Söndag.
Första frostnatten med vit gräsmatta på morgonen!
Flocken for ner mot byn och den gamla Postgården, där handelsträdgården hade ordnat en höstmarknad. Lokalproducerat och en del annat, men inget krimskrans och i liten skala. Solen sken och i viken där borta lyste vattnet vackert blått. Aili och Dima fick studera omgivningen och besökarna från bilen, där bakluckan lämnades öppen. De kan inte ha ungått att nås av dofterna från hamburgergrillen i närheten! Husse och Matte lät sig väl smaka. Mattes yngste son med fru dök upp och även de uppskattade en rätt genuin höstmarknad. Med hem följde rapsolja och några höstväxter, för att ersätta allt mer slitna sommarblommor i krukorna på trappen. .
Eftermiddagen tillbringades på tomten hemma och båda hundarna njöt av att äntligen kunna ligga på trappen samt på gräsmattan och njuta av solvärmen! Inte för varmt längre. Även Husse och Matte njöt av det fina höstvädret och fikade på altanen.
Klicka för större bilder.
Måndag.
En minusgrad och en vit gräsmatta. Andra frostnatten. Matte hade plockat in vad som kunde flyttas, men av rosenskäror och andra blommor i trädgården var det bara trasor kvar. Fruset och dött. Redan. Trist.
Det var dags för hundarna att få sin påfyllnadsdos av vaccinationen mot leptospiros. Orsaken till vaccinationen är att några hundar i en grannkommun avlidit i sjukdomen för en tid sedan. Hos veterinären hade man inte hört om ytterligare fall. Förhoppningsvis har fler än hundägarna i träningsgruppen reagerat, genom att snabbt få sina egna hundar vaccinerade. Tidigare var sjukdomen endast känd i Skåne, men med ökat resande söderut, där man tar med sig hunden, ökar risken för spridning.
Dagen avslutades med en långpromenad med hundarna och ÄNTLIGEN kunde Matte hålla idealtiden på sin runda igen. På minuten. Kondition är en färskvara och ett krånglande knä under två månader märks. Ännu är det inte helt bra och artros växer inte bort, men man måste hålla igång så länge det bara går och ännu går det bra tydligen. En operation avstår Matte helst. Särskilt inte efter allt krångel efter Husses nyligen genomförda knäbyte.
Tisdag.
Dima fyllde tre år!
Han hittades i december 2021, ca två månader gammal och fick den första oktober som officiell födelsedag på ett shelter i Volgograd i Ryssland.
Ännu en frostnatt och i trädgården är det nu definitivt höst.
Matte fick tidigt besök av sin äldste son, för att utan att klanta till det lyckas förnya sitt Bank-ID. Olika banker har olika krångliga system. Swedbank verkar inte ha bemödat sig om att göra det så enkelt som möjligt. Husses bank hade ett helt annat förfarande och han lyckades fixa sin uppdatering snabbt och enkelt i datorn. Mattes syrra fick i fjol uppsöka baken för att få till det korrekt. Krångligt blev det ändå. Mattes son kände inte igen proceduren från hur han själv förnyade sitt Bank-ID nyligen.
Matte slog på datorn och skulle logga in på banken och då visade sig bankdosan ha dött.... Totalt livlös var den. Det fanns en annan väg som tur var! Med hjälp av ett pass kunde man föräkra att man var sig själv och ingen annan! Enligt instruktionen placerade Matte sin mobiltelefon ovanpå det stängda passet och sedan snackade de två en stund med varandra. Plötsligt var Matte godkänd som den hon påstått sig vara och sedan var allt klart på ett nafs.
Hade någon berättat för Matte, bara så där, att hon kunde identifiera sig själv genom att lägg sin telefon över passet liggande på bordet, så hade hon trott att det var ett skämt. Men den tekniska utvecklingen går svindlande fort och när Matte skulla förnya Bank-ID senast, så skulle man förfara på ett totalt annorlunda sätt. Det är inte lätt att hänga med alla gånger för en som under uppväxten hade en granne med vevtelefon och minns den första tvättmaskinen hemma - som man vevade. Som sparade till en egen liten transistorradio som man kunde lyssna på genom att sätta en krokodilklämma i elementet för mottagning! Som minns lördagkvällar när man samlades kring radion och fick lördagsgodis eller hade högläsning av sagor som veckans högtidsstund; när veckoslutet även markerades av att det bara var halv arbetsdag på kontoret och där man gick i skolan på lördagar.
Ur det perspektivet var det rätt svindlande att lägga en liten telefon på ett pass och på så vis identifiera sig. Lite mirakelkänsla för en gammal tant. Som faktiskt inte fyllt hundra ännu.