Söndag.
Aldrig har väl svenska folket levt så sunt som nu, om man får tro rapporteringen i media och gå på egna iakttagelser. På vissa håll är det kö till parkeringsplatserna i anslutning till skidspår och vandringsleder runt Stockholm. De många naturreservaten är välbesökta. Inte långt från Lapskreviret passerar Roslagsleden och vid anslutande väg har bilarna stått tätt varenda helg. Inte bara sommartid och när det är aktuellt att plocka bär och svamp! Aldrig tidigare har så många hittat ut till Lapskrevirets närmaste golfbana för skidåkning både i helger och på vardagar! Aldrig tidigare har så många varit ute och promenerat förbi Lapskreviret. Inte bara hundägare! Inte bara när solen skiner och vädergudarna är på bra humör.
Det skrivs och pratas väldigt mycket om friskvård nu. Naturligtvis ökar intresset när så många drabbas av svår sjukdom och en god hälsa ökar chanserna till god rehabilitering. Man skall äta hälsosamt och leva hälsosamt och man gympar med Sofia. Man köper hund. Man gör vad man kan för att öka chanserna att överleva när många inte gör det i denna rådande pandemi. Ja. Rådande. En del lever på som vore den historia. Parkeringarna vid köpcentra i helgerna är lika knökfulla som vanligt och likaså vid den lokala närbutiken. Det sticker i ögonen på dem som drar sitt strå till stacken och håller sig undan i väntan på vaccinering.
Husse tog med sig golfklubbor och for till en vinteröppen drivingrange och där var det fullt med folk och distans hålls automatiskt för att man inte skall slå ihjäl varandra i svingarna. Vårväder var det med sex plusgrader, töväder, moddigt och mulet. På golfbanan såg Husse många som hasade lagg i de nu snabba spåren och på den mycket moddiga och sliriga vägen förbi Lapskreviret kunde Matte och Lapskdamerna se många raska promenerare passera. Långt ifrån alla med hundar i sällskap. Ett motionsgående på så tunggått underlag av så många har tidigare sällan skådats på raksträckan utanför staketet. Skvallerträning blev det väldigt mycket av denna dag! Matte måste gå in och fylla på den lilla godispåsen i fickan.
Det har påpekats att det inte räcker för en gamling att röra på benen och gå allena. Precis som för en hund alltså. Hela kroppen måste få sitt och muskler bevaras på ålderns höst, om man skall leva ett gott liv utan fall när man åldras. Styrketräning är viktigt. Inte bara benstyrka måste till. Modji mår säkert jättebra av att hålla igång med räddningssökträningen, liksom sina anmödrar och det gör Husse och Matte också. Man får klättra, klänga och krypa en hel del om man som figurant skall kunna gömma sig bra. Man släpar lastpallar och bygger gömställen av vad man hittar på sökområdena.
Snöskottning tycker Matte kan räknas till styrketräning och greppade skyffeln för att hjälpa snösmältningen lite på traven. Stora högar med kompakt snö har byggts upp kring stugan vartefter snön fallit i mängd och i smält skick blir det sjöar att vada igenom mellan ytterdörr och grind. Istäckta betongplattor måste hackas rena från is. I bäcken bromsades vattnet uppifrån av en isbarriär. Medan Husse svingade golfklubban svingade Matte skyffeln och spaden. Samtidigt som hon skvallertränade hundarna.
När dagens pensum av hårt av arbete var avklarat tog Matte med hundarna på en slirig promenad på de moddiga vägarna även hon. Mötande och omkörande bilar hade problem, då vägbanan bestod av två försänkta hjulspår, svåra att ta sig ur. För en gångs skull hölls låga farter bland alla promenerare. Vid mötet med den stora traktorn med plogblad tryckte Matte upp sig och hundarna i plogvallen, drog in magen och brösten och höll andan och hårt i korta koppel. Icke förty tyckte Aili att avståndet till jättefordonet i hög fart på läskigt nära håll gav henne anledning att störtdyka ner i diket. Det var nog ett väldigt klokt beslut kände Matte, där hon stod och skyddade hundarna med Modji upptryckt i den höga plogvallen.
Lagom till hemkomsten hade solen den goda smaken att dyka upp innan den dök ner bakom skogen och eftermiddagsfika kunde intas vid vedbodväggen i söder.
Lite tidstypisk underhållning hittar ni här.