Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

BERGSGETEN SUMO

2024-10-04

Onsdag.

Efter en dag hemma med trädgårdsarbete och promenad för Mattes och hundarnas del och bortagande av stygn (äntligen!) för Husses del, blev det träning på kvällen.

Kvällarna blir allt kortare för varje vecka och att snart ställa om till vintertid, med ännu kortare kvällar, känns bedrövligt. Träningsgruppen samlades halv sex som vanligt och försökte komma igång så snabbt som möjligt med träningen. Sex hundförare och sju hundar skulle få hinna göra bra sök innan mörkret föll över bergtäkten. Som vanligt tog det lite tid att komma igång, då det alltid finns en del att snacka om när man samlas. Sedan sist hade några varit med på den årliga Lagtävlingen och det hade gått bra. Något som Husse och Matte inte varit delaktiga i alls denna gång. Fick överraskade läsa på FB att ett lag var anmält i sista stund och kommit med. Något brast i kommunikationen tydligen. Många lagtävlingar har både Husse och Matte deltagit i och det är härliga minnen. 

Så småningom kom träningen igång och med en stor stenkrossmaskin jobbande på övertid nära inpå, måste hänsyn tas till hur vindar blåste i förhållande till hur figuranter placerades ut. Man måste tänka till så att inte hundarna sprang ut på de öppna ytorna mot maskinen, när de sökte vittring i hörnan som fungerar som förvaring för lite av varje inom byggsektorn. En mycket bra träningsplats!

Matte skulle gömma sig som figurant för Ailis son Sumo, när han skulle frisöka efter fyra gömda figuranter i området. Matte hittade en bra plats tyckte hon, stående bakom några pallkragar staplade på varandra. Matte väntade på att få höra Sumo skallmarkera någon av de figuranter som låg betydligt närmare startpunkten för söket, men det var knäpp tyst vad gällde hundskall. Plötsligt hörde Matte hundskall rakt ovanför huvudet?! Insåg att Sumo på något vis tagit sig högst upp och nu stod och skällde ner mot Matte. Ett fint markeringsskall från ovan av en fin hund som betedde sig som en bergsget. Han och hans systrar gillar alla att klättra och har så gjort sedan de var små knytt i en valphage/äventyrslekplats hemma hos Matte. Ett härligt gäng, där hans syster nyligen blev Viltspåchampion. En film på Sumo stående ovanför Matte med markeringsskall finns på Instagram och FB/Lapsk Vallhund.

När skymningen föll var det så småningom Ailis tur att söka rätt på fyra gömda figuranter. En var gömd precis i början av sökområdet och tre figuranter var gömda rätt nära varandra från mitten och mot slutet av området. Aili hittade den första figuranten direkt när hon sattes i arbete. Därefter drog hon blixtsnabbt iväg och skallmarkerade nästa mycket långt bort. Den figuranten tröttnade på att höra Aili taktfasta skall i väntan på att Matte skulle hinna fram och belönade Aili, som då jobbade vidare och snabbt hördes skälla ut nästa figurant. Då var Matte äntligen framme och Aili belönades av figuranten och gick till nästa figurant och markerade. Det var som för en vecka sedan, Aili plockade samtliga figuranter och skallmarkerade dem korrekt på bara några få minuter; precis som om hon vetat innan var de var gömda. Ett perfekt genomfört sökarbete i mycket hög fart av en rutinerad elvaårig hund. En fröjd att se! Hon hade definitivt platsat på en tävling.

Ailis sambo Dima var nästa hund på  tur och den sista för kvällen. Nu var det kompakt skymning och nästan mörkt och Dima sökte i koppel. Mattes ögon hade vant sig gradvis vid mörkret och pannlampan fick bli kvar i ryggsäcken. Dima har fått ett tydligt kroppsspråk när han har fått vittring och då börjar svansen vaja  sakta. Han hittade samma första figge som Aili hade haft och han kom till skallmarkering efter att ha försökt komma ända fram. Balanserande på en rad toppiga betongsuggor. Två figuranter återstod och dem hittade han utan problem och skallmarkerade fint. Matte gick utan att snubbla. Det var inte kompakt mörker. Men nu hade alla hundar gjort vad de skulle och det var slut för i kväll.

Man kan självklart söka i mörker med pannlampa! Men ljuskäglan begränsar och man riskerar att blända sin hund och så länge det gick att se var man satte fötterna avstod Matte helst belysningen. 

När träningsgruppen körde ut genom grinden till området jobbades det ännu vid stenkrossen.

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)