Måndag.
Maxat gråväder med kompakt dimma och dålig sikt, i kombination med osandad blankis på vägen utanför stugan. En energistinn Dima behövde akut sysselsättning, varför Matte testade hans kongletarkunskaper. En halv liten kong hittades supersnabbt. En mindre bit kong hittades supersnabbt. En flisa kong hittades relativt snabbt. En liten flisa kong undanstoppad fick han äntligen jobba lite på! Markeringar finns inte. Det är pang på direkt och apportering. Miniflisan försvann. Uppäten? Inte riktigt. Flisan på någon centimeter hittades utspottad någon meter bort. Aili fick leta miniflisa av röd kong även hon och Matte gjorde det svårt för att ge Aili en utmaning. Snyggt jobbat av båda! Dock kände Aili att Dima haft flisan i munnen och misstog den för ätbar bråkdelen av en sekund.
Matte behövde därefter inte fundera väldigt länge på vad dagen skulle ägnas åt. Ett aningen sent sms nådde Matte, någon timme innan städpatrullen skulle anlända. Ett missförstånd och Matte hade inte fått information om exakt dag så här efter helgerna. Påminnelse missades dessutom dagen innan, så nu fick Matte lätt panik. Om en timme måste man lämna stugan och innan dess måste allt onödigt på golv och köksbänkar röjas undan. Hundleksaker var det överallt med Dimas hjälp. Matte hade börjat plocka undan efter julen och köksbänken var överbelamrad. Städning en gång i månaden är lyx sent i livet!
Att vara ute och promenera medan stugan städades var uteslutet i rådande väder och väglag. Snabbt fattades beslutet att köra till grannkommunen Åkersberga, där fina Åkersberga Växtförsäljning erbjuder mycket vackert att titta på och en restaurang/café där hundar välkomnas. Här fotade Matte Aili för övrigt, när julsakerna började plockas fram i butiken och det fotot blev årets julkort.
Matte behövde några blompinnar och Dima miljötränades i den stora butiken. Ut fick man inte gå på grund av ishalka överallt och personalen varnade. Låsta dörrar eller stora anslag skulle hindra kunder från att ge sig ut i området. Marken var som såpad efter det underkylda regnet. Det visade sig att ovanligt många hundägare var fikasugna den här dagen! Större delen av besökarna medförde hundar. Något skulle man ju göra och att åka hit och äta lunch eller fika tillsammans med hunden var uppenbarligen populärt. Så populärt att personalen fått frågan om det var någon aktivitet på gång. Eller en speciell hunddag i butiken och i restaurangen. Det var det inte. Bara rätt många hundägare som ville ge sina hundar lite omväxling en kompakt dimmig dag med ishalka och svårigheter att hundpromenera.
Dima fick följa med in i butiken ensam med Matte. Aili besökte nylligen butiken och Dima behöver bygga upp sitt självförtroende och göra nya saker ensam, utan stöd av Aili alla gånger. Dima upptäckte snabbt att andra hundar fanns i butiken och uppskattade detta. När Matte och Husse slog sig ner för att fika fanns redan två hundar parkerade vid olika bord med sina ägare. Snart anslöt ett helt gäng hundar med sina båda mattar, vid ett bord strax intill Dimas bord. Något han uppskattade mycket! Tre Aussie och en Labbe bredde ut sig under och intill bordet och Dima tittade storögt och ville nog gärna hälsa. Labbens koppel var mest i vägen och han parkerades okopplad framför Dima. Lugnt och fint och tyst och avslappnat var det kring de båda borden. Hundmöte när det är som bäst. Fyra kompishundar och så främlingen Dima. En ettårig grabbhalva i slyngelålder anpassade sig och läste av övriga hundar. Matte kunde släppa kopplet och ägna sig åt morotskakätande och kaffedrickande, samt lite fotande av den lugna hundgruppen.
Klicka för större bilder.
Aili föreföll bara tacksam över att ha kunnat sträcka ut sig ordentligt där hon vilat i bilen. Vid hemkomsten var det nystädat och dagen tog slut utan att hundarna hade kunnat få någon promenad på den ännu osandade vägen. Vilket inte verkade störa dem. Lite utevistelse på tomten blev det trots allt när gryningen kunde kallas skymning. Grått var det och inget såg man i den allt tätare dimman som inte syntes i mörkret.