På måndagen tog Matte en skogspromenad med hundarna. Mopperundan kändes lagom lång innan Matte skulle åka till Mormor. Skogen börjar nu skifta färg och det luktar skog av multnande löv. Vi klagar över det ständiga regnandet den sista tiden, men faktum är att de normalt sura partierna längs myren nu var framkomliga även för den som saknar gummistövlar. Det är inte alls så blött i markerna som förväntat, med andra ord!
Tisdagen inleddes med en powerwalk i området. En liten bit neråt vägen blev det tvärstopp. De Lapska hittade en doftmarkering i vägkanten och nosandet blev intensivt. Matte blev varse en frän doft som inte påminde om någonting. När Násti och Modji luktat färdigt så småningom, klev de baklänges och vek av ut mot vägen igen. Ingen av dem markerade över och de gick liksom respektfullt åt sidan. Gázzi stod kvar och luktade intensivt ytterligare en lång stund. Grässtrå efter grässtrå luktades av. Även Gázzi vek åt sidan och ut till vägen. Inte ens hon markerade över, vilket hon ALLTID annars gör. Normalt nosar hundarna, pinkar och går sedan vidare i den riktning de var på väg. Matte studerade det intressanta stället i detalj, men inget synligt bevis på luktkälla stod att finna. Så här har Matte aldrig någonsin sett sina hundar uppträda. Vid koll på vargwebben visade det sig att vargarna nyligen vistats inom den tiokilometersruta där de Lapska bor. Tidigare har de varit en tid en bit nordost om denna ruta. Det är värdefullt att lära sig hur hundarna reagerar på vargmarkeringar, nu när de är flera och vistas i närheten. Men Matte fick inget facit och undrar alltjämt.
Kvällens träning skedde på Vägverket i Knivsta. Ett mycket stort inhägnat område avdelat med byggnader. Perfekt för stora frisök. Násti fick fyra figgar och Husse hade ingen aning om var de var gömda. Vinden var jämn och lagom stark och Násti höll en mycket god fart. Matte hade gömt sig högst uppe på en trappstege i ett litet utrymme med tre väggar och tak. Där inne kändes ingen vind och Matte tänkte att det skulle bli en svårighet för Násti. Men icke! Hon fick vittringen från Matte på mycket långt håll och markerade bra och ihållande, ända till dess Husse nådde fram. Násti jobbade vidare och hittade de övriga tre figuranterna utan problem.
Modji fick ett liknande sök som sin mamma. När Matte släppte henne lös hade hon redan vittringen av den första figuranten. Han låg på mage med huvudet aningen gömt. Modji tycks vilja komma i kontakt med huvudet på sina figgar innan hon börjar markera. Enda möjligheten att hitta huvudet var att springa över figgens rygg. Inte så bra. Modji måste lära sig att markera även huvudlösa figgar. Det märktes att Modji kände igen sig i området trots endast ett tidigare besök. Hon tog sig an sökuppgiften med liv och lust och försvann i fjärran. När Matte såg henne flyga förbi över den stora asfaltplanen kom hon hela tiden från totalt oväntade platser. Hur hade hon hunnit ända dit? Hon var ju där eller här nyss? Vid några tillfällen försökte Matte lägga sig i och dirigera sin flygande hund. Men fick bakläxa, då Modji omedelbart efter stod och skallmarkerade en figurant... Till slut var det bara Husse som saknades och en bit av området var oavsökt. När Modji hittade Husse blev matte brydd. Modji hördes ge ett skall och så blev det tyst. När Matte kom fram stod Modji och tittade ner i asfalten samt gav ett enstaka skall. Då upptäckte Matte att Husse låg bakom Modji, intryckt mellan en hylla och en vägg. Endast ansiktet syntes i mörkret. Modji hade hittat huvudet först och var nöjd. Men hon var ju så förtvivlat törstig efter allt springande och skällande! Samtidigt som hon hittade Husses huvud hittade hon lite vatten. Så Modji skällde och slickade i sig av det sparsamma vattnet. Skällde och slickade.
Gázzi fick nöja sig med halva området och fick två figuranter. Lite klurigt placerade längs staketet, där vindriktningen gjorde att vittringen skulle blåsa ut ur området. Men en gammal och rutinerad hund lurar man inte i första taget. Matte startade Gázzi på mitten där sökområdet började. Så att hon fick vinden från sidan. Varpå Gázzi omedelbart vek åt vänster och gick ner till stängslet för att fånga vinden. På så vis fick hon hela området i vind och rörde sig sedan frammåt längs med staketet. Således fann hon den första figuranten direkt. Trots att vittringen blåste ut ur området. Smart Gázzi! Därefter följde Gázzi stängslet ända bort till områdets slut och där hittade hon sin andra figurant, när hon vinklade höger utmed stängslet. Ett synnerligen resurssnålt sätt att jobba för en äldre hund! Till skillnad mot doterdottern Modji, som sprang som en flyende hare mellan de olika objekten i området och sökte vittring. Men Gázzi var inte nöjd med två funna figgar och fick söka tomt hela vägen tillbaka till bilen. Då höll Gázzi god fart och utnyttjade de stora ytorna även hon. En lycklig hund sökte då och då upp Matte och höll god koll, trots att hon gick ut långt på tomsöket.
Fullmånen gnistrade över åkrarna och sjöarna längs vägen hem och temperatuen sjönk. Men stannade på ett par plusgrader ännu.
Tillbaka