Fredag
Matte är övertygad om att flockens båda Lapska gärna skulle träna varje dag om de fick. Någonting. De älskar att vara aktiva och samarbeta, vare det gäller någon form av sökträning, uppletande eller som just nu, apporterande av olika sorters föremål. Matte ser det som att hon leker tillsammans med hundarna på olika sätt. Något som uppmuntras av "Do More with Your Dog". Modjis och Ailis fyra amerikanska titlar är registrerade i USA och i svarsmailet står det om just detta. Det positiva i att aktivera hundarna och stimulera dem med gemensamma aktiviteter.
Efter frukosten fick de en kort stund vardera med lite träning av att bära en oöppnad påse med hundmat på ett kilo. Den skall apporteras till Matte som väntar med matskålen. Ett av tricken som skall filmas och presenteras för CTD. Tungt är det och det gäller att få ett bra grepp/bett i ovankanten av påsen! Som skall bäras genom köket och avlämnas snyggt. Både Modji och Aili är på mycket god väg! De som fram till helt nyligen tyckte att apportering var något andra kunde ägna sig åt och som greppade ett föremål och kastade det på Matte.... De gillar när Matte frågar: "Är det någon hund som vill leka lite?" Så ock när det skulle bäras ett kilo hundmat!
Regnet hängde i luften även denna dag och när de mörka molnen lättade en aning, gav sig Matte iväg på långpromenad med hundarna.
Det blev en mycket omväxlande promenad vad gäller både tempo, omgivning och underlag. I svagt medlut på asfalt hemifrån, blev det motionsgående så snart hundarna nosat lite och gått på toa. Långa benet före och full fart framåt! Förbi den lilla "kamphundens" revir fanns det så väldigt många intressanta dofter att här fick det gå lite långsammare för att ge hundarna relativt fritt fram för nosande. Hunden vistas inte längre i den lilla hundgården och löplinan med den korta kedjan är bortplockad. Så den unga hunden tvingas inte vara "upphängd" där längre. Frågan är var den nu vistas. Den syns inte alls till längre. Men av de två Lapskas uppförande att döma finns den kvar på platsen. Någon gång har den hörts skälla inifrån huset. En hund som på något sätt drar till sig Lapskdamernas intresse.
Vidare längs asfaltsvägen öste Matte på och Lapsktanterna fick göra detsamma! Fram till fotbollsplanens stora gräsyta där Matte och hundarna sneddade över och sedan in i skogen en sväng. För att komma fram i ett angränsande tomtområde. Här var det fortsatt motionsgående som gällde hela vägen ner till skogssjön. Sedan fick hundarna vistas lösa vid den lilla folktomma badstranden och de älskar att rusa ut på den långa gungande pontonbryggan i full fart! Hittills har de fått stopp på sig längst ut vid bryggnocken, trots den höga farten ut!
Efter en kort kopplad promenad genom tätare skog, kunde de båda Lapska få röra sig okopplade på släta hällar vid vattnet och vidare på stigen genom det öppna och skärgårdsliknande landskapet. Bestående av berghällar och glesa bestånd med tallar. För att komma fram vid en ännu mindre och öde badplats, med en mycket liten remsa sandstrand. Ingen rolig och gungande brygga finns att springa på här! Matte vek av tillbaka in i skogen, som här är orörd och fantastiskt fin med branta berg och plana hällar, granar och ekar i en god blandning. Samt kopiösa mängder med allt mer övermogna blåbär. Hundarna och Matte lät sig väl smaka. Ner i en sänka med ett gammalt krondike ledde stigen. Någon vänlig själ håller en mycket smal gångbro i stånd, för passager över det breda och djupa diket. Runt om står en gles och spretig granskog i den fuktsjuka marken och här går älgarna och rådjuren gärna.
Stigen ledde så småningom tillbaka mot husen i området och den sista biten hem traskade Matte och hundarna på grus och asfalt. I två trägårdar låg rådjur och vilade. De äter sig mätta på äpplen i trädgårdarna. Matte såg dem, men då hundarna hade dem i medvind upptäckte de inte rådjuren. Som låg stilla och klippte med öronen. I närmare två timmar var hundarna ute och traskade med Matte.
I kvällningen mötte Matte en granne som kom förbi. Två unga rådjur lät olycklilga där de gick tillsammans på en obebodd tomt. Måtte de få tag i sin mamma! Trafiken på vägen är en stor fara för dem. En liten hund väcker uppmärksamhet allt oftare genom att springa vind för våg hem till andra och den jagar bilar. Matte hade hört den tokskälla och skrika om vartannat nyligen. Som om någon plågade hunden. Detta bekräftades nu. Det förekommer allt oftare tydligen. "Jag undrar om de försöker ha ihjäl hunden!" Man verkar tro att man här i skogen kan göra lite som man vill med sina hundar tydligen. Det kan man inte. Det är alltid någon som ser och hör förr eller senare och reagerar.