När Matte skottat rent framför garagetälten och huset, tilltog snöandet väsentligt. Matte körde en tvättmaskin och planerade att ta med hundarna ut när snöandet skulle avta igen. Vilket det inte alls gjorde. Snön vräkte ner till slut och det var alldeles vitt i luften. Två mil härifrån snöade det inte över huvud taget.
*
Då ringde telefonen och en granne en dryg kilometer neråt vägen ville ha sällskap på en fika. Bra! På så vis fick Matte en spark i ändan och kom ut med hundarna. Trots att det snöade ymnigt och vägen inte var plogad sedan i förrgår. Som om det inte räckte med en snötäckt väg valde Modji som vanligt att promenera uppe på plogvallen. Ibland var den inte så hårt packad och då sjönk Modji ner och försvann. Ibland ramlade hon ner på baksidan och hamnade i diket. Där kravlade hon förtvivlat för att komma upp igen. Ibland lyckades det ganska bra och ibland mindre bra. Då såg Matte bara en nos och två paddlande framfötter. Modji ger inte upp i första taget och endast vid ett tillfälle fick Matte ingripa och hjälpa till. Modji hade hamnat i ett djupt och snöfyllt hål och kom ingenstans. Men sådana djupdykningar skrämde inte Modji, som fortsatte att gå uppe på plogvallarna. Modji har den inställningen att "lite skit får man ta!"
Hemma hos grannen finns två hundar, en större och en mindre. De uppskattar inte att det kommer inkräktande hundar i deras revir! En sluss ordnades och de Lapska fick komma in i ett stort uterum. Där stod en gryta med hundmat på avsvalning, vilket alla hundarna omedelbart noterade, men bara Násti och Modji brydde sig om! Aj, aj! Grytan stod på bordet och en tegelsten skulle säkra locket. Mängder med andra saker lockade till undersökning. En burk hundgodis, kläder, hundsaker m.m. Matte lämnade sina hundar där ute och gick in via den kompostgallersluss som fixats i hallen. Två hundar fick inte gå ut och tre fick inte gå in! Det lyckades bra med hjälp av en god diciplin på alla fem hundarna. Matte stod sedan en stund i fönstret ut mot uterummet från huset och iakttog sina hundar. Intressant!
Gázzi gick ett varv runt, nosade av området och placerade sig på en matta innanför skjutdörrarna som ledde ut. Det var där hon gått in. Nu låg hon där och hade koll. Matte skulle inte kunna lämna byggnaden utan henne!
Násti och Modji hade svårt att släppa dofterna från grytan på bordet! Men ingen försökte komma åt den. Respekten för Gázzi var för stor. Eventuellt en viss respekt för Matte och grytans ägare också. Gázzi vaktar allt ätbart och ser till att ingen annan tar något som hon själv eventuellt kan få. Men Gázzi stjäl ingen mat. Till slut hade Nástis nyfikenhet stillats och hon placerade sig på mattan utanför ytterdörren som ledde in i huset.
Båda in-/utgångarna var nu bevakade och Modjis nyfikenhet var inte stillad. Hon måste nosa lite till på lite av varje, men framför allt runt bordet med grytan. Så var Modji nöjd och placerade sig på mattan mellan sin Mor och sin Mormor. Matte och grytägaren slog sig också till ro och pratade hund och tittade på hundar. Drack kaffe och åt godis! Så hördes skrammel i uterummet och grytägaren flög upp, rädd att hennes hundmatkok slank ner i fel magar! Men icke då! Modji hade hittat en tom kastrull med lock och vissa dofter fanns uppenbarligen kvar. I brist på annat diskade Modji denna kastrull ännu lite renare. Även locket. Därpå hittade hon en kista i vilken en död katt nyligen legat. Den var också intressant. På olika sätt. Modji kom på att den kistan gav henne möjlighet att blicka ut över nejden. Nu satt hon mycket högt ovanför vägen och hade full koll över allt som hände där! Huset ligger på ett berg och sittande på kistan upplevde Modji säkert att hon hade fågelperspektiv!
Det passade en hund som hellre pulsar på plogvallarna för utsiktens skull, än går på en plogad väg. På hemvägen var halva vägen hem plogad men den sista biten var oplogad.
Tillbaka