Lördag.
Hemma i Lapskflockens permanenta revir var gräset nyklippt, det var vattnat och det såg städat och försommarfint ut. Varför det blev Torpets tur att få ett besök. Flockens andra revir, en dryg halvtimme bort med bil. Maskrorosorna sträckte på sig på de nu rätt oklippta gräsytorna, från grinden upp till stugorna och gårdstunet. Forsythiabuskarna hade blommat över och behövde lite översyn och ansning. Varför Husse startade gräsklipparen och Matte tog fram sekatören. När Modji och Aili gått det obligatoriska varvet längs fårnätet ut mot skogen, viktigare än sträckan mot granntomten, anslöt de till resten av flocken som höll till närmare stugorna. Någon värme var det inte med tolv grader och solen såg man inte ens skymten av. Regnet hängde i luften, men hängde kvar där som tur var. Dörrarna till stugorna ställdes som vanligt upp, för att ge hundarna möjligheten att välja fritt om de ville vara ute eller inne.
Både Modji och Aili valde i huvudsak att slå sig till ro på gårdstunet, men Aili visade tecken på att för första gången någonsin söka sig in under husen. Det börjar bli dags att gräva ur en rejäl och trygg lya nu. Tiden framöver kommer det att hända väldigt mycket på väldigt kort tid i Ailis mage. Det är helt ofattbart att från det som syntes vid ultraljudet, skall det vara fullt fungerande valpar (eller en valp) om bara några veckor. Lika märkligt varje gång. Aili känner av att det rör sig och hon ser brydd ut och liksom puttar till sidan ibland. Hon är hungrigare än sin (oönskat) kastrerade mor och det vill inte säga lite! Modji brukar vara stationerad i köket när hundmaten är på gång, medan Aili dyker upp först när den är klar att servera. Nu hänger Aili efter Matte när hon vill ha sin mat serverad snabbare och nu äter Aili upp sitt och blir kvar i köket eller hämtar Matte. Aili vill ha mer mat!!!! Jodå, hon får en lite större giva nu när Matte har bevis för att det finns skäl till det. Valparna går det ingen nöd på när en tik är dräktig. Det tar vad de behöver oavsett. Det är tiken som måste hållas i ett bra hull. Inte för mager men absolut inte för tjock! Att föda kräver god fysik och god kondition.
Matte skrotade omkring på tomten när trädgårdsysslorna var avklarade och hundarna hängde på. Sist blommade blåbären i skogsbacken och nu fanns det förvånansvärt mycket kart, trots torkan! I det nordöstra hörnet av tomten finns två stora flyttblock. Där sitter både egna och besökande hundar gärna och söker vittringar utifrån det gamla hygget, som slutar där den strandnära skärgårdsbyn börjar. Här finns gamla sjöbodar och båthus väl bevarade men tyvärr inte ångbåtsbryggan. Strax utanför passerar båtar på väg till Åland i farleden och skärgården tar vid. Innan Ålands hav öppnar sig.
Klicka för större bild.
Efter några timmar i "frihet", de äger sin egen tid, for Lapskflocken vidare till loppisen i färjeläget. För att sedan bege sig hem. Där blev det ytterligare ett par timmar ute på tomten, innan det var dags att göra kväll. Båda gick rätt snabbt till sängs efter middagen och en skogsproomenad med Husse.De var sedan lite yrvakna när Husse skulle ta ut dem för kvällskissning vid tiotiden.