Tisdag.
Om ni är tröta på att läsa om den nya vägbeläggningen "som skulle bli så bra", så är det nog inget mot vad Matte är på att behöva gå på den med sina hundar!!!
Vägen utanför huset blöder asfalt och på denna väg är alla som bor längs den tvingade att gå, om de vill lämna hemmet till fots. Lapskflocken har förvisso valet att gå tvärs över vägen och sedan traska i skogen. Som enda alternativ där hundarna inte får asfalt på fötterna. Men skogen är mycket kuperad med bergknallar med branta sidor och överallt tar man sig inte fram. Någon fart kan man inte heller hålla. Som omväxling och variation till raskt gående är det jättebra! Men inte som enda alternativ. För att gå till brevlådan skall man ta sig en sväng genom skogen för att komma fram ett par hundra meter neråt vägen. Samma väg tillbaka. Grus ströddes över den blödande asfalten nyligen och som väntat kördes detta bort och inte ner i de svarta och kletiga hjulspåren. Farten blir allt högre och trafiken intensivare. Man triggar uppenbarligen varandra. "Det är ju ändå ingen som håller 30!" Så enligt det nya uttryckssättet: 50 är det nya 30. Typ.
Matte och hundarna behöver gå fort för motion och kondition och gjorde ett försök på måndagen att gå den invanda rundan. Vilket innebär att gå på de två huvudvägarna i området och dessa är belagda med blödande asfalt. Övriga vägar är endast korta stickvägar och leder ingenstans. För att komma till någon liten stickväg måsta Lapskflocken hur som helst ut på asfalten som blöder. Alternativet är att ta bilen och köra en mil ner till Brottby för att traska längs gamla E18 eller de korta sträckorna mellan radhusen. Har man hund måste man kunna promenera med den i anslutning till där man bor. Det är helt absurt att bo i ett fritidshusområde och inte kunna gå ut med hundarna på vägen utanför huset!
På måndagens promenad tvingades Matte och hundarna till ett flertal stopp för att släppa förbi fortkörande bilar som sprätte grus omkring sig. Inte fasen är gammal kärring med tre små hundar mycket att sakta in för. Måtte inte hundarna få stenar i ansiktet! Promenaden tog längre tid än beräknat och positivt tänkt så kan man väl få det till någon form av intervallträning... Fullt ös mellan oplanerade stopp. Vem törs stå med tre hundar på vägen och själv gå ner i ett djupt dike med grusade och halkiga sidor och plocka hundskit numera? När bilarna susar förbi utan minsta hänsyn.
Kommen nästan tillbaka hem stötte Matte på en lika irriterad hundägande granne. Irriterad på svart klet på hundtassar och skor och fortkörande och hänsynslösa bilister i området. Hon kunde berätta om ett flertal klagomål på vägen den senaste tiden. Samtidigt som avgiften för väghållningen skall betalas in på 2.300 kronor! Gnällkärringar och gubbar finns det numera gott om i detta bostadsområde. För hundägarna är det vidrigt att veta att endast bensin kan lösa upp asfalten på hundarnas fötter! Násti tålde inte lukten/behandlingen.
Även denna dag hade Lapskflocken svartkletig asfalt på sina fötter!