Tack C. för klokt skriven kommentar till föregående inlägg!
Onsdag-fredag har Mattes dator varit avstängd av olika skäl. Först var det ett jädrans åskväder som fick huset att hoppa och en blixt som slog ner i ett elskåp några hundra meter bort. Vilket orsakade ett elavbrott under onsdagkvällen. Konsekvenserna blev att familjens trådlösa telefon gick i graven! Den trådlösa rautern till datorerna tappade minnet och hade inte som först misstänktes gått hädan även den. Med rätt mycket möda fick Husse så småningom fart på rautern igen, men det tog tid! Familjen har, vis av erfarenhet, som vana att alltid dra ur sladden till både teve och datorer när de inte används. En bra vana visade det sig denna dag, då den lilla stugan i skogen blev utsatt för mer ström i ledningarna än vad teknisk aparatur kan förväntas orka med. När blixtrandet och åskandet placerade sig rakt över stugan även på torsdagen, avstod Matte från att slå på datorn. Hur som helst blev det åter strömavbrott av ett nerslag i närheten. Det lät som om berget bakom huset sprängdes i bitar och skönt var att konstatera att ingen hund höjde på något ögonbryn. Trots att både Husse och Matte kollade så att huset inte var träffat med dold brandhärd på vinden som följd. Hundarna sov bara vidare. Det blir lite tröttsamt med åska rakt över huset i timmar.
Tidigt på fredagmorgonen hade Matte fått en tid för att kolla Nástis ena analsäck. Násti och Aili har nyligen löpt och att hundarna nosat i varandras bakdelar har haft sin förklaring. Men nu visade Modji förnyat intresse för sin mamma Nástis bakre regioner. Matte misstänkte en fästing. Men hittade en svullnad. Analsäcken behövde nog tömmas tänkte Matte och upptäckte direkt att detta var inget för amatörer. Det kändes som en böld. Vilket veterinärern höll med om. Men ändå inte. Den ömmade inte. En äldre veterinär tillkallades för att göra ett ultraljud och det visade ingen vätska och en tumör av något slag misstänktes. Nástis buk rakades även. Man ville undersöka alla Nástis inre organ i buken. Husse och Matte höll andan. Allt såg normalt ut. Livmodern kollades extra noga.
För att kunna göra en bedömning av innehållet i "nybildningen" sögs två omgångar med celler ut och under denna procedur stod Násti helt lugnt och hängde med huvudet över Mattes arm. Verkade inte känna något av sticken. Násti är en oerhört tålmodig hund och mycket lätthanterad. Násti rakades nu även på benet och flera rör med blod för provtagning togs. Násti samarbetade mycket fint och var till skillnad från Husse och Matte ovetande om varför allt detta gjordes. Nu återstår att vänta på svar någon gång under nästa vecka. Husses sista semestervecka. Av svullnaden i rumpan förefaller inte Násti ha något som helst obehag som tur är. Násti är tov år och mycket pigg. I dag. I morgon är i morgon. En dag i sänder.
För att skriva om något roligare, så berättar Matte gärna om onsdagens träning under regnande och åska på lite håll. Inte rakt över den stora öppna planen på Roslagskrossen, med diverse fordon och gammalt skrot att kunna gömma sig bland.
Tränade gjorde fyra Lapska och en Springer, med åskan som ett konstant muller i bakgrunden med vissa hårdare knallar och regnet till och från ösande ner. Två förare hade fyllt år sedan sist och deras hundar fick börja med varsitt uppletande i miljö. Inga problem, trots att hundarna inte var helt vana vid att söka små flaskor med rosa bubbel från taxfree på Rosella! Väl inslagna i wellpapp och plastpåse.
Husse och Násti fick jobba i ösregn och Násti höll mycket god fart och arbetsglädjen lyste ur ögonen på henne när hon kom in i vittringsfälten! Husse hade en "facit" med sig och visste inte själv var figgarna var gömda. En satt i sin bil! Fina skallmarkeringar som vanligt och vatten i ögat bekom henne inte det minsta. En härlig hund att jobba med vår stjärna! På djursjukhuset Albano påpekade en djurskötare att namnet Násti betyder stjärna på samiska. Undrade om Matte visste. Jodå. En samisk Lapphundägare, som Matte träffat tidigare på djursjukhuset.
Modji fick ett stort frisök även hon och löste uppgiften säkert, med ett mycket bra sökmönster, där hon verkligen sökte igenom området på ett rutinerat sätt. Matte kunde gå rakt fram och ange riktningen och Modji sökte ensam ut åt sidorna. Kollade fordon och föremål. Fördelarna med att jobba med en självständig hund! I räddningssök är detta ett måste. Att hunden även är uppmärksam på föraren är också ett måste för riktningsangivelser genom ändrad riktning hos föraren. En hund avlad för renvallning är idealisk för denna typ av arbete! Förutsatt att alla delarna finns medskickade vid leveransen alltså. Medfödda anlag. Måste testas för att inte avlas bort!
Men anser för många att en självständig Lapsk är för mycket hund men fortfarande vill ha en Lapsk, är risken att de arbetsdugliga hundarna försvinner i rasen. En mer lätthanterlig Lapsk Vallhund efterfrågas. Valpar som inte betraktas som svårhanterliga vid tre måndaders ålder. Måtte inte så bli fallet. Måtte inte någon para två rasotypiska Lapska för att få fram lugnare och mer lätthanterliga hundar. För dem som inte passar att ha självständiga hundar som kan tänka själva finns andra raser! Men Schäfern har den vägen vandrat och att hitta bra arbetshundar är inte det lättaste numera. Husse och Matte vill att andra framöver skall kunna hitta bra Lapska att jobba med. Härliga hundar med mycket motor och sjövilda som knytt!
Aili fick fyra gömda figuranter utspridda i området. Regnet öste ner och åskan mullrade. Aili fick nosa på en sko som tillhörde en figurant och det var bara henne som Aili skulle leta efter. Hon var gömd uppe på en plattform och vittringen spred sig runt omkring. En figge var gömd på ett släp och två stod tillsammans under ett paraply på ett flak. När Aili nosat på skon drog hon iväg ut i området långt före Matte. I full fart tog hon först vittringen från Husse på släpet och konstaterade att det var inte honom hon letade efter, när hon kom närmare. Aili gjorde en stor båge och kollade vittringen från de två gömda på flaket, för att åter göra en stor båge bort för att söka efter rätt vittring i stället. Ingen av dessa figgar kunde hon se. Aili hittade rätt vittring och jobbade sig ut och in i det vittringsfältet för att sedan hitta vittringskällan upp på plattformen. Aili skallmarkerade mycket bra utan att ha tränats till detta. Hon gjorde som sin mormors mor Gázzi och spontanskällde på fyndad figurant. Inte bara i vallningen visade Aili således på naturliga förmågor. Härligt! Aili sprang upp på den glesa gallertrappen till figgen och fick belöning. Mycket snyggt jobbat tyckte en stolt Matte och fick medhåll av sina träningskompisar, som alla såg Ailis snygga sök.
Tack alla för kanonträning och trevlig avslutning på pizzerian i Norrtälje hamn!