Måndagen började mycket lovande! Himlen sprack upp vartefter och solen blev alltmer synlig. På eftermiddagen sken solen från en klarblå himmel! Under över alla under! Efter att inte ha synts på mycket länge. Matte minns inte ens när solen sken senast. Dessutom värmde den och dagen kom allt mer att upplevas som den första vårdagen.
Mitt på dagen begav sig Matte ut i skogen med hundarna. Ljuvligt var det att vandra på den mjuka marken, under stora granar bort mot myren. Med Aili springande lös och hennes mor och mormor i koppel. Vartefter övergick skogen i ett mer öppet landskap med höga tallar på bergknallar av varierande höjd. Matte och hundarna vandrade vidare längs myrkanten och där någonstans fanns troligtvis något djur, av hundarnas höga nosar och spetsade öron att döma. En älgko brukar hålla till här och vildsvinen har också sitt tillhåll i närheten. Längre ner i skogen på andra sidan myren.
Rännilen med smältvatten från det höglänta bergspartiet ner mot myren, fick Aili att ägna sig åt vattenlek en stund. Hon grävde och plaskade och brydde sig inte om att hon blötte ner underredet med iskallt vatten. Hon fick hållas så länge hon ville. Valpar måste få leka! Sedan fick Aili lite fnatt, precis som sist på samma ställe. Här bär det uppför och nerför mest hela tiden och på kartan är det alldeles grått! Vilket betyder "berg i dagen". Men lite mossa täcker här och där det grå berget och den mossan flög all världens väg när Aili rusade åstad.
De två vuxna hundarna tog god tid på sig att nosa överallt. Den blöta marken är full av dofter och ett och annat som går att smaka på. Tempot var behagligt och Matte stod gärna och bara njöt av solljuset som strilade ner mellan tallarna. Här på höjderna är sikten god i avsaknad av täta granar. Aili släpptes inte för helt lösa boliner i skogen! Promenaden innebar träning. Att hålla sig till flocken, inte sticka iväg på egen hand och komma på inkallning. Matte lockade på Aili med både röst och visselpipa. Hon belönades alltid när hon på lagom avstånd stannade och tog ögonkontakt. Vilket uppskattades mycket även av de vuxna hundarna. Som naturligtvis också fick en godisbit.
På höjden ovanför vägen och nästan hemma, fick alla tre hundarna vara lösa en stund. Här äter de jord. På ett speciellt ställe. Alla tre skrotade omkring, krafsade lite, tuggade lite, skrotade vidare. Inom ett mycket begränsat område. Hundarna föreföll ha det bra. Matte mådde gott.
Hemma porlade bäcken ljudligt och solen gassade mot vedbodväggen. Matte slog sig ner med en mugg kaffe och hundarna fick varsitt oxöra att tugga på. Först när solen försvann bakom de höga granarna snett över vägen, tog Matte med sig hundarna och gick in, efter många timmar ute i sol och frisk luft.
Lite nytta lyckades Matte trots allt göra denna soliga dag. Skottkärran fylldes med upptinade eklöv, urkammad hundpäls och nerblåsta grankottar.
Första vårdagen! Aili sov djupt hela kvällen.