Onsdag.
Matte tog en kort morgonpromenad med hundarna på morgonen. Vid återkomsten till huset hade två grannar möte på vägen angående vad som sker på vägarna i området. HEMSKT ! Var sammanfattningsvis ordet för att beskriva hur det ser ut och fungerar. Vägarna är nu bitvis så smala med så branta kanter ner i djupa diken och en bäckfåra att möte bil - cyklist eller fotgängare känns mycket riskabla. Enkelriktat åt två håll... Mötesplatser är bortgrävda. Alla jordmassor/grästorv är uppvräkta längs dikeskanter och i diken. Över hallonsnår och även dumpat på privat mark. Tvivel rådde om och hur denna mark kommer att återställas och om det alls är möjligt. Allt för att vägarna skall asfalteras vilket är en eftergift för dem som endast färdas med bil till och från sina bostäder. Den lilla stugan i skogen är en liten stuga i ett blivande villaområde, med små hus av fritidshustyp. Önskemål om gatubelysning finns.... Utveckling. Heter det. Varför flyttar man ut i skogen om man inte gillar grusvägar och mörker? Härliga promenader och en tydlig stjärnhimmel utan ljusföroreningar.
Kvällens träning var förlagd till Ramirent och dit anlände Modji efter att ha bott i radhus sedan i fredags. Utlånad för att göra PR för rasen på Djurens Dag på Solvalla sistlidna helg. Husse och Matte kunde inte närvara, men det kunde Modji. Så hon fick representera Lapsk Vallhund. En bra representant tycker Matte.
Vilket Modji levde upp till på kvällens träning. Modji fick ett stort frisök med fyra figuranter och en facit. Vid starten misstänkte Matte en figurant utplacerad direkt i början av området av Modjis vittrande att döma och kontrollerade med "Facit" var gränserna för sökområdet gick. Den främre gränsen var ändrad i jämförelse med vad som brukar gälla. Matte lät Modji börja söka i koppel, då hundarna gärna dröjer sig kvar bakom några stora återvinningsbehållare, som därför inte brukar ingå i sökområdet. Nu gjorde de det och bakom den första mot en slänt satt den första figgen. Vilket Modji klurat ut redan när hon närmade sig området. Lätt att missa.
Modji jobbade sedan på mycket bra och i god fart genom området och fyndade två personer till. Inne i ett stort förrådstält i slutet av området spikade Modji vittringen från den fjärde figgen mot tältduken. Hon försökte krypa under och ut. Matte dirigerade om Modji så att hon skulle fynda vittringskällan, men Modji var envis. Det var från insidan hon fick vittringen! Modji skallmarkerade och fick beröm av Matte som sedan tog en annan väg längs yttersidan och då lokaliserade Modji bättre exakt var figuranten gömt sig. Bakom en trave pressenningar och tätt tryckt mot tältduken. Är det skarpt måste människan hittas och plockas fram. Ett lagarbete mellan hund och förare.
Násti fick ett frisök även hon, men inte riktigt lika stort. Hon gjorde ett bra jobb med stor glädje, men söken måste läggas aningen tillrätta för att hon inte skall lockas att börja klättre högt upp på olika föremål. Hon har inte förstått att hon inte är en ungdom längre. Matte har full förståelse för detta. Har lite svårt även för egen del att begripa vart åren tagit vägen och smidigheten....
Aili fick nosa på en keps som överlämnades till Matte och kepsägaren och Husse försvann därefter. Aili togs för rastning medan figgarna gömde sig. Husse mitt i området i ett stort skåp med dörr med glipa och kepsägaren i gömstället bakom högen med pressenningar utvändigt mot tältduken sist i området. Två personer gick med som störning.
Aili är en mycket behaglig hund att jobba med! I viss mån påminner hon om Mattes första räddningshund som var en Husky/Schäfer, med det bästa av båda raserna. Att få Gázzi att samarbeta tog ett par år och hon var som allra bäst när hon var tio år gammal! Dotterdotterdottern Aili fick likt mor Modji lära sig mycket tidigt att sök är ett teamwork. Genom att de båda på skogsturer som små knytt klickades in på maxavstånd bort från Matte. Sedan fick gå många kopplade vindstigar på träningarna. Gázzi kom som Mattes första Lapska rakt in i träningen som omplacering vid 9 månaders ålder och släpptes av en om rasen okunnig Matte direkt ut på stora frisök. Man gör sina misstag, men nu har Matte förstått bättre hur det är att jobba med en Lapsk. En Lapsk Vallhund skall kunna jobba självständigt i samarbete med sin förare och det är något man måste plocka fram i träningen. Den får inte jobba helt på egen tass, men inte heller vara klistrig på sin förare och osjälvständig. Föraren måste hitta balansen i sin träning tillsammans med hunden. Plocka fram vad som finns genetiskt. Lapska skall vara tuffa i arbete och förarmjuka i samarbetet. Det är lätt att knäcka en Lapsk med för hård stryrning och för hårda metoder. Man tar bort självförtroendet. Det skall vara glädje i träningen! Mycket glädje och skratt tillsammans! Lek tillsammans. Träning är lek. Inte prestige.
Aili gick ut i bra fart och vände sig om med regelbundna mellanrum för att kolla att hennes slöa Matte hängde med. Hon var fullt styrbar med visselpipa och handtecken. Härligt! Precis som mamma Modji. Aili fyndade Husse i skåpet, men lämnade honom då hon konstaterat att kepsen inte var hans. Hon jobbade vidare i god fart framför Matte och när hon tog vittringen från kepsägaren på mycket långt avstånd, drog Aili iväg rakt fram till vittringskällan. Klättrade över alla pressenningar och fick godisbelöning, klapp och kel. Kepsägaren fick tillbaka sin keps. Aili tog denna vittring annorlunda i jämförelse med Modji, då vindförhållandena ändras under en kväll och hundarna kom mot tältet i olika vinklar.
Tack alla för en bra träningskväll där samtliga sex Lapska gjorde mycket bra ifrån sig!