Tisdag.
Under sommaren har träningsgruppen varit splittrad tidvis med aktiviteter på annat håll. Matte och Husse har dock i princip varje vecka haft någon eller några att träna tillsammans med, för att låta Aili få ha en fortsatt bra tillvaro. Även som ensam hund i den reducerade flocken. Det är ännu fruktansvärt tomt utan Modji och saknaden är stor. Hon lämnade ett stort svart hål efter sig. Ett hål som naturligtvis kommer att minska med tiden, men ändå alltid finnas där. Omständigheterna dagen då Modji lämnade flocken var inte optimala på något sätt. Vilket ännu smärtar.
Nu närmar sig lagtävlingen och nu har laget samlats för att kunna träna ihop sig efter sommaren. En del erfarenheter rikare. Några har provat på en annan typ av träning efter att ha sett en annons i tidningen Brukshunden. Där fanns en tecknad bild av en gråhårig gumma med böjd skoliosrygg och böjda knän, inte helt olik en bild Matte såg på sig själv innan det senaste höftbytet för snart fyra år sedan! Bortsett från hårfärgen, där Mattes hår ännu inte grånat i sin helhet. Den lilla hunden som den tecknade gumman höll i koppel framför sig såg lite tvehågsen ut, inför den reslige militär med en bössa över bröstet, som föreföll vilja hälsa på hunden. I efterföljande nummer av tidningen fanns en artikel/intervju där någon yttrade att den planerade utbildningen passade fint "om man är lite för gammal, halt eller lytt". Det visade sig dock att lite gammal kunde man väl vara, men absolut inte halt eller lytt! När långa spår skulle läggas och gås i devis svårframkomlig terräng, patrullstigar gås, ordergivning och krav var tuffa och dagarna långa. Tempot högt! Inlärning av korvstoppningsmodell, takten hög liksom kraven och pressen på deltagarna. Mycket skulle man lära sig på kort tid. En mycket komprimerad och intensiv utbildning med tuffa krav visade det sig vara, varför bilden och beskrivningen i artikeln som skulle locka även den "som är lite för gammal, halt eller lytt" föreföll missvisande. För övrigt kan man väl reagera på att någon som låter sig intervjuas angående en dylik utbildning använder ord som "lite för gammal, halt eller lytt"?! Som vore de en adekvat beskrivning av en äldre person. Halt och lytt!
Matte har hittat synonymer till "lytt": Synonymer till lytt : (åld.) funktionshindrad, handikappad, rörelsehindrad, ofärdig, vanför.
Matte är 74 och har två höftproteser, artros lite här och där och passar väl in på ovanstående beskrivning antagligen. Men anser sig själv inte kunna förväntas ha orkat med denna kurs. Som krävde väldigt mycket av alla deltagare! Fysiskt och psykiskt. En stor eloge till dem som stod ut! Samt medkänsla med dem som lurades att tro att kursen skulle passa dem.
Hur tänkte man här egentligen, när man publicerade en kursannons med bifogad bild på krokig gammal tant och tvehågsen hund inför en miltärklädd och beväpnad person, samt ansåg att en tuff och intensiv utbildning passade även "lite för gamla, halta och lytta"??
Nåväl, nu skulle de som pressats hårt under en tuff utbildning få slappna av och vara glada, i stället för spända och pressade, under en dag med träning hemma hos Aili med flock. Matte och Husse hade planerat en debriefingdag och hade vädrets makter med sig! Sensommarväder, höstsommar! På samiska "tjaktjagiesse. När träningskompisarna anlände hade Matte redan gått ut i skogen och lagt sig som en mycket okonventionell ljudfigurant i skogen på andra sidan vägen. Nu skulle hundar och förare bjudas på en patrullstig av lite muntrare karaktär, än vad den senaste tiden gett dem. När Matte skymtade ekipaget på stigen spelade hon inledningen på en sång på sin blockflöjt. Ekipaget tvärstannade. Husse gick bakom och guidade förarna. När de rörde sig vidare fick de ytterligare ljudledtrådar från flöjten, fram till dess Matte var hittad. Hunden godisbelönades av Matte och sedan blev det en lugn och avslappnad stund av umgänge där i skogen. Nedvarvning och positiva känslor och så långt ifrån stress och press man kan komma. En glad förare såg en glad hund och alla var glada och mådde gott.
När de som skulle debriefas äntligen kunde slappna av och se avslappnat och med glädje på träningen igen, övergick Matte till att bli en mer tradiotionell ljudfigurant i skogen. Prasslande med ett godispapper till exempel. Ett ljud som bara hundarna kunde höra och inte någon av hundförarna. Det funkade hur fint som helst med duktiga och ambitiösa hundar och glada förare.
Hundarna bands sedan upp för träning i att sitta i grupp mellan Ailis hus och lillstuga och själv bands hon upp på utsidan av grinden mot baksidan, till sin stora förvåning. Hundförarna tränade på att ha fikapaus strax intill, innan träningen fortsatte hela eftermiddagen. Några av hundarna fick träna uppletande i trädgården och alla skötte sig utmärkt i vad de än gjorde.
Klicka för större bild.
Tiden går fort när man har roligt som bekant och plötsligt var det dags att skiljas åt, för att åka var och en till sitt och ge duktiga och hungriga hundar middag.
Onsdag.
På kvällen tränade träningsgruppen räddningssök som vanligt. Aili fick ett frisök där hon skulle hitta fyra personer gömda nära varandra och hon skickades ensam in i sökområdet för att jobba. Matte stod kvar på vägen utanför. Varje fyndad figurant skulle varefter man var hittad och skallmarkerad godismata Aili tillbaka till Matte. Som att Aili vallade tillbaka förlorade flockmedlemmar till "fåraherden/renskötaren". Inte sällan är uppgiften just att hunden ensam skall söka av ett område där föraren inte får gå in.
Aili fick senare göra ett kopplat sök med en av träningskompiarna. Matte och Husse hade gått iväg långt bort för att inte distrahera Aili, när hon tränade med låneförare. Även detta något som kan bli aktuellt för en räddningshund. Aili fungerade fint med låneföraren och skallmarkerade två funna figuranter som vanligt. Hon kan sitt jobb och vem som håller i snöret är inte så viktigt. Aili liknar här sina anmödrar. Goda arbetsanlag har förts vidare i flera generationer och det känns gott.