Nu har det gått några dagar. I tisdags fick Matte och Husse en covidspruta i vänsterarmen och en spruta mot säsongsinfluensa i högerarmen samtidigt, till sin stora glädje. Det var den sjätte covidvaccinationen, om inte Matte räknar fel. Varenda spruta man har erbjudits har Matte och Husse självklart tagit. Ingen av dem har hittills varit sjuk i Covid. Händerna tvättas och spritas efter varje besök i någon butik. Hundarna förtjänar att ha sina människor friska. Inte efter någon av alla dessa vaccinationer har vare sig Matte eller Husse känt något obehag eller någon negativ påverkan på något sätt. Flockens hundar under årens lopp har alltid vaccinerats mot allt man skall vaccinera sin hund mot och inte heller de har drabbats av några negativa följder av sina vaccinationer. Matte och Husse tror på vaccinationer; på att vaccinera sig mot Covid även som ett led i att bromsa spridning. Uppenbarligen tänker inte alla så förstår man, när man hör hur få sammantaget av alla äldre som tagit samtliga erbjudna covidvaccinationer. De tre första fick räcka. Måtte nu inte "Stora Stockholm" innebära många sjuka hundägare som eftermäle. Många hundar med sjuka människor som inte orkar gå ut med dem.
Torsdag.
Det regnade. Det duggregnade. Det ösregnade. Det regnade mest hela dagen. När det regnade bara lite, som något svagt duggande som kändes som en blöt disktrasa i ansiktet, passade Matte på att ta en långpromenad med Aili och Dima. Rätt snart övergick det mer diskreta regnandet till ett rejält regn och båda hundarna skippade nosandet och pinkandet och pinnade på för att komma hem och in och bort från det blöta. Regnet rann i Mattes ansikte och regnet rann i ansiktet på hundarna. Vid hemkomsten efter en timme var ingen av dem det minsta intresserad av att bli kvar ute.
Gräsmattan är en våtmark sedan sjuttio millimeter regn föll över reviret under ett par dygn nyligen. Det klafsar om tassarna på hundarna. Ljusa tassar som blir mörkt grå efter en passage rakt över ytan. Dima har försökt bjuda upp Aili till jaktlek några gånger, men hon är inte intresserad av att springa i lerigt vatten. Hon kan däremot tänka sig att försöka få ut några godisbitar ur en jättekong med ett hål på sidan; vilket innebär att hon mycket energiskt krafsar på kongen för att få den att rotera. Detta i sin tur generar väldigt leriga tassar även det. Mycket lek utomhus blir det således icke för närvarande. Utevistelse i uterummet är vad de föredrar, för hållande koll på omgivningen/vägen. Lite vild lek blir det inne så att snurrstolen får fnatt och mattorna ryker! Dock inget springande i den lilla stugan. Det är något de saknar. Det är tur att de får springa mycket när de söktränar.