Onsdag - torsdag.
Sedan mätningarna började för mer än hundra år sedan har Stockholm/stockholmstrakten inte fått så här mycket snö på en gång redan i november. På onsdagkvällen mätte Matte ett 40 cm tjockt snötäcke.
Stockholmarna vaknade till en förändrad värld på onsdagen. Inte nog med att Trump vann valet i USA. Mängder med snö hade fallit under natten och överraskat snöröjare och förare av tung fordon. Kaos. På riktigt. Trafiken kolapsade. Folk fastnade i timslånga köer. Bussar och långtradare med sommardäck hamnade på tvärs. Någon kom fram till jobbet först efter midnatt - natten till torsdagen! En mamma med två barn satt fast i kö i fjorton timmar! Många var historierna om övergivna bilar som blockerade än mer.
När Matte mätte snödjupet på onsdagkvällen hade hon först varit ute i två timmar mitt på dagen och skottat sig svettig och hundarna hade dragit sig inomhus i det mycket ymniga snöfallet. Två minusgrader ute och snö som vräkte ner valdes bort till förmån för tre plusgrader, torrt och skönt i uterummet med skönt bäddad hundkorg för Násti och Aili och en "bäddad" korgstol för Modji.
Efter två timmars hårt arbete för att kunna öppna grinden helt, komma åt soptunnan och inte minst skotta rent infarten pausade Matte framför brasan med hundarna. Medan snön vräkte ner utanför fönstret.
Det var oerhört vackert! Men snön föll som små lovikkavantar i stora och fylliga flingor och mycket snart täcktes allt på nytt av många centimeter snö. Allt vara bara virvlande vitt! Som en tömd dunkudde. Det bara fortsatte och fortsatte och Matte insåg att det fanns inget annat att göra än att börja om från början med skottandet. På radio vädjade man till alla som kunde att stanna hemma! Ambulanser kom inte fram.
Efter ytterligare två timmars oavbrutet skottande, tog Matte itu med att skotta sig fram till fågelbordet bakom huset för att ge de stackars hungriga fåglarna påfyllning av mat.
Glömde Matte helt sina hundar denna snöiga dag? Nej, men hon prioriterade bort dem. Matte orkade inte annat än att gå bortåt vägen en sväng för rastning med dem. De hade fritt val att vistas ute på tomten hur mycket de ville i sällskap med Matte. Men de ville inte det. De var i alla fall inte ensamma inne.
Husse lyckades som tur var ta sig hem från jobbet. Men längs vägen genom skogen låg en långtradare i diket och ytterligare en bil hade åkt av vägen. Alla körde inte med hänsyn till väglaget och alla hade inte bytt från sommardäck. Vilket orsakade andra långa köer och inte ens plogbilarna kom fram alla gånger.
Senare på kvällen körde Husse snöslungan på både den egna och några grannars infarter. Snön upphörde att falla strax innan läggdags.
Enligt väderrapporten skulle det inte snöa under torsdagen. Några täta snöbyar passerade icke förty! Men solen sken i en hel timme och då njöt hundarna och sysselsattes med att leta smått godis, som Matte kastade ut i den djupa snön. Násti ser mycket bra på sitt enda öga kunde Matte konstatera! Luktsinnet är det inte heller något fel på! Men hörseln har börjat bli sämre. Násti gör som Matte. Hör något, vänder sig runt om och söker ljudkällan. Kan inte avgöra från vilket håll ljudet kommer. Eller av vad ljudet består.
Innan Matte och hundarna drog sig in i stugvärmen hade de gått en kort rastingsrunda och Matte hade skottat i ytterligare en timme. Nu var det tung och blöt snö och det var nollgradigt. Inget fluff längre. Slitigt.
Middagen blev en stor besvikelse. Den "fina" frysta torskryggen var så fullproppad med vatten att nästan hälften försvann när den tinat och tillagats! Mängder med vatten låg i skålen där fisken tinat! Ännu mer försvann under tillagningen. Snacka om matfusk!Men det hemgjorda potatismoset blev både gott och rikligt.