Luften gick lite ur Matte i fredags. Men nu blev det som det blev och är som det är. Tack för vänliga ord! Trösterikt att veta att det finns ett intresse för att få just en Násti/Parkuvalp! Som uppfödare känner sig Matte aningen misslyckad...
≈≈≈
Husse åkte iväg på lördagmorgonen för att ordna en övning åt kursarna i servicekulvertarna under en skola. Eftersom det är mycket dammigt där nere, valde Matte att stanna hemma. En segdragen hosta förbättras inte direkt i en sådan miljö och Mattes närvaro var inte nödvändig.
När temperaturen ute stigit från -17 till -13, tog Matte med sig hundarna ut i skogen för att försöka ta sig runt "Mopperundan". Snödjupet på gräsmattan framför huset är nu 55 cm. och i skogen varierar snödjupet en hel del beroende på terrängen. Gázzi och Násti var smarta och lunkade tätt i hälarna på Matte. Modji tog täten i sträckt koppel! Men Modjis väg till målet är sällan spikrak och hon sicksackade sig över den djupt begravda stigen. Alla hundarna var kopplade. En bit hemifrån tvärstannade Modji och vägrade gå vidare. Hon tvärvände och ställde sig på bakbenen bakom Gázzi som gick sist. Modji var vänd tillbaka mot det håll hon kom ifrån. Hon spejade för fullt och lyssnade och vittrade. De andra hundarna visade inga tecken på något anmärkningsvärt. Matte försökte få med Modji och det gick bra några meter. Men hela tiden vände Modji sig om. Mot vad? Som Matte tolkade Modjis signaler så borde någon dyka upp i Mattes och hundarnas spår. Ingen kom. Så här fortsatte "promenaden", d.v.s. pulsandet i mycket djup snö i väldigt kuperad terräng. Modji i sträckt koppel före Matte, helomvändning och Modji gående på bakbenen i motsatt riktning. Varför??? De andra hundarna såg lite undrande ut, men tycktes inte ha något emot att pusta ut emellanåt. Inte Matte heller i ärlighetens namn!
Vid myren ändrade Modji beteende och slutade vända tillbaka. Myren ligger längst bort på "Mopperundan" och där vänder stigen i riktning mot vägen. Där tar även en tätare skog vid och snötäcket är betydligt tunnare än uppe över bergknallarna, där endast ett glest tallbestånd begränsar snöfallet. Sträckan fram till den gamla mopperamen tar vid barmark och utan tillbakablickande ungefär 20 minuter. Den här gången tog det 1 timme! Matte var genomsvettig, trots ett tunt lager kläder och glasögonen var förpassade till fickan, efter att ha immat igen totalt. Skogen tycktes tömd på djur. Ett enda spår av ett jämfotahoppande rådjur syntes. Inga spår i övrigt. Inte en fågel syntes eller hördes.
Sista biten ut till vägen gick i en dalsänka på plan mark och genom ett mer lättforcerat snötäcke. Men där hängde å andra sidan snötyngda tunna stammar i låga bågar över stigen. Stora grenar hade knäckts och blockerade vägen. Matte och hundarna blev rejält täckta med från träden fallande snö. Men o så vackert det var!
SÖNDAG
Matte bestämde sig för att reprisera gårdagens promenad. Av nyfikenhet. Skulle det finnas fler djurspår i dag? Skulle Modji bete sig likadant som på gårdagens promenad?
Dagens promenad blev av naturliga skäl aningen mer lättpulsad. Nu fanns ett spår att följa. Varpå Násti valde att dela Modjis plats i täten. På exakt samma plats som i går började Modji stanna upp och vända om! Násti och Gázzi tycktes inte fatta någonting. Ömsom satte sig Modji blick stilla på sin tätposition och ömsom tvärvände hon och gick förbi både Matte och Gázzi. ??? Matte stirrade upp mot de omgivande bergknallarn så ögonen rann, utan att se någonting. Kanske just därför?! Modji blev allt mer frustrerad och gick på bakbenen eller hoppade upp för att se/höra bättre. Matte stod som ett fån och iakttog sin intensiva lilla hund. Plötsligt fick Modji uppenbarligen en idé. Från sin plats sist i ledet kastade hon sig fram mot Matte och hoppade intensivt mot Matte och krafsade på Matte! Matte fattade inte vad Modji ville få för reaktion på sitt beteende. I sin frustration vände sig Modji mot Gázzi och kastade sig mot Gázzi som gick omkull i snön. Modji ville något väldigt mycket! Men vad??? Hon gick på bakbenen ett tag till och kastade sig sedan mot sin oförstående Matte igen. Ivrigt hoppande och krafsande.
Två saker var mycket påtagliga: Modji var fullständigt tyst hela tiden! Modji vände sig hela tiden i medvind! Hon hade alltså inte en vittring i motvind! Matte kände sig som en svikare som inte kunde svara upp på Modjis envisa uppvaktning. Om åtminstone de två andra hundarna visat någon enda reaktion! Men det gjorde de inte.
På dagens promenad släppte Matte lös både Gázzi och Násti sista biten hem och gick en extra sväng genom skogen bakom husen för att komma hem. Risken att de skulle sticka iväg efter något djur och konkurera med vargarna bedömde Matte då som minimal. Inte ett djurspår någonstans. Där låg snön djup och det var helt ospårat. Gázzi stannade ideligen upp och rensade marken på alla rådjursskitar hon kunde hitta! Väl begravda under snön!
*
Nyfikenheten kommer att driva ut Matte i skogen med Modji i morgon igen. Det enda ytterligare djurspår som tillkommit sedan lördagen var ett färskt rävspår. Men det var inte i närheten av där Modji ville vända tillbaka. Stackars Modji som inte kunde få Matte att förstå!
Tillbaka