Söndag.
Kaffekorgen packades med matsäck och hundbelöningar för en dag med inomhusträning, för första gången sedan i mars i fjol. Träningsgruppen har idogt tränat vidare varje vecka trots pandemin, men bara utomhus! Gruppen har med åren kommit att bestå av flera pensionärer och hörande till en riskgrupp tar man inga risker och minglar inomhus.
Dagens träning var i huvudsak till för att ge träningsgruppens två nykomlingar träning i att vara uppbundna och passivitetsträning. Att vara uppbunden helt ensam när föraren avlägsnar sig är svårare, än att vara uppbunden i grupp med några trygga vuxna hundar, som är vana vid situationen och garanterat kopplar av och slår sig till ro. Flockmentalitet och "do as I do" är bra hjälpmedel, när valpar och unga hundar skall lära sig att vara socialt välanpassade och trygga hundar.
Platsen för träningen var en tidigare flitigt använd sjukhuskällare, bestående av många olika rum, stora såväl som små och av mycket omväxlande karaktär. Här är centrum för hela den stora byggnadens hela fläktsystem placerat bland annat, vilket även innebär bullerträning för hundarna. Som vanligt inleddes träningen med att hundarna bands upp längs med väggen, i en korridor som leder fram mot de olika rummen. Även de två valparna, tre och fyra månader gamla, bands upp här precis som de tre vuxna Lapska Vallhundarna. Modji och Aili tillsammans som vanligt och på sin vanliga plats i raden. Den yngsta valpen blev aningen brydd när hon skulle ligga intill, men utom räckhåll för, sin Lapska "storebror". Att vara liten och vänja sig vid att vara ensam är nödvändigt och inte alls enkelt. Har man en träningsgrupp har man tur! En stabil grupp, utan spontan sammansättning med idel nya deltagare, är en stor trygghet för en ung hund. En naturlig utvidgad flock där man känner sig trygg och där man aldrig är ensam - även om den egna föraren försvinner iväg! En storfamilj där det alltid finns någon som kan vara ett stöd. Att de vuxna hundarna i gruppen uppför sig enligt reglerna och går i viloläge under tystnad, är en förutsättning naturligtvis.
Nedan: Násti 14 år med dotter Modji och dotterdotter Aili 2017.
Ailis son Sumo med pappa Nemo 2019.
Klicka för större bild.
Valparna fick träna miljö helt allmänt och de fick även hitta figuranter utlagda en i taget på olika ställen. Omgivna av lite lagom mycket bråte att ta sig förbi och även i lite mörker, med sekundär belysning från intilliggande rum. En liten gallertrapp med bara ett par steg erbjöd bra träningsmöjligheter.
De tre vuxna Lapska Vallhundarna fick var och en några lite kluriga sökuppgifter i de olika rummen. Aili fick söka tomt i fem olika rum av olika storlek med olika innehåll, innan hon i det jättestora fläktrummet fick vittring från en figurant. Matte hade ingen aning om var denna någon kunde befinna sig, men varefter fastnade Aili kring en mängd höga plåtskåp/klädskåp placerade mycket tätt "i klump", intill en vägg vid ingången. Så småningom gick hon uppåt med nosen och Matte spanade bland alla rör tätt under taket. Aili fick göra en nystart direkt vid ingången och då spikade hon vittringskällan i hörnet nära skåpen . Rakt upp mot taket skallmarkerade hon och fick muntligt beröm av figuranten som låg på en kabelstege är uppe. Hur det var möjligt att ta sig dit fattade inte Matte, ens när en ranglig stege nyttjades som klätteranordning för figuranten att ta sig ner på. Att figuranten varit pensionär i nästan tio år redan gjorde den akrobatiska klättringen och valet av gömställe beundransvärd! För hunden blev det klurigt och för föraren en mycket bra träning i att läsa sin hund!
Modji fick senare söka rätt på samma figurant på samma gömställe och då var Matte förberedd och kunde filma Modjis fina arbete. Därefter äntrade Husse den rakt igenom rangliga, smala och lätt knäckta kabelstegen nyttad som klätterredskap och gömde sig under taket. Lapskgrabben Kirou gjorde ett mycket snyggt sökjobb och inom kort var Husse på väg ner igen. Betydligt knepigare med stora kängor på små stegpinnar än att ta sig upp.
Att träna räddningssök bjuder på roliga utmaningar för fler än hundarna! För att kunna ge sina träningskompisar kluriga sök innebär det både att klättra, klänga, tränga sig in i minimala utrymmen, ligga länge i kompakt mörker och att skita ner sig bland annat. Man måste våga tänja på gränserna för sin förmåga och även för förarna är det viktigt att kunna vara helt passiva långa stunder, när man är gömd och inte får ge några ljud ifrån sig. Är man tillräcklligt bra på att hitta en klurig lega/gömställe kan det dröja länge innan blir hittad!
