Lördag.
Flocken skulle fara till sitt andra revir på morgonen och nåddes av ett sms med en varning. Igen! Nu var galningen ute och gjorde vägarna osäkra med sin bil. Igen! Varför Matte och Husse valde att inte ge sig ut med bilen på de smala, kurviga och backiga vägarna. Åt vilket håll man än kör från området, så är det många kilometer längs småvägar innan man når någon större väg.
Förmiddagen rann iväg. Till slut fattades beslutet att ändå ge sig iväg. I långsamt tempo och så långt till höger på vägen det går att komma. Väl ute på en större väg kändes det säkrare och snart var flocken framme vid det andra reviret kallat "Torpet". Som väl egentligen inte är ett genuint torp, utan en pytteliten röd stuga jämnårig med Matte och Husse, i utkanten av en skärgårdsby på fastlandet. Där den gamla ångbåtsbryggan tyvärr är riven numera, men där sjöbodar och mindre bryggor finns kvar med livilig båttrafik.
Vid ankomsten dök en 'välkomstkommitté upp! Båda grannarna från var sin sida befann sig utomhus och kom över! En fastboende och en fritidsboende. Båda i positiv anda och hälsande välkomna! Vilken härlig känsla! Att man tar sig tid och att man bryr sig! I fjol sommar blev det knappt några besök här alls, då Modji insjuknat och värmen var plågsam för alla. När Modji lämnade flocken lite oväntat och plötsligt och under mycket stressiga former gick luften ur Matte. Torpet lockade inte alls. Inget blev gjort här av sådant som behövde göras.
Nu tog Matte tag i nergrävandet av det nya avloppsröret. Äntligen. Husse hakade på när några stora stenar måste baxas bort. Tidigare avlopp bestod av en smal pemslang, nergrävd till en stenkista någonstans. Vid reparation av rördragningar i köket för ett par år sedan, samtidigt som det myrätna köksgolvet byttes, kapades det gamla röret. En nödvändighet tyvärr. Matte försökte hitta den gamla smala och svarta slangen för att hitta stenkistan. Det började bra men sedan försvann slangen ner under en jättesten och där tog det nya röret ändå slut. Marken var stenhård och här fick Matte nöja sig.
Dima var nyfiken som vanligt och kom och inspekterade med jämna mellanrum. Aili är eventuellt skendräktig. Hon försökte söka sig in under huset, vilket var omöjligt och i stället valde hon att ligga under en stol i stugan. Till slut hade Matte fått till en grop och fyllt den med sten på ett strukturerat sätt, så att detta förhoppningsvis skulle kunna duga som ny stenkista för gråvattnet från köket. Inga stora mängder vatten och mycket sällan. Igenfyllandet tog sin tid och de stora uppgrävda stenbumlingarna fick nu bli en form av markering av platsen, i form av ett röse. Matte ville inte att någon skulle trampa sönder och ner i den amatörmässiga stenkistan. Mycket grävande med stor och liten spade och mycket stenbärande och baxande blev det och stackars Dima fick inte alls vara med och gräva! Bara titta på.
Efter många timmars hårt arbete, blev det en väldigt sen hämtmiddag hemma. Matte riggade ett godissök åt hundarna på tomten och sedan slocknade Matte i fåtöljen.
Söndag.
Äntligen var dagen inne! Matte skulle äntra Briggen Tre Kronor! Ett presentkort som julklapp lade grunden för en sex timmar lång seglats med segelfartyget. Husse skjutsade Matte till Vaxholm, där båten väntade i gästhamnen klockan tio. Husse har åkt på en liknande seglats, men längre och med övernattning, för många år sedan och höll sig nu hemma och var hundvakt när Matte roade sig på egen hand.
Färden startade för motor ut genom den smala passagen mellan Vaxholms anrika hotell och Vaxholms fästning. Ett stycke norrut längs kusten sattes alla segel och färden gick sedan utåt skärgården och söderut. Vid Saltsjöbaden blev det kryss i motvind och det var en upplevelse att få vara med och skota in och skota ut när alla segel, på sina separata bommar, skulle vändas! Besättningen behövde hjälp med att hala in och lossa alla skot samtidigt och fler händer än besättningens måste till för att lösa uppgiften. Varför passagerarna fick aktiveras för att få till det på ett bra sätt. Besättningen bestod av en blandning erfarna seglare och volontärer. Briggen Tre Kronor har sin hemmahamn i Stockholm, Skeppsholmen.
Förmiddagsfika med smörgås serverades, samt lunch och eftermiddagsfika. Vädret växlade med moln och sol och vinden var god. Temperaturen låg kring fjorton grader. Varma och vindtäta kläder var en nödvändighet. Många var ute i skärgården denna dag! Även ytterligare ett par segelfartyg och vid möten gällde det att låta så mycket som möjligt tydligen! Vem hade värsa signalhornet! Vilken besättning lyckades dunka hårdast i skrovet, hängande över relingen! Mellan öarna går bilfärjor och i skärgården pågår passagerartrafik. Det var trångt ibland mellan öarna, men kaptenen kunde sin sak och seglade tryggt och kunnigt.
Efter sex timmar under segel återvände den stora båten till Vaxholm och där satt Husse med Aili och Dima på bryggan och väntade. Han hade varit ute i god tid och Dima fick mycket bra miljöträning där i gästhamnen, intill färjan till Rindö. Han kände igen Matte på mycket stort avstånd, när hon kom gående långt ute på bryggan! Aili tittade mest på alla som passerade nära bänken där Husse satt. Skillnaden mellan gammal och ung. Livet nära och livet långt borta intresserar olika i olika åldrar.
Matte kunde inte vara mer nöjd med dagen och upplevelsen!
Klicka för större bild.
Särskilt mycket gående hade det inte blivit under dagen, varför Matte tog med hundarna på en långpromenad i området på kvällen. Några hundmöten blev det, i övrigt låg vägarna lugna och öde.