Fredagen bjöd på vårväder med fortsatt snösmältning i norrlägen och fyra plusgrader. Iskalla vindar svepte längs dalgången och vägen och på raksträckan utanför stugan var det helt isfritt. Så en trångsynt Matte utgick ifrån att detta väglag säkert gällde i övriga området och skodde sig med gummikängor mot vätan, när hon tog med hundarna på en promenad.
Det gick väl bra - ända fram till första vägkorsningen som legat skymd mellan bergknallar och höga träd.... Där fick Matte koncentrera sig och ta sikte på enstaka uppstickande stenar för en lyckosam passage! Här hade snön varit tillkörd ordentligt och islagret var kompakt och glashalt! Matte erkänner villigt att hon är livrädd för att halka ännu en gång! Inser sin tur för en månad sedan, då många går med brutna kroppsdelar efter fall på isfläckar.
Matte och hundarna passearade detta första hinder och kom fram där sol, regn och vind åter befriat vägbanan från sitt istäcke. Hundarna och Matte kunde således traska vidare upp mot sjön ett stycke. Det gick även att gå vidare på stigen från vändplanen, den sista biten upp mot sjön. Men där stigen delade sig för att leda vidare längs sjöstränderna åt vardera hållet blev det tvärstopp. Här var det kompakt is som gällde, där många fötter trampat till snön, som sedan blivit is och så hade förblivit. Lapskflocken gjorde helt om och återvände till vändplanen och vägen, för att traska de 500 meterna tillbaka till stugan.
Men det blev ju lite väl kort promenix, så bort till brevlådorna fortsatte Lapskpromenaden några hundra meter till, där samma fenomen mötte Matte. För att kunna vandra säkert och halkfritt vidare längs vägen, hade Matte behövt sina Icebugs på fötterna! Helt om igen alltså. Är man felskodd så är man. Det säkra före det osäkra.
Med sig hem fick Matte i alla fall tidningen Brukshunden, som på senare tid fått ett betydligt mer varierat innehåll, med ett större intresse för hundars mentalitet. Ett intresse som ökat generellt när man lite här och var börjar upptäcka att detta varit något man missat, när man avlat rätt och slätt på utställningsmeriter! I bruksvärlden är det ju uppenbart att en funktionell utsida OCH insida är ett måste för att nå bra arbetsresultat. Men för övrigt har det ju i mångt och mycket avlats på enbart vad utställningsdomarna prioriterat rakt av. Annars skulle inte en god mentalitet och de bra bruks/arbetsegenskaperna ha blivit något man nu måste värna om.
Sent skall syndaren vakna. Måtte det inte vara för sent.... Måtte Lapsk Vallhund leva vidare som en duglig arbetshund! Måtte inga valpar tillverkas endast på grund av att föräldrarna är bedömda på några utställningar som exteriört finare än sina konkurenter för dagen. Utan minsta kunskap om vilken mentalitet och arbetskapacitet de för vidare i rasen. Eller för att "de är så snälla och trevliga"......
I Mattes drömvärld beskrivs inte rasen som "spretig" mentalt!. Utan som en mycket god bruks/arbetshund överlag, för den som vill ha en hund att valla renar eller annat med! En hund som både kan arbeta självständigt ut från föraren och i samarbete med sin förare. Som är bra på att lösa problem. En hund som behöver mental stimulans och sysselsättning för att må bra och komma till sin rätt och kan konsten att koppla av och vila mellan arbetspassen, så som alla arbetande hundar måste kunna.
I Mattes drömvärld fungerar majoriteten av de Lapska som arbetshundar och där är rasen inte en ras som lockar den som bara vill ha en hund att gå med i skogen - "en robust sällskapshund". Mattes Dvärgpudel var med både i blåbärsskogen och i fjällen! Till det kan man använda de flesta raser, men inte till att jobba under tuffa förhållanden under längre arbetspass med en fungerande skalle. Där bör majoriteten av de Lapska däremot kunna fungera. I Mattes utopi.
Drömma kan man väl få göra. En mentalt stabil ras med stor arbetslust och arbetskapacitet, mycket motor och mycket i skallen. En för ändamålet fungerande kropp. Generellt. En hund som fortsatt kan fungera som renvallare, med allt vad det kräver av både utsidan och insidan. Det finns förvisso andra raser som kan användas inom renskötseln, som Huntaway, men en Lapsk bör få förbli vad en Lapsk har varit inom renskötseln och även fortsatt en god arbetskamrat inom renskötseln - samt annorstädes i brist på renar. Nya jobb. Men jobb.
Tycker både Husse och Matte.