Måndag.
Den valplåda där Ailis mormor föddes den 14 april 2003, har härbärgerat fem Lapska valpkullar och totalt sjutton Lapska Vallhundvalpar. Plus en kull Kooikervalpar, då lådan var utlånad till en granne för flera år sedan. Den har nu plockats fram igen efter att genom slumpen ha fått bli kvar och inte transporterats till tippen.
Tack vare Orthocenter på Löwenströmska kommer den nu till använding igen. Matte såg på senhösten ingen möjlighet att kunna ha en kull valpar igen. För att fixa det måste man kunna ta sig ner på golvet och upp igen utan större problem och det var hart när totalt omöjligt de sista månaderna innan höftbytet, i början av januari. Som skedde tack vare en empatisk och tillmötesgående klinik och ortoped. Ingen remiss krävdes och knappt någon väntetid blev det. Husläkaren tyckte att Matte inte behövde mer än sjukgymnastik och artrosskola. Hade Matte nöjt sig med det beskedet så hade det inte blivit någon valpkull för Aili. Samt en rullstol för Matte. Så tack vare en fantastisk ortoped, är Aili nu i slutet av dräktigheten. Valplådan kommer att få tjänstgöra ännu en gång!
Innan den flyttar in i Mattes lilla sovrum, måste den rengöras och ses över, så knytten erbjuds en säker låda. En stor låda är det! Inte alls så där trång så att den stackars mamman precis kan ligga ner och knytten absolut inte kan hamna på villovägar. Matte byggde den själv av spillvirke hemma på gården, som var bostaden när Násti föddes. En sjuttonhundratalsbyggnad med stora utrymmen och den måttanpassades för serveringsrummet intill köket. Lång nog för Matte att kunna lägga sig i och mysa med knytten. Stor nog för att knytten skall kunna ge sig iväg ut på upptäcktsfärd så snart de känner att de vill. Vilket har varit mycket snart efter födelsen. Rådet brukar vara att ha en liten låda, så att valparna inte kan komma för långt från sin mamma. Men Lapskknytten här hemma har aldrig haft några problem med att använda sina näsor direkt från födseln och hur morsan och syskonen luktar och var de befinner sig, har de haft god koll på direkt från första dagen! Förvånansvärt snart har de gett sig ut på egna turer längs kanterna och såvitt Matte minns så har den som först gett sig iväg på egen hand i lådan, även varit den som tagit sig ur lådan först. Samt även varit den som tagit sig ut från diverse andra ställen vartefter. Skurgummeknän får man, men också enormt mycket kunskap om individerna, när man tillbringar många timmar på knä vid lådan. Med stora ytor från början har de tränats i att hålla reda på sig och omgivningen med hjälp av nosarbete, när varken syn eller hörsel kunnat bidra. De har tidigt fått tidningar i en tredjedel av lådan och redan innan de knappt kunat gå har de tagit sig dit för att gå på toa. Om så bara en enda liten tass befunnit sig på tidningspapper har de gjort ifrån sig. Man skitar nämligen inte ner på fällen där man sover. Det har de lärt sig mycket tidigt i livet. Man går iväg så långt man kan för att gå på toa. Det har suttit i även hos de vuxna hundarna. Även på tomten alltså! Längs staketet mot vägen skiter man, om man inte gjort ifrån sig på promenaderna. Man går över på andra sidan diket och skiter! Helst längre bort än vad kopplet når. Inte gör man sådant i vägkanten. Goda vanor grundläggs tidigt.
Nu skall den stora lådan alltså in i det lilla sovrummet och alltså måste något annat ut. Som Modjis biabädd. Matte får trixa lite för att sakta vänja även Modji vid förändringen. Hon flyttar inte in i Husses sovrum förrän knytten har kommit.
Förändringar har det blivit även för Matte. Lever man länge nog hinner man "slita ut" både en jämnårig tandläkare och senast en jämnårig frissör visade det sig. Han hade sålt salongen och gått i pension fick Matte veta, när hon beställde tid. En libanesisk expert på nordigst tunt hår, liksom Mattes trista och taniga strån, var ersatt av en yngre generation från Iran. Men det blev jättebra även det! Med dåliga förutsättningar. Blåser man länge nog blir det åtminstone temporär volym. Man får vara nöjd så. Husse gav godkänt när Matte återvände till flocken.
Dagen avslutades med en längre skogspromenad för hundarna i den svalare kvällningen tillsammans med Husse, medan Matte pumpade upp tvåhundra liter vatten med handpumpen. Detta vatten skjutsades sedan i vattenkannan, som åkte skottkärra gånger tjugo och spreds över potaits, rosor och annat törstigt.
Násti med valpar. Juoksanástekullen.
Klicka för större bild.
