Onsdag.
Med augusti månads utgång nåddes deadline för rasklubben SLK:s nya styrelse att presentera en åtgärdsplan för att rädda klubben. Inte ens avelskommittéerna i de tre raserna som klubben representerar har fått någon som helst information om vad som sker! Än mindre medlemmarna. Vilket får anses vara anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt är också det sätt man använt FB på från klubbens sida. Nu ligger klubbens framtid helt i händerna på SKK. Måtte bättre tider stunda.
Som medlem i SLK förväntar man sig någon form av information från styrelsen. Frustration genomsyrar inlägg på hemsidans forum. Man är medlem i en klubb, men vad för klubb?
Nog om detta. Men alla vet inte ens om att klubben är i djup kris.
Matte och hundarna tog en sväng i området och for sedan ner på byn och storhandlade, med den rabattkupong på 10% som låg i lådan. En sväng till loppisen blev det på vägen och där fyndade Matte fina trädgårdsdynor som inte blivit suttna på många gånger, av skicket att döma! Trasiga dynor i torpet kan bytas ut och provisoriska papperstunna kompletteringsdynor hemma kan slängas. Matte hade äntligen hittat dynor som inte hade höga ryggar och passade i gamla stadiga trämöbler!
På kvällen tränade sju Lapska Vallhundar vindstig/patrullstig i skogen, samt arbetslydnad. Momenten i arbetslydnaden var: fritt följ, platsliggning, inkallning, inkallning med ställande. Samtliga moment med störningar i form av människor, hundar och leksaker. På patrullstigen växlade vindarna hela tiden och hundarna fick vittringen från figuranten i skogen på olika platser, men alla löste uppgiften fint och skallmarkerade framme hos figuranten. De släpptes inte lösa när de visat var de ansåg figuranten befinna sig och förarna måste hänga med ut i skogen. En övning i att läsa sin hund. Bra och lite annorlunda träning för Lapskgänget, som mestadels tränar i "miljö" i bergtäkter och på industritomter samt inomhus i olika typer av byggnader. I skogen får vindarna fritt spelrum på ett helt annat sätt. Lättare ibland, men även svårare ibland. Då vittringen kan färdas väldigt långt bort från vittringskällan.
Minstingen Stella på åtta månader skötte sig precis lika bra som de äldre och mer rutinerade hundarna. Det är väldigt roligt att få följa Nástis barnbarn i hennes utveckling. Ailis kusin.
Tack allihop för denna kväll!