Torsdag.
Två plusgrader och mulet. Grådisigt, rått, fuktigt, men ingen vind. Knytten fick vara ute på verandan på förmiddagen. Lastpallen klarar de fint och de älskar att rusa i full fart fram och tillbaka från den ena änden till den andra på verandan. Efter knappt en halvtimme visade de att de var nöjda och kröp upp till sin mamma i hundkorgen. Där var det varmt och gott.
Medan småttingarna sov gott inomhus i brasvärmen, tog Matte med sig deras mor och mormor på en promenad i området.
På eftermiddagen sov knytten rätt mycket efter förmiddagens härjande och en portion valpmat. Men vartefter vaknade de och då tog Matte med en och en på en tur upp i skogen. En väldränerad skogsbacke med två stora ekar och granskog. Ganska blandad miljö, med stubbar, stenar, rötter, blåbärsris, lingonris och mängder med eklöv som prasslar kring fötterna. Adji provade på lite av varje och tog sig fram utan problem. Nyfiken och framåt och inte det minsta osäker och tveksam. Skogen gränsar ner mot vägen med staket mot ett fritidshus. Där befann sig den 83-åriga ägarinnan på ett kort besök för att se till huset. Vilken tur! Det innebar att Adji fick hälsa på en för henne ny människa. Efter skogsvistelsen promenerade Matte på vägen med Adji innanför jackan och då kom grannen ut och umgicks lite med Adji. Det tyckte Adji var trevligt.
Sedan var det Saivis tur. Bruningarna sov djupt, men inte svartingarna. De går lite i skift ibland. En reflektion - det känns helt ok att skriva bruningarna men inte svartingarna..... Saivi fick göra precis som syrran. Hon släpptes på samma ställe, 25 meter upp från vägen och sedan fick hon göra som hon ville. Hon knatade iväg till närmaste ruttna stubbe och nosade och hon nosade noga på blåbärsriset. Hon tassade omkring bland eklöven och över knotiga rötter på stigen. En liten vittra i sitt rätta element! Saiv - skogsrå/vittra. Så kom Cockermatte gående längs stigen med en fyrklöver Cockrar och Saivi fick stifta bekantskap med sällskapet från sin trygga placering innanför Mattes jacka. Mattarna blev stående och hundpratade en stund och Saivi somnade i värmen innanför den teddyfodrade jackan.
Nu hade det börjat småregna och det mulna vädret fick skymningen att sänka sig extra tidigt under de stora träden. Aili och Manni fick vänta på sin första skogspromenad till ett lämpligare tillfälle.
Matte har hunnit "skotträna" knytten två gånger nu. En liten papperspåse har fyllts med en näve torrt valpfoder och det har knytten fått lukta på. Matte har skakat påsen och låtit dem konstatera vad som finns i. De vuxna hundarna vet vad som väntar och har kommit farande. Stämningen har varit allmänt förväntasfull när Matte blåst upp påsen! Alla har stått och tittar uppåt. Så har Matte pangat påsen och ett godisregn har fallit över alla hundarna. Ingen enda har visat att de hört smällen över huvud taget. Ett febrilt letande av mat har vidtagit. Bara positiva känslor. Matte kommer att väsnas allt mer när knytten blir äldre, så att plötsliga höga ljud blir en del av vardagen. Radion står på och där låter det också lite olika till och från. De måste få en chans att vänja sig vid livet, i trygghet i föräldrahemmet med sin mamma närvarande. Isolerade valphus och valprum är inget Matte tror på. Knytten måste få en ärlig chans att vara förberedda på ett omväxlande liv när de flyttar hemifrån.