På fredagen var det så dags för knytten att åka till veterinären. Samtliga skulle chippas och vaccineras, men bara Aiko skulle veterinärbesiktigas. Intyget får inte vara äldre än en vecka och bara Aiko skulle flytta hemifrån i helgen. En klinik i Vallentuna hade ett mycket bra och smidigt erbjudande, till skillnad från de större djursjukhusen. Matte betalade paketpris för alla fyra knytt samtidigt och får sedan komma tillbaka för veternärbesiktning när det är dags. På fredag för Adja och Pirak och två veckor senare för Ante. På större kliniker måste man betala vid varje enskilt besök och kan då inte utnyttja paketpris för en valpkull.
En kompis följde med för att bära knytt ut och in ur bilen. Smidigt och bra. Olika veterinärkliniker vaccinerar olika. Stor variation vad det verkar. Eftersom tre av knytten flyttar ihop med andra hundar och alla knytt kommer i kontakt med andra hundar tidigt, ville Matte ha full vaccination med en gång. På Albano har man haft erfarenhet av nyligen hemifrånflyttade knytt med kennelhosta och rekommenderar "trippelvaccinering", som består av fyra egentligen, vid åtta veckors ålder.
Även om veterinären inte skulle veterinärbesiktiga fler än en valp, så kollade han att Matte hade rätt i påståendet att alla killarna har sina kulor på rätt plats. Det stämde! Så bra. Inte heller skall de plockas bort framöver. Annat än av medicinska skäl. Killarnas nya mattar och hussar är införstådda med SKK:s önskemål. Avelsbasen i en "liten" ras bör inte förminskas genom kastrering av friska individer. Stökiga tonårsgrabbar kan man handskas med på annat sätt än genom att snöpa dem.
Veterinären påminde Matte om att knytt kan bli lite "dåliga i magen" av vaccinationen. Inga av Mattes tidigare knytt har blivit det, men den här gången är inget sig likt i övrigt med juverinflammation, brustet juver och uppsprättat knytt. Så varför skulle de inte bli lösa i magen? Som sagt... Skonkost under några mål och torka golv på morgonen. Samt Forti Flora. Alla utom Pirak fick äta ris ett par mål. Han smaskade kulor som alla de andra ville ha!
På lördagen fick knytten besök av Adjas nya och utökade familj. Blivande hundvakter fick även de umgås lite med grabben på en barnvagnspromenad. Adja fick också gå själv, men ett knytt på två månader skall inte koppelpromenera mer än tio minuter om dagen. Adja skall inte flytta hemifrån förrän om en vecka. När han väl flyttar har han redan umgåtts en hel del med sin matte och husse samt sin framtida hundvakt K.
På söndageftermiddagen var det så dags för Aiko att lämna barndomshemmet. Han passade på att leka vildar lekar med sina bröder till och från under dagen. Matte kramade, pussade och fotade lillkillen, som påminner så mycket om sin mamma och sin morbror till sättet! Násti och Ailu är tänkande individer som kan sitta och filosofera och som planerar sina handlingar. De är också individer med stor integritet och stor beslutsamhet. Aiko kommer snart att få pröva på valpspår med sin nya husse och han kommer att få träna en hel del med Husse och Matte samt en gemensam träningskompis sedan tidigare. Visade det sig av en händelse! Han får en "pappa" i form av en Rhodesian Ridgebackfarbror. Så det var inte så svårt att skiljas åt. Möte sker snart igen.
Husse har skogspromenerat med de vuxna hundarna i helgen och Násti har fått gå ett riktigt långt spår. Trots 25-gradig värme höll hon påtagligt god fart och avverkade spåret på 20 minuter. Snabbare än vad Husse förväntat sig. Han var mycket nöjd! En funktionskontroll väntar, så snart karenstiden efter valpningen gått ut. Nástis kropp är nu i god form. Bara de bakre juvren visar att hon nyss gett di och av det stora hålet i det främre juvret syns inte någonting som visar vad som varit. Pälsen har börjat växa ut på hela den rakade delen av bröstkorgen. Hullet är precis lagom. Násti har helt slutat att ge di, hon har under en period stött upp mat, men tycks ha slutat med det när hon inte gavs tillfälle därtill. Násti leker nu gärna med sina söner, precis som hon gjort med sina tidigare knytt när de fyllt sju veckor.
Modji fick en omgång med rallylydnadträning i grannens trädgård på söndagkvällen. Tänk vilka underverk en pytteliten godisbit i vänsterhanden kan uträtta..... Toppen att få träna med andra hundar på planen som störning! Tackar!
Nástidottern Signe (Gátchis Juoksanáste Lahji) har A - höfter! Tuff, snygg och sund. Ett Signeknytt om några år kanske? Nástis och Parkus fina dotter!