Tisdagmorgonen blev lite stressig, då Matte måste hinna elda ett tag innan färden till tandläkaren tidigt på morgonen. Termometern visade på 17 minusgrader ute och sjutton plusgrader inne. Vartefter Matte for söderut och kom ut ur skogen, föll temperaturen påtagligt. Vid ankomsten ner till Brottby visade termometern på -22 grader! Ett köldhål längs dalgången där E18 drar fram. Den gamla vikingaleden - Långhundraleden, som vikingarna seglade från Östersjön, via Garnsviken och upp till Uppsala! Leden är fortfarande paddelbar längs långa sträckor. För inte alltför länge sedan gick en liten ångbåt från Åkersberga och upp till Brottby. Lite historia.
Efter hemkomsten avvaktade Matte lite med att gå ut med hundarna, då vädret såg lovande ut och solen ännu inte kommit högt nog för att värma.
Mitt på dagen var solen i topp och trots en temperatur på tio minusgrader droppade det lite lätt från vedbodtakets södersida! Solen sken från en klarblå himmel! Ingen vind. Alla träd var täckta av ett tjockt snölager och vägarna var plogade men inte isiga. De sandas aldrig, annat än vid svår ishallka. Några permanentboende tar sparkstöttingen till brevlådan och det fungerar utmärkt.
Matte och hundarna traskade runt på vägarna i området och hade turen att ha vägarna helt för sig själva, denna underbara vinterdag! Inte en enda bil! Någon enstaka fotgängare kunde skymtas på håll. Hundarna fick nosa och Násti som löper måste ju visa det lite här och där. Modji var inte sämre och vem som pinkade över vem varierade hela tiden. Det enda som saknades var ett par lagg under fötterna.... Men därtill var vägen för blanksliten för att Matte skulle våga riskera något, med ansvaret för en valpkull för nära i tid, för att hinna läka ett arm eller benbrott.
Det finns uppenbarligen hundar som förändras snabbt efter en parning och blir lugnare och mer "inåtvända". Det har Násti aldrig blivit. Hon har knappt ens sett dräktig ut förrän en vecka återstått till födsel. Hennes dotter Modji har inte förändrats på minsta vis efter kärleksveckan med Kirous. Hon är precis lika kampglad och hänger och morrar i kopplet när hon skall gå på promenad, som innan mötet med Kirous. Som när hon var åtta veckor.....
Klicka för större bild!
Precis så här beter sig Modji fortfarande vid fyra års ålder, nyparad och förhoppningsvis med små knytt skramlande i magen. Hon håller i och drar! Modji tuggar inte på kopplet. Hon greppar det på exakt samma sätt fortfarande och har buskul! Morrar som sjutton och gläfser. En kul hund! En lekfull hund! En mycket bra arbetshund!
När hennes mormor Gázzi var fyra år ställdes hon ut och hoppade och for när Matte vänstervarvade i ringen. I protokollet stod: "lekfull fyraåring". Det tyckte Matte lät mycket trevligt! Men blev nerplockad på golvet av en annan, mer rutinerad, utställare: "Jag tror inte att du skall ta det som positivt!" Nähä. Men Matte visste hur hon ville ha sin hund och den barnsliga Gázzi höll mycket bra som arbetshund ända till sin död vid nästan femton års ålder. Hon behövde aldrig "lyftas och peppas eller dras upp" inför ett träningspass. Snarare dämpas lite. Vilket är väsentligt mycket enklare, roligare och en bättre förutsättning för ett ihållande träningsintresse. Gázzi lekte fortfarande sistlidna sommar, med sin dotter Násti, sitt barnbarn Modji och även med andra hundar! Hon var lekfull i hela sitt långa liv och måtte även hennes avkommor vara det! Násti fyller tio i april och leker fortfarande gärna med sin dotter. Men alla Lapska förefaller inte vara så här lekfulla. Vare sig som unga eller gamla. Rasen är mycket heterogen. Husse och Matte är mycket glada över att ha lekfulla hundar, då de är lättare att jobba med, än de hundar som måste ha starthjälp.
Solen gassade mot vedbodväggen och trots ett visst takdropp ovanifrån, tog Matte ut renskinnet och slog sig ner med en mugg kaffe i solvärmen. Bäcken skvalade fram under snickarboden och fåglarna kivades vid fågelbordet intill. Hundarna tuggade "hundtugg", liggande i den mjuka snön. Matte njöt!
En härlig vinterdag!