Onsdag.
En för dagen tydligen aktuell rubrik. Ett uppenbarligen hett ämne. Många åsikter ventileras på FB.
För Lapsk Vallhund har avelsdebuten ansetts lämplig att ske vid två års ålder - 24 månader. I det denna dag för första gången offentliggjorda nya RAS, är denna åldersgränst för avelsdebut på Lapsk Vallhund glädjande nog höjd till tre år - 36 månader!
Men - längre ner står att läsa att detta är en missad felskrivning och skall ändras tillbaka till 24 månader!? Här väcks många frågor. En av dem: VARFÖR ÄNDRA?
Det finns skrivet att hunden skall ha uppnått en vuxen individs fulla mognad. Den skall uppföra sig vuxet. Många anser att två år rent biologiskt är den lämpligaste åldern för en tik att föda för första gången. Applicerat på människa så anses den biologiskt mest ideala åldern för att föda för första gången vara 16 år. Varför man tycker att det är en lämplig ålder för flickebarn att bilda familj i en del länder. Där man även i övrigt tänker lite annorlunda när det gäller både folk och fä.
Men inte i Sverige.
När det gäller Lapska flickebarn på två år, så anser både Husse och Matte att de vid den åldern ännu är flickebarn. Inte vuxna kvinnor!
Alla de fyra Lapska Vallhundar som Husse och Matte utbildat och tränat sedan de var små knytt, har varit långt ifrån vuxna vid två års ålder! Fyra generationer sedan 1998. Dessa fyra individer har Husse och Matte upplevt vuxna först vid fyra års ålder!
Det kanske är annorlunda om man har en Lapsk Vallhund som renodlad sällskapshund och inte ställer stora krav på den utöver vardagslydnaden. Men det är ju en arbetande hundras. Enligt "de gamla" i Ailis kullbror Runnes sameby skall man vänta med avelsdebuten. "Inte för unga". Hundarna skall hinna visa att de är bra nog att avla på.
Om man väntar till tre år vet man något bättre vilka anlag man för vidare. Bra eller dåliga. Ärftliga sjukdomar och andra får ett år till på sig att ge sig till känna. "Spökperioder" går över eller visar sig vara bestående personlighetsdrag som man kanske inte medvetet skall föra vidare. Hunden kanske förefaller vara ett gott ämne att jobba med och så visar det sig att det mest var ungdomlig överskottsenergi. Inte en genuin vilja att samarbeta och jobba under hårda förhållanden.
Många 1½ åriga Lapska kan vara rätt tonårsaktiga och upplevas som slynglar och slynglor. Men ett halvår senare skall de betraktas som vuxna och mogna nog att bli föräldrar?
Men skall man ha den som renodlad sällskapshund av robust och ursprunglig karaktär på promenader i skogen,kanske man tänker annorlunda? Behöver inte veta något om några arbetsanlag.
Lapsk Vallhund är en arbetande hundras som ofta lever länge friska. Rasen anses generellt mogna sent.
Varför har man då inte "råd" att vänta med avelsdebuten till dess hunden är tre år! Man vet ju då än mer om hunden är ett lämpligt avelsmaterial/om den tillför rasen något positivt. Varför denna panik när man börjar jaga avelshane så snart tiken närmar sig tvåårsdagen? Har just börjat löpa... Finns det någon hane högst x antal mil bort?
För det är väl långsiktigt man skall se för rasens bästa i framtiden.
Aili har just fyllt tre år. Hon är ändå INTE vuxen och mogen nog för att bli mamma.
Klicka för större bild.
Tränade gjorde familjens tre Lapska på onsdagkvällen. Som vanligt. Kvällens träning skedde i Stadshuskällaren! Nej inte den inne i Stockholm. Stadshuskällaren på Lidingö rymmer ingen lyxig krog. Här finns bullrande fläktrum, förråd, omklädningsrum, ett gym och en tvättstuga. Samt långa korridorer och kluriga gömställen i de olika rummen. För att komma runt i sökområdet passerar man ett par trapphus.
Alla de sex Lapska, Násti, dottern Modji, dotterdottern Aili, sönerna Epic och Lime samt Kirou fick samma upplägg. Tre till fyra figuranter gömdes på för förarna okända ställen och på söket medföljde en "facitgubbe", vars uppgift var att hålla reda på vilka utrymmen som ingick i sökområdet, låsa upp låsta dörrar som skulle passeras, samt ingripa om hunden markerade felaktigt. Så att hunden aldrig skulle få respons och beöm från föraren vid en eventuell blindmarkering. Här nere är det svåra vittringsförhållanden med ventilationstrummor dragna genom korridorerna och in i rummen.
Alla hundar fick jobba med hjärnorna för att tolka informationen i vittringsstråken. Var fanns vittringskällan? Modji var den mest kättringsbenägna och tog sig över ett flertal staplade möbler som vickade hit och dit och även rasade ner. Modji halkade och for och ramlade ner! Men hon jobbade envetet vidare på vittringen från figgen, dold på nedersta hyllan i en bokhylla vid den motsatta väggen. Upp, upp ville Modji! Rasade ner och började om från början. Så kom hon på att hon borde nog jobba längs väggen mitt emot i stället! Just det. Där fyndade hon ganska snabbt och belönades med skinkpastej ur tub. Medan figgen krånglade sig ut jobbade Modji vidare. I en stor tvättkorg på höga ben, med ett överkast över satt en ihopknölad figge mitt på golvet. Inte helt enkelt! Vittringen steg rakt upp i taket och ramlade ner längs alla väggar.
För egen del stod Matte i ett elskåp och hoppades på att inte orsaka el- eller datastop i hela Stadshuset. Flera höga skåp var väldammande uppepå efter kvällens träning!
Taggade hundar från start var inte mindre taggade efter sina stora frisök. Ville jobba mera! Lika för dem alla trots varierande åldrar från Násti på snart 14 till barnsliga och spralliga Aili på tre år! Alla älskar att lösa kluriga uppgifter och vägen tillbaka till bilen går ofta i mycket sakta mak.
Tack än en gång för att vi får till så bra och utvecklande träningar tillsammans!