Lördag.
Regn i dag igen. Smått, smått och som att få en våt disktrasa i ansiktet när man går ut. Man får dock göra det bästa av situationen och snart är det jul. Oavsett.
Oavsett C. , vaccin eller inte, snö eller inte, slälktträffar eller inte, julmarknader eller inte. Ingenting är "som vanligt" och glöm inte alla som avlidit, mist anhöriga och vänner under året. Många av dem avlidna fullständigt i onödan på grund av "omständigheterna" som INGEN VILL TA ANSVAR FÖR OCH ALLA SKYLLER PÅ ALLA. En mycket sorglig jul för många. Tänk på dem! Sidorna avsatta för dödsannonser i D.N. på söndagarna ökar nu åter i antal. För många namn har Matte känt igen där sedan i mars. Namn förknippade med fina minnen.
Att gilla läget känns svårare än någonsin.
Matte gör dock så gott hon kan för att hålla livsgnistan vid liv och planerade dagen för goda tankar.
Lapskflocken for ut till Torpet vid kusten i dis, dimma och duggregn. Ytterdörren hade svällt och visst våld krävdes för att komma in i stugan. Modji och Aili satte nosarna högt och gav sig ut på skogstomten för att patrullera av sitt andra revir. Framför allt längs hygget och i bakkant mot berget och skogen. Här fanns intressanta dofter av deras kroppsspråk att döma! Matte stängde in sig i den kylslagna stugan och fortsatte sitt röjande och städande efter golvläggningen. Trasmattor lades ut över det nylagda skurgolvet i köket, i väntan på vår och vatten i stugan för skurning. Sovrumsgolvet tömdes på det som skulle in i köksskåpen och när Matte var klar stod hon där med ett stort och mycket ensamt kastrullock? Inte ens efter krypande på golvet och kollande under sängarna kunde en passande kastrull hittas. Varför det ensamma locket fick bo med övriga lock och kastruller i skåpet ännu en tid. Man vet aldrig! Rätt som det är dyker kanske en passande och locklös kastrull upp!
Matte tog med hundarna runt på en "skogspromenad" i den egna lilla skogen. En lyckokänsla infann sig. En egen bit mark med staket runt och med möjlighet för hundarna att leva hundliv i naturen. Om än en väldigt liten bit mark. Bara en liten skogstomt på 1.920 kvm. Men ändå. Med en oisolerad liten stuga på 28 kvm. Men ändå. De två Lapska får möjlighet att rå sig själva innanför fårnätet, som förvisso begränsar. Men ändå! Bättre än ingenting.
När flocken lämnade detta sitt andra revir möttes den även här av skyltar: "SÄLJ!" alternativt "HUS SÖKES!" Som hemma. Efterfrågan på stugor/mark på pendlingsavstånd från Stockholm är mycket stor sedan i våras. Matte tänker inte ta upp frågan med Modji och Aili. Tänker inte flytta på dem.
Hem for flocken och på vägen gjordes åter ett stopp vid välbesökta Wira Bruk. Parkeringen var knökfull trots inställd julmarknad! Strömmen av besökare till och från smidesbutik och restaurang var förvånansvärt strid i det dimmiga duggregnet i dessa C-tider. Nu var inte Lapskflockens mål att trängas i butik eller restaurang. Byn som helhet var målet för en trivsam promenad med julkänsla. De många röda stugorna och gamla husen som kantar byvägarna spred stämning med sina adventstakar i fönster på rad. Lapskflocken traskade helt ensam runt på småvägarna och korsade vattendraget på smala träbroar. Både stora och lilla smedjan låg öde och kall, men dörrarna stod uppslagna för besök. Här inne var det mörkt en dag då gryning omärklligt övergick i skymning. Icke förty fanns här julstämning!
Hemma i stugan i skogen tände Matte i kaminen och serverade gofika i stearinljusens sken. Hundarna sträckte ut sig på sälskinnet och slappade efter mycket utevistelse.
Den ambitiösa Aili kände dock en viss press efter lång frånvaro och bad att få ytterdörren öppnad, så att hon kunde gå till jobbet. Hennes är numera jobbet att liggande i uterummet ha koll på reviret och närområdet. Ett jobb som gått i arv från mor till dotter i fyra generationer Lapska Vallhundar.
Aili på span i Torp-reviret. Klicka för större bild.
