Tisdagen var behagligt varm och efter en kort morgonpromenad tog Matte med sig hundarna till Vettershaga, för att måla färdigt ramen runt fönstret på ytterdörren. Gázzi visade en viss svajighet, som yrsel, mot slutet av promenaden.
Hundarna släpptes lösa på tomten som vanligt och Násti och Modji drog iväg upp i skogsbacken och alla tre fick ägna sig åt berikning, genom att göra precis vad de ville och vad som var ett naturligt beteende för dem. Gázzi lunkade efter Matte till stugan och slog sig ner mellan de båda husen. Hon var inte helt stadig, men föreföll må bra i övrigt och hon låg och iakttog omgivningen och näsan var i gång. Det var lugnt och stilla. Matte hade stenkoll på Gázzi och en viss svajighet syntes även när hon satt upp. Matte var orolig.
För att utröna vad de andra två hundarna tyckte var den optimala sysselsättningen i ett stycke skogsmark, vandrade Matte iväg runt staketet och Gázzi traskade med. Inga problem! Gázzi lunkade på bra. Inga fler hundar kunde hittas. Ett varv till avverkades och då dök Modji upp. Som från ingenstans. Matte hade skymtat i ögonvrån att hon kom från stenmuren bakom lillstugan. Men ingen Násti. Ytterligare en sväng runt tomten fick det bli. Gázzi bangade inte och följde troget sin Matte. Så länge hon traskade på fungerade allt utan problem, men när hon stannade blev hon yrslig. Till slut hittades Násti. Under alla stockar som Matte hade staplat över två stenar mot en jätteblock. Där under tyckte Násti att hon hittat den perfekta lyan! Om Matte hade ropat på henne så hade Matte aldrig fått veta vad Násti valde att göra när hon fick välja själv. När Násti hittades hade hon varit "försvunnen" i en timme ungefär. Staketet var ju kollat och där fanns inte en enda svag punkt där hon kunnat slinka ut, så Matte hade is i magen i studiesyfte. Násti fick ligga kvar där hon valt att ligga. Modji försvann igen. Gázzi slog sig åter ner på tunet mellan stugorna. Matte rev ner en konstig träanordning i ett träd tillsammans med en trasig fågelholk.
Efter tre timmars frihet på tomten kallades hundarna in och de kom direkt för en kort promenad innan hemfärden. Gázzi promenerade på utan problem och var mycket intresserad av alla luktfläckar! En pigg hund, som Matte sett som en gammal och ostadig hund på morgonen.
På kvällen for familjen och tränade inohus i en fordonshall för arbetsfordon i Vargmötet i Vallentuna. Gázzi fick ett frisök med lång "säkerhetslina" och tre figuranter var utlagda någonstans. Gázzi var med ens hur pigg som helst! Hon travade runt i god fart och sökte vittring och hon hoppade även upp på och över en del hinder i hennes väg. Hon var taggad och skällde lite väl mycket under söket. Vittringsförhållandena var inte lätta och Gázzi fick jobba ganska länge för att lösa uppgiften, som hon löste efter lite klurande. Då hade hon sprungit mycket! När Matte planerade jobbet för Gázzi, var det med en enda begränsning och det var den långa linan. För att hindra Gázzi från att försöka hoppa upp på saker. Ett normalsvårt och normalstort sök blev det och Gázzi jobbade som hon brukar. Ingen ostadighet, ingen yrsel. Bara full fart och arbetsglädje! Matte fattade ingenting. Det var som att hon höll så god fart att hon liksom inte hann bli svajig. Att stanna upp var inget Gázzi ville göra. Hon ville fortsätta jobba. Efteråt var hon nöjd och belåten och visade inga tecken på att ha förtagit sig.
En märklig utveckling under dagen. Matte var minst sagt brydd.
Násti fick ett frisök och hon fick ett frispel. Vittring överallt och skällande överallt. Husse gav Násti "en Sobril" = lite lugnande behandling och så koncentrerade sig den uppskruvade Násti och löste uppgiften.
Modji fick ett knepigt frisök där vittringarna slog i varandra och Matte visste inte var figuranterna var gömda. Modji talade om att någon låg väldigt högt uppe och jobbade mellan fyra stora arbetsmaskiner. Till slut kastade sig Modji upp på den långa armen till en grävmaskin, sprang och hoppade ända upp till vindrutan! Där vände hon sig om och skällde mot en maskin en bit bort. Matte såg ingen människa någonstans, men med facit i hand borde Modji ha belönats på den markeringen. Hon gjorde helt rätt där hon stod lika högt upp från golvet som figgen. Vittringen drog dit. Men det visste inte Matte. Modji tog sig ner från sin höga position och sista biten hoppade hon mot en järnbalk. Nådde fram med framtassarna och åkte sedan ner i golvet och landade på fötterna. Hon slank ut från allt "järnskrot" och fortsatte jobba som om inget hade hänt. Hon hade inte gjort sig illa. Helt otroligt.
Husse lämnade sin lega i andra änden av hallen och skvallrade om var de andra två figgarna var gömda. För att Modji skulle belönas i rätt ögonblick. Modji jobbade sig fram till maskinen igen, men hoppade inte upp och belönades direkt på första skallet. Hon hittade sedan figge nummer två strax ovanför figge numer ett. På samma maskin. Vittringen hade dragit kraftigt mot den maskin där Modji klättrat upp, trots att den stod ett gott stycke därifrån. Modji hittade till sist även Husse. Hon jobbade intensivt hela tiden i mycket bra fart. Överallt fanns "skrot" som hindrade vägen. Jättebra jobbat!
Under kvällen hade träningsgruppen besök av en av deltagarna på provapådagen. Ett frö hade såtts uppenbarligen. Med en hund på 11 månader finns gott om tid att sätta igång med miljöträning. Lycka till!