Lördag och Julafton.
Dimas första julaftonsfirande. Huruvida han var hittad och befann sig på hundhemmet på Julafton i fjol, eller var en ensam och övergiven liten valp under en bil, eller kanske befann sig i någons hem men senare försvann därifrån har Matte ingen aning om. Någon i Volgograd har lovat försöka ta reda på mer kring omständigheterna vid hittandet av Dima och när. Bara för att Matte är allmänt nyfiken.
Efter en skön mjukstart på dagen väntade en del uppgifter och en av dem var att se till att hundarna fick vara aktiva fysiskt och mentalt, för att kunna slå sig till ro framåt kvällen. Solen sken lite lågt och blekt och mycket vackert över den gnistrande snön. Det var nio minusgrader och Matte begav sig ut på långpromenad med hundarna vid tiotiden. Det visade sig att väldigt många hundägare i området tänkte på samma sätt. Aldrig någonsin har Matte mött så många hundägare ute på promenad med sina hundar i området. En reflektion någonstans halvvägs var att det var aningen mer avslappnat vid hundmöten när det var populärt med småhundar. Alla är inte byxade att gå ut och gå på isiga vägar med kraftfulla muskelpaket eller jättehundar med mankhöjd som en liten häst. Men både Aili och Dima skötte sig utmärkt och Matte hade inga problem med passagerna.
Väl hemma på tomten fick hundarna röra ännu lite mer på sig och nu fritt och utan koppel. Matte spridde ut mycket smått hundgodis i form av minikulor över tomten. Det fick Aili och Dima att vara i rörelse ett bra tag, innan de ansåg ytorna vara väl avsökta och avslutade sitt födosök.
Klicka för större bilder.
Solen sjönk bakom skogen och hundarna gick i viloläge framför braskaminen. Matte och Husse förberedde för Julaftonsfirande med Mattes båda söner och en sambo. Hur gammal man än blir så är man alltid barn för sina föräldrar och på Julafton skall det vara som det alltid har varit. Alltså stod teven på och det var Kalle Anka som gällde. Om än med dämpat ljud och ingen lyssnade och Matte njöt på lite avstånd i köket av att snacket flöt fint framför brasan. Uppvuxna på en gård på landet är Julafton på landet ett måste för sönerna. I enkelhet, avslappnat och inte så många och mycket. Hundarna hälsade glatt på de tre gästerna och Dima såg ut att trivas med uppmärksamheten. Han gör som Aili gör. Lite mat var framställd i köket som en lite buffé och hundarna fick sina julklappstugg. Matte ställde en barngrind lite löst i dörröppningen till Husses sovrum. Där hade Aili och Dima full koll över resten av stugan och gjorde inga utbrytningsförsök. De var nöjda som det var. När maten var äten och undanställd togs grinden bort och hundarna fick mingla i hela stugan.
Det är imponerande att Dima på en månad har anpassat sig så snabbt och funnit sig så väl tillrätta. Han har bara smält in i flocken med någon sorts självklarhet. En hund lätt att älska!
Kvällen blev inte senare än vanligt. Två personer skulle upp i ottan och gå på julotta i Riddarholmskyrkan. Husse och Matte plockade i ordning och Dima var lite seg när det blev tal om en kvällrastning. Han hade gort kväll redan. Dimas första julfirande föreföll vara till belåtenhet. Både han och Aili rasslade snabbt iväg till sina bäddar, när Husse kom tillbaka in i stugvärmen.
