Tisdag och Trettondagen.
Efter en hel dag inomhus och uppkopplade större delen av tiden, hade hundarna behov av att få röra sig fritt utomhus. Även Husse och Matte hade dessa behov, trots att de inte suttit uppkopplade, utan hade rört sig mer eller mindre hela dagen. Sökträning innebär en massa väntan för hundarna. Man är beroende av figuranter och det bygger på att deltagarna vid ett söktillfälle gömmer sig för varandras hundar. Varför den egna hunden är passiv större delen av ett träningspass, om man är många. Få deltagare innebär färre figgar, men större rotation. För och nackdelar med allt och man får anpassa träningen efter rådande omständigheter. Vill man träna sök är det ett måste att hundarna tidigt lär sig att vänta. Passivitetsträning från knyttstadiet! De måste kunna vänta i bilen eller uppkopplade. Ensamma eller i grupp. Under tystnad!
Familjens egna hundar har som knytt fått vara i en transportväska ihop med de vuxna hundarna för trygghet och möjlighet till vila och sömn. Rätt snart har de fått vara uppkopplade precis som de vuxna hundarna och de har inte haft några problem med att anpassa sig till den övriga flockens beteende och har lärt sig att koppla av och vänta under tystnad. Skulle någon hund ha svårt att lära sig detta ser man till att ha en "karantänsvakt" hos hundgruppen för lugn och passivitetsträning under tystnad.
Familjen drog iväg till Hakungekrossen där det nu förhoppningsvis inte var halt längre. En minusgrad, halvmulet, ingen vind och frusen och helt halkfri mark i bergtäkten. Perfekt!
En maskin var i arbete högt uppe på kanten av bergväggen och bullrade och mullrade och föreföll förbereda för nya sprängningar. Skogen får ge vika vartefter när berget blir till grus. Där nere på botten av "gropen" är det stora ytor och många grushögar för hundarna att roa sig på. Husse och Matte promenerade runt hela bergtäkten och lite kors och tvärs och hundarna fick röra sig som de ville, utom nedanför maskinen i arbete. Hundarna höll god kontakt med Husse och Matte och höll ihop flocken. Násti och Modji intresserade sig för lite olika saker på olka håll ibland och Aili for emellan och kollade vad alla gjorde. Hon tog vägen upp på olika grushögar i ren springglädje ibland. Stod sedan däruppe och spanade in sin familj. Husse och Matte försökte hålla god fart för egen motion och för att hålla hundarna i rörelse. Ibland blev Aili lätt ambivalent. Skulle hon hålla sig närmast sin mamma eller sin Matte? I det läget ingrep Matte och styrde junioren rätt med hjälp av mutor.
Då och då samlade Matte hundflocken och tränade inkallningar på olika sätt. Visselpipa, inkallning med röst, med handtecken. Ibland angav Matte riktningsförändringar med visselsignaler eller handtecken. Så helt fria var de väl kanske inte, men tillfället var gyllene för att lära framför allt Aili vad som gäller. Flocken skall röra sig åt samma håll och hålla ihop. Även om man inte är tätt intill varandra. Här och där stannade hundarna upp och nosade helt kort.
När Nástiknytten i hennes sista kull "Bröderna Brun" fick komma hit vid sex veckors ålder, höll de inte alls ihop! Fyra valpar lämnade flocken och stack iväg i fyra olika riktningar. I full fart och långt bort! Imponerande, men ganska nervöst och lite obehagligt. Sprang man efter sprang de fortare.... Noll koll med andra ord. Deras mamma brydde sig inte mycket, tyckte ungarna var stora nog att hålla reda på henne i stället för tvärtom.
Efter en timme i rörelse, för hundarna var det vägvinnande trav som gällde, tyckte Husse och Matte att det var dags att åka hem och fika.