På lördagen stod det klart att Aili faktiskt har börjat löpa nu. Hon är den mest diskreta hund man kan tänka sig och tidigare löp har märkts först när någon enstaka bloddroppe råkat hamna i hennes bädd, eller på Husses eller Mattes byxor när Aili varit knähund. Ingen av familjens tikar har någonsin visat någon påverkan under arbete under pågående löp! Vare sig de Lapska eller tidigare hundar av andra raser. Ailis senaste löp skedde med tio månader emellan och viss påverkan fanns med Násti i flocken. Skulle Aili utan påverkan av Násti behålla detta intervall, så skulle hon löpa i december. Kring jul och nyår och det kändes inte optimalt. J-kullen tillverkades på Nyårsafton och dagarna på vardera sidan i Finland och det är ett smärre mirakel att den parningsresan alls gick att genomföra, med hyttbokande med kort varsel en sådan helg. Initialt fanns inte en enda ledig hytt, men så småningom dök en lyxhytt till högt pris upp och Matte betalade. Men när Husse kom ombord hamnade han och Násti i sämsta klassens hytt vid maskinerna.... Snöoväder var det dessutom och väldigt kallt. Husse fick en minnesvärd men bitvis riskabel resa i dåligt väglag. Matte var hemma och var nervös med oro även för nära anhörig hemmavid. Att få till en valpkull med fungerende logistik kräver många gånger att man trollar med knäna, något oftast bara de inblandade känner till. Att vara valpköpare är aning enklare än att tillverka knytten.
Nu var den första utmaningen att avslöja Ailis löpstart. Matte har varit extremt uppmärksam och när Aili i början av veckan ägnade allt mer tid åt renhållning gjorde Matte en gynkontroll. Vilket resulterade i att under några dagar har det varit oklart om hon lyckats dölja sitt löp och nu var i slutet av perioden, eller om hon faktiskt avslöjat sig tidigt och de facto just kom in i löpperioden. Nu vet Matte att Aili löper. Nu skall "bara" rätt dag prickas in och fås att stämma med livet i övrigt, som många gånger är inplanerat långt i förväg. Varje född valp är ett mirakel på fler än ett sätt. När det rör sig om planerade kullar. Det är mycket som måste stämma. Steg ett är avklarat, Aili har avslöjat sig. Inget "tyst löp" som befarat.
Ett trevligt besök fick familjen mitt på dagen av en person som var nyfiken på rasen. Modji och Aili fick inte intresset att minska för en Lapsk som träningskompis och trevlig familjemedlem och det var ju roligt! Familjen har då och då besökare både hemma och på träning som är nyfikna på de Lapska, oavsett valpanskaffande nu eller senare. Man är ute i god tid och frågar runt och skaffar sig en uppfattning om vilken ras som kan passa, den dag ett hundköp blir aktuellt. Sådan framförhållning för att undvika felköp uppskattar Husse och Matte och bjuder gärna på fika.
Efter trevligt hundsnack och hundkel for Lapskflocken ner till Vallentuna centrum där det var höstmarknad. Vilket ju lät väldigt lockande! Här rådde anarki och kaos och man snodde parkeringsplatser framför näsan på varandra. I P-huset kom en snubbe körande i full fart mellan parkerade bilar, bilar på rull och barnfamiljer som storhandlat på ICA. Krocken var några centimeter bort när snubben plötsligt insåg att han inte var ensam här i världen... Lapskflocken klarade sig med näppe nöd.
Väldigt mycket folk var det överallt på torget och från en stor scen dånade musik, vilket förtog känslan som ordet "Höstmaknad" ger i varje fall Matte. Varför så hög ljudnivå??? Barnens sång drunknade i dånet. Barn runt om roade sig med att panga de fådda balongerna på pinne. Ett jävla oväsen tyckte Matte och Husse som inte hörde varandra och hundarna höll med, varför besöket i centrum blev kort och det enda som inköptes var varsin varm munk i utkanten av området borta vid parkeringen.
Hem for familjen via Arninge där ett ärende uträttades och middag åts på ChopChop. Vid hemkomsten fanns det således tid för en hundpromenad för Matte och hundarna i det avtagande ljuset, medan Husse förberedde målning av taket i "mellanrummet", vilket släpat efter sedan tillbyggnaden.
PRO värvade medlemmar på torget, men det kändes avlägset med fullt upp ändå.