Söndag.
Lapskflocken packade matsäckskorgen, lastade bilen full med två motorsågar och alla tillbehör, inklusive kläder, hjälmar och stövlar. Samt Mattes på Mässan nyinköpta supersekatör, som man kan kapa riktigt grova pinnar med, utan att behöva vara stark. Nu skulle den stympade granen fällas, inklusive några mindre granar tätt inpå lillstugan vid Torpet. Blåsten i ottan föreföll vara i tilltagande, så en viss oro fanns inför dagens arbetspass som skogsarbetare.
Hundarna släpptes ut på tomten och gjorde som vanligt, patrullerade av sitt andra och större revir, här där hela tomten är inhägnad runt om, som en stor skogshundgård. Matte gick ett varv i den lilla stugan/stora hundkojan på 28 kvm. och konstaterade att inga möss varit i sängarna eller besticklådorna sedan sist. Däremot hade de lämnat spår på spisen och lite här och där i övrigt, i form av muspluttar. Inga störe råttlortar denna gång som tur var.
Husse dukade fram all nödvändig utrustning på altanen och Matte plockade fram trädgårdsmöblerna. Vinden tilltog allt mer och mängden med skyhöga smala tallar i tomtgränsen i norr, mot berget och skogen vajade allt mer betänkligt.... Hundarna hade fri tillgång till stugan, då Matte ställt upp dörren för genomvädring. I väntan på förstärkning i arbetslaget, började Husse och Matte ta sig an uppkapandet av den av stormen Alfrida vid Nyår avblåsta grantoppen. Den hade flugit ett stycke bort från granen i en orkanby och precisionslandat mycket tätt inpå altanen till lillstugan. Utan att orsaka trallvirket minsta skråma, märkligt nog.
Husse kapade de allra grövsta grenarna med motorsågen, samt kapade stammen vartefter. Matte klippte med den "pumpande" kraftiga saxen av övriga grenar och det var en fröjd att klippa så enkelt, utan att bruka kraft och styrka. Korta handtag, lätt att lyfta och med teknik i stället för råstyrka. Ett bra köp. Snart var grantoppen nerklippt och rejäla bitar av stammen lastades i släpet för hemfärd. Bara toppen vägde massor och en direktträff hade varit tråkig att mötas av. Men tur skall man ha ibland. Kvar på backen låg mängder med granris och vinden tilltog. Även den kvarstående merparten av granen vajade i vinden med sitt omfångsrika grenverk mot söder och in mot stugväggen.
Husse och Matte gjorde paus och vilade ryggarna. Förstärkningen var i antågande och Modji låg på gårdstunet och höll koll. Men vart hade Aili tagit vägen? Hon lokaliserades till favoritplatsen i stugan under matbordet. Där var det lä! Varken Modji eller Aili har visat att de söker möjligheter att vidga vyerna ut i skogen, där det finns vildsvin, älg och rådjur inpå knuten. Fårnätet är nertryckt i det ena hörnet mot skogen, då en stor gran svept med sig nätet i fallet under stormen, med sitt stora grenverk. Inget är trasigt, men fårnätet är nervikt och inget problem för en Lapsk att ta sig över. Om intresse skulle finnas. Modji och Aili nöjer sig med sin egen skog innanför staketet på tvåtusen kvm. Arbete som väntar. Nu var det den knäckta och lite sneda granen som skulle ner.
Förstärkningen anlände och den tidigare skogshuggande sonen var tveksam i den nu kraftiga vinden: "Det kan ju lyckas, men det kan ju också misslyckas." Var bedömningen. En vindby och ett vindkast i fel riktning kunde vrida trädet mot huset. Hur noga man än lagt fällsnitt och spänt rep. Grenmassan var enorm in mot husväggen. Matte avgjorde det hela och tog det säkra före det osäkra. Ingen trädfällning i den nu väldigt kraftiga och mycket byiga vinden. Stormbyar.
Arbetslaget fikade i stället och fick en trevlig stund tillsammans, innan vinden omöjliggjorde stillasittande utomhus. Kallt blev det och Husse och Matte vinkade farväl och jobbade sig sedan varma, genom att släpa undan allt ris från den knäckta grantoppen.
Lapskflocken stängde till de små husen och begav sig hem till huvudreviret, där det blåste lika mycket och när fåglarna fått mat och lite annat fixats gick Husse en skogspromenad med hundarna och Matte gick in och lagade middag.