Söndgen blev en regnvädersdag som tillbringades i stugan, men i övrigt har dagarna tillbringats utomhus. Allt exploderade i trädgården över en natt, med drygt tjugo grader och sol på lördagen och regn därefter. Matte har massor med jobb som måste göras i trädgården nu och det känns om om tjälen nyss gick ur jorden dena sega vår. Odlingslådorna måste iordningsställas och skydddande löv och granris runt känsliga plantor städas bort.
På måndagen roade sig Matte med att plana ut och rensa vid lekstugeväggen, där den gamla bänken stod snett och underlaget måste fixas till. Det gjordes med hjälp av kvarbliven grov markduk och återanvända gamla staketbrädor. Snyggt grått åldrade! Dima höll Matte sällskap där hon flyttade runt och fixade på olika ställen. Bänken provsatts av Husse och det gick bra. Husse tog upp Aili bredvid sig. Det gick inte bra. Aili vägen femton kilo. Viss reparation av bänken krävs.
I kvällningen begav sig Matte ut i skogen med hundarna. Helt oplanerat. Tanken var en långpromenad i området, men så mindes Matte att hon på kartan sett en möjlighet att ta sig fram på ett nytt ställe; där en stig skulle finnas mellan bergryggarna, ledande fram till avverkningsplatser och en väg för utkörning av virke. Det såg fint ut till en början, men mycket snart blev det blött och sönderkört ett gott stycke framöver. Långt borta kunde Matte se att sankmarken övergick i torr skogsmark, varför hon balanserade sig framåt med hundarna. Skuttande från sida till sida mellan de djupa hjulspåren. Så småningom blev det åter sankt och sönderkört, men nu skulle snart en anlagd skogsväg med lastplats vid en vändplan dyka upp. Matte gick med hjälp av kartan i appen Lokalsinne.
Solen sken och fåglarna kvittrade och skogsvägen var lättgången. Hundarna fick många dofter i sina nosar och Matte kunde se att här brukade man rida. En härlig skogsväg, blockerad av en bom mot trafik nerifrån asfaltvägen. Här kan man dra iväg i långa galopper utan risk! Ett stort och nybyggt jakttorn passerades. Men - allt har en baksida. Det var sönderkört, skogen var nertagen, det låg ris och var svårframkomligt så snart man lämnade den nygjorda vägen. En väg enkom avsedd för att köra ut avverkad skog. Matte filmade och filmen ligger på Instagram.
Kalhyggena brer ut sig oerhört snabbt i trakten. Av den "gröna lunga" som omtalades nordost om Stockholm, är snart inte mycket kvar. I södra Roslagen, mellan Vallentuna och Norrtälje ser det på sina håll väldigt öppet och ödsligt ut nu. Där man för några få år sedan körde genom tät och fin gammal skog är det nu kalhyggen. Det började med stormen Alfrida, den 31.12.2018. Mycket skog gick då åt skogen. Sedan har skogsmaskinerna gått hårt fram, då virkespriserna varit höga och det har varit lönsamt att avverka. Ett litet inlägg i miljödebatten. En grön lunga blir nu bara en halv lunga. För rekreation och bättre miljö nordost om Stockholm.
En två timmar lång och behaglig kvällspromenad med hundarna genom den närbelägna skogen väckte en hel del tankar.
På tisdagen ägnade sig Matte hela dagen åt att byta ut jorden i pallkragarna och åt att fördela gammal jord kring behövande buskar och träd. Samt åt att sprida ut den nyligen hämtade hönsgödseln, i sällskap av en intresserad Dima. Som tyckte att de hönsgödselpellets som Matte spred ut för ett år sedan var betydligt intressantare! Med den hämtade hönsgödseln följde halmrester, en och annan fjäder och ett krossat ägg. Lite kutterspån hade också blandat sig i. Matte hann få allt detta gjort innan det var dags att servera flocken en sen middag.
Nu kan det aviserade regnet/snön gärna få komma och blanda ihop ny jord och hönsgödsel kring rosor och andra behövande växter.