Násti hälsar och tackar så mycket för alla grattis! Hon firade dagen med att hela eftermiddagen ligga på gräsmattan och gnaga ur märgen ur ett stort märgben. Tillsammans med sin dotter Modji och dotterdotter Aili som också hade godsaker att tugga på. En gemensam födelsedagsfest. Matte drack kaffe med bondostbitar i. Smaskens!
Måndagförmiddagen fick hundarna dock tillbringa ensamma hemma. Matte hade ett ärende till Norrtälje och med en sol från klar himmel och okunnighet om hur bilen kunde parkeras, tyckte Matte att hundarna hade det bättre hemma. Aili har lärt sig av de vuxna att koppla av när de är ensamma hemma. Det är helt tyst och ingen har hittat på dumheter. Ännu begränsar Matte utrymmet till kök och matrum för att ge Aili trygghet. Radion står alltid på. Hon "uppför sig som folk" inomhus och har aldrig provsmakat på biabäddarna eller inredningen. Men vedkorgen har hon tillåtelse att plundra. Liksom korgen med papper och spån för tändning. Det räcker tydligen för att ge utlopp för en ung hunds destruktiva sidor inomhus. Utomhus gräver Aili gärna i både gräsmatta och rabatter, men det går ju att reparera ganska lätt, eller förhindra med många irriterande pinnar i rabatten eller nät runt.
Husse ägnade kvällen åt att skifta däck på bilen och när däcken skulle plockas fram stod båda grindarna på vid gavel. Aili visade att hon förstått denna husregel. Öppen grind får endast passeras när man fått ett "varsågod" om man inte är kopplad. Gäller bara hundarna. Aili var inte ens nyfiken. Två öppna grindar under lång tid. Åtta däck skulle fram. Tre lösa hundar på tomten. Ingen av dem snuddade ens vid tanken på att gå ut. Gott så. Eftersom trafiken förbi huset var ovanligt intensiv så här i påskveckan, med många lediga människor i fler stugor än vanligt. Aili håller nu på att lära sig att det faktiskt är tillåtet att på tillsägelse gå ut okopplad, när hon skall hoppa in i bilen. En lyhörd och följsam tjej som lär sig väldigt lätt.
Matte tog en kvällspromenad med hundarna och vid hemkomsten utsattes Aili för lite oljudsträning. Hon kollade noga när Husse jobbade med skruvdragaren. Så var det bara ett däck kvar att byta! Husse såg fram emot att komma in i värmen och bort från blåshålet längs vägen. Men tji! Det sista sommardäcket hade haft pyspunka under vintern och spiken satt där som ett tydligt bevis på orsaken. Börja om från början. På med vinterdäcken igen. Inte kul alls!
En sen middag framför en värmande brasa väntade sedan på Husse.
På tisdagmorgonens promenad fick hundarna en utmärkt rådjursträning! På en granntomt utan staket, stod de tre rådjuren och betade ett stycke in. Allra högst 25 meter från vägen. Hundarna sattes ner och mattades med godis. Rådjuren tittade upp och fortsatte att äta. Aili var splittrad till en början men tyst. Matte lät hundarna sitta och titta på rådjuren en lång stund. Utan godisbombning. Men med mjuk röst berättade Matte för både hundar och rådjur hur fina de var och lugnet härskade. Tre rådjur och tre hundar respekterade varandra utan rädsla och utan stress. En fin naturupplevelse på morgonkvisten. Hundarna tröttnade på rådjuren och tiggde mer godis och rådjuren betade vidare.
Matte fick besked om att Nástidottern Lihkku i Nederländerna ställts ut på en inofficiell utställning, där hon vann gruppen och placerade sig som sjua av 103 hundar. Grattis! Lihkku är redan internationell champion. Hon går räddningshundkurs varje vecka. Brain and beauty som mor sin. Nástisonen Ante går samma kurs.
Ingen fara! Husse och Matte försöker faktiskt inte "göra om de Lapska till brukshundar". Försöker bara bevara arbetsegenskaperna i en arbetande ras.
Få fler att fråga efter rasens arbetsegenskaper och mentala egenskaper. Inte endast utseeendet och att det är en "ursprunglig ras". Lite balla. Friska. Att avla fram specialiserade renvallare, som faktiskt också måste ha mycket motor och god mentalitet och sedan sälja dem som sällskapshundar i aktiva familjer känns avigt. Att valla renar och söka efter människor kräver i princip samma egenskaper hos hunden. Husse och Matte har diskuterat detta med renskötare som jobbar med Lapsk Vallhundar. Både i Sverige och i Norge. En bra arbetshund är en bra arbetshund. Både hos renskötaren och hos den som vill låta hunden jobba med något annat, som kräver en självständig hund med god problemlösningsförmåga.
Däremot försöker Husse och Matte förhindra att även denna ras förändras till en robust sällskapshund för naturmänniskor, eller en ball hund som inte är så vanlig. Ännu. Matte har varit med när blåögda Huskies var populära lite här och där som sällskapshundar. Det blev inget bra. Väldigt många gånger. Men nu är det enklare. Det finns Huskies för drag. Det finns även Huskies som passar bra för sällskap och vänstervarvande. Samma ras med olika utseenden och olika kynnen. Som med Golden - jakt/sällskap, som med Labbar - jakt/sällskap, som med Schäfrar, som med...... Måtte inte Lapsk få en variant som saknar motor, som saknar kamp och lek. Som inte reagerar på avståndsleken på mentalbeskrivningen, som inte vill vara med på det mesta, som är kul med sin förare! Hellre ligger på soffan än kommer med ut och springer. Som är perfekt som enkel förstagångshund hos helt oerfarna hundägare. En bra arbetshund med mycket motor kanske kan upplevas som mycket hund av vissa. Då kan man skaffa en annan ras. I stället för att man anpassar rasen till köparnas önskemål om lugna hundar som inte tar egna initiativ och hittar på lite bus ibland. Men man tycker ju så olika.
Husse och Matte har jobbat/tränat med Lapska Vallhundar sedan 1998 och önskar verkligen att fler i framtiden kommer att få möjlighet att göra detsamma! Att fler frågar efter bra arbetshundar inom rasen och att de kommer att kunna få sina träningskompisar / arbetskamrater. Både inom renskötseln och brukset. Hundar som även blir trevliga som sällskap. Så som Husse och Matte upplevt sina egna hundar.