket riktigt. Så snart de kom in i sin hage slog sig alla ner och kissade kollektivt på tidningarna utlagda vid grinden.
Papperstidningar med god absorptionsförmåga är en bristvara i stugan! Förr hade alla en morgontidning i papper. Så är det inte längre tyvärr. Den egna hinner knappast läsas innan den hamnar på golvet. Valparna har nu inte bara fått som etablerad vana att använda tidningarna för toalettbesök. De håller även på att etablera vanan att riva sönder dem i strimlor och triumfatoriskt kuta omkring med dessa tidningsfragment! Husse och Matte efterlyser icke blankt tidningspapper i den lokala FB-gruppen. Det går bra att lämna kassar i carporten! Husse raggar tidningar både här och där i butiker, som tydligen är skyldiga att returnera osålda exemplar. Bara gratistidningar får lämnas ut. METRO! Så himla synd att den tidningen gick i graven.
Klicka för större bild.
