Måndag.
Vädret var bra för en rejäl motionsrunda för hundarna. Mulet och fjorton grader. Matte har cyklat med Modji och Aili med jämna mellanrum och då inom det egna kuperade området, med några branta backar längs sträckan. Nu kändes det passande att dra iväg längre bort på vägarna i grannområdet, så då gjorde Matte detta. Aili är ett krutpaket som vill starta i full fart och gärna drar iväg med både Matte och mor sin i högsta hastighet neråt vägen! Cykeln rullar lätt och Aili ökar och ökar - om hon får som hon vill. Det får hon inte. Det är inget bra sätt att starta en springrunda på. Matte bromsar och hundarna hålls tillbaka med ett koppel för uppvärmning. Efter en kilometer släpper Matte efter på kopplet så att Aili kan dra mer och då får hon själv bestämma farten en stund. Aili är en bra draghund!
Dagens tur skulle bli längre än tidigare och Matte varierade tempot för att det skulle bli bra i slutändan. Det är intressant att studera hundarnas sätt att springa vid cykeln, fastgjorda vid en fjädrande "springer" i selarna och med ett "säkerhetskoppel" och halsband på Aili. Aili påminner väldigt mycket om sin mormor Násti härvidlag. Ett fantastiskt steg med driv och flyt har hon! Det hade även Násti. Aili älskar att dra, att hålla linan spänd och ligga i, precis som Násti! Modji påminner i sin tur om sin mormor Gázzi! Ett lite kortare steg och inte fullt så dragvilliga. Man kan hålla linan spänd och låtsasdra och låta dottern ta i. Ett skutt generationsmässigt blev det, där mormor och dotterdotter påminner mer om varnadra än mor och dotter. Det där med avel är intressant och inte är det lätt inte att vara uppfödare! Men hur kul vore det om alla blev kopior av varandra.
Dagens cykeltur bjöd på varierande underlag i form av asfalt, grus och en sandig och gropig traktorväg. Vilket i sin tur per automatique gav varierande tempo. Några backar blev det även den här gången och Matte kämpade på uppför, sittande på sin treväxlade shoppingcykel. Några möten med både bilar och hundar, men kopplade sådana, blev det och det fungerade hyffsat trots mycket smala vägar bitvis. Det är tur att det finns infarter till hus lite här och där. Till hundarnas glädje fick de ösa på för fullt i några nerförsbackar och Matte njöt av farten som förr! Äntligen har rädslan att köra omkull släppt. Gruset på asfalten är bortkört nu. Fegismatte blev skraj när två lösa Leonberger trasslade in sig med Mattes vid cykeln fastgjorda hundar för många år sedan och alla välte. Blodvite uppstod. Nu är det roligt att cykla med hundarna igen. En timmes härlig cykeltur blev det och efteråt var hundarna inte flåsiga. Inte Matte heller. Kondisen blir allt bättre. Ett måste när det skall hårdköras på lagtävlingen om en dryg månad! Då väntar en fredagkväll och hela lördagen med olika sökuppdrag slag i slag. Mycket gående blir det säkert och mycket jobb för både hundarna och förarna!