LÖRDAG
Husse och Matte var väldigt nyfikna på hur Mánnu skulle fungera i den miljö som Modji vuxit upp i och hur han skulle agera på en vindsstig. Fodermatte J. var nyfiken även hon så Hakungekrossen blev målet för dagen. En bergkross med diverse maskiner och ett hörn där mängder av "byggbråte" lagrats under många år. Området lämpar sig bra för träning av räddningssök och har även godkänts för delprov 2 och slutprov. Ingen lättframkomlig miljö alltså. Mängder av huggna stenblock, liggande cementrör av olika dimensioner, några stora ventilationstrummor, staplade järnbalkar, högar med plaströr av olika dimensioner, betongkonstruktioner, containrar, bodar m.m. Mánnu är nu 3½ månad och lika gammal som Modji var när hon började få bekanta sig med vindstigar, för att lära sig att gå ut till en människa på egen hand när hon kände vittringen. Modji var 13 veckor när bilderna togs, som illustrerar hur en vindstig går till.
Mánnu släpptes lös och hans matte J., Husse och Matte promenerade omkring bland och på all bråte utan att locka på Mánnu. Först gick Mánnu på plan mark, men snabbt tog han sig upp på rör och stenblock för att följa resten av sällskapet i hälarna. Ventilationsrören i räfflad lättmetall tyckte han var mycket spännande! Han sprang självmant in i ett rör och ut ur ett annat. De låg svagt lutande och inte stadigt. Dessutom var de dammiga och halkiga att gå i. J. kastade in godis när Mánnu var i röret och Mánnu stannade kvar i rören och väntade på mer godisregn! Då passade Matte på och började rulla det rör som Mánnu stod i sakta åt sidan. Mánnu parerade fint och valde att stå kvar och vänta på mer godis. Instabila underlag är han van vid från sin valphage hos Matte. Så kom Mánnu på att han kunde huka sig och springa mellan rören. I glipan som uppstod när de låg tätt ihop. Duktig kille! Det blev en riktigt trång tunnel för honom. Mánnu gav sig även upp på högarna med halkiga plaströr. De små rören klarade han lätt av att komma upp på, men de större rören var knepigare. Skam den som ger sig! Han bara skulle upp och så klart fick han till slut upp ett bakben och kunde häva sig upp. Han visade prov på stor målmedvetenhet och envishet! Imponerande! Han har aldrig någonsin varit i en liknande miljö!
Sedan gick Husse och gömde sig en bit upp i en stenhög och J. och Matte tog undan Mánnu så att han inte såg Husse gå iväg. Därefter gick J. och Matte på en vanlig promenad med Mánnu lös och gick så att han så småningom borde få vittring av Husse. Det gjorde han också, men vinden var mycket kraftig och slog väldigt mellan grushögarna. Vittringen kom och gick och försvann rakt uppför högen för det mesta. Mánnu visade även nu prov på stor envishet och jobbade ordentligt för att hitta vittringen igen. Det blev alldeles för svårt, men så länge Mánnu visade att han ville hitta, fick han hålla på. Han klättrade upp i stenhögen som bestod av vassa och stora stenar och jobbade med näsan hela tiden. Husse låg öppet men Mánnu använde nosen och inte ögonen när han sökte. Upp och ner i högen jobbade han. Till slut hittade han Husse och då viftade han på hela kroppen precis som resten av hans familj när de hittar en figge! Öronen åker bakåt, ryggen krummar och svansen piskar lågt. Husse gömde sig även bakom en grushög, men vindbyarna spelade spratt och bar iväg med vittringen över hela högen! När Mánnu kom förbi ganska nära hittade han Husse och blev jätteglad!
Därefter gömde sig Husse bakom hjulet på ett släp parkerat på en stor plan. Här skulle väl ändå vinden blåsa åt ett enda håll?! Mánnu kopplades nu och J. gick med honom i sakta mak på en vindstig med vinden på tvärs mot stigen. Då fick Mánnu vittringen mycket tydligare och han släpptes lös när han visade att han hittat Husse. Mánnu sprang snabbt bort till den Husse som inte syntes från detta håll. Godisbelöning till en mycket lycklig och duktig Mánnu och Husse godismatade Mánnu tillbaka till hans matte J.
Alltså: Mánnu visade stort figurantintresse, envishet i arbetet och han var helt opåverkad av miljön och instabila underlag. Husse och Matte var mycket nöjda med vad de fått se! De egenskaperna kan naturligtvis användas till annat än räddningssök.
Både Modji och Gázzi fick varsitt sök och Husse låg gömd uppe på ett flak. Det var intressant att se hur olika de löste uppgiften. Modji som är orutinerad sökte igenom hela området med fina sökslag. Hon fick jobba helt självständigt och hon har fått ett fint sökmönster. Hon ringade in Husse och markerade fint mot flaket när hon spikat legan. Gázzi stack iväg in i området och fick nästan genast vittringen från Husse. Hon stack dit och lokaliserade honom direkt samt markerade länge och ihållande medan Matte tog sig fram igenom området. Snabbt och effektivt jobbat av en rutinerad senior! Násti fick inget sök eftersom hon tillbringat mycket tid med att ensam leka med sin son tidigare. De lekte fantastiskt fint och mjukt tillsammans!
På kvällen tittade Ailu med sin matte förbi. Hon var nyfiken på Mánnu och J. var nyfiken på Mánnus morbror Ailu. Till en början var Mánnu lite avvaktande mot Ailu, men det gick snabbt över. Ailu var inte helt bekväm med en liten valp. Ganska jobbig! Men han var mycket vänlig mot sin systerson. Hela kvällen tillbringade Mánnu med Násti, Gázzi och Mysjkin samt alla tvåbeningar. Matte började få separationsångest och Mánnu fick delvis se på fotbolls-VM i Mattes knä. Avsked togs vid läggdags eftersom Mánnu och J. skulle fara vidare vid femsnåret på söndagmorgonen. Både Husse och Matte var helt förälskade i lillkillen!
SÖNDAG
Regnskurarna har avlöst varandra hela dagen. Husse har kapat och kluvit ved och Matte har planterat blommor och plockat sniglar. Mánnu visade sig vara det enda djur utöver Myskankor som äter "mördarsniglarna"! En nyhet för honom, eftersom sådana inte finns i Piteå. Till en början vägrade Matte och J. att tro på vad de såg. Men faktum var att under lördagen plockade Mánnu sniglar från både gräsmattan och från vägen på en kort promenad. Han tuggade de sega och slemmiga äckeldjuren omsorgsfullt och en och annan förmåddes han släppa. Den såg då ut som ett begagnat tuggummi. De flesta svalde han. Men om ärtsoppa ger gaser så är det ingenting mot vad bruna sniglar ger..... I övrig var Mánnus mage som den skulle.
Matte gick där och plockade kvarblivna sniglar under söndagen och funderade på en ny inriktning i sin hunduppfödning. Vilken efterfrågan det skulle bli på valpar! Hundar som tar hand om snigeleländet i alla trädgårdar! Men vad skall de då sysselsätta sig med under vinterhalvåret? Arbetslösa Lapska är inte vad Matte vill föda upp. Matte fortsätter hellre plocka själv.
En skogspromenad lyckades Matte klämma in mellan skurarna och de Lapska fick vara lösa en stund uppe på berget. Mycket rullande, jordätande och grävande blev det.
J. inspirerade till nya träningsmetoder så det har Modji fått prova på. Bakbenskontroll som Matte tyckte liknade det som utfördes i ridskolan minus "låda" och stabilitet som gick utmärkt bra när Modji äntligen förstått att det inte var liggande skallmarkering som tränades...
Tillbaka