Lördag.
Snart kommer den! Vintern! Även till dessa trakter. Lördagen var som en sista chans till en dag med värme och en chans till många timmars utomhusvistelse utan alltför mycket bylsiga kläder på sig. Den chansen tog Matte och många andra. Många var det som var ute och promenerade med och utan hundar i solen, trots den mycket hårda och byiga vinden. Elva grader var det som mest och vinden var förvisso hård och grenar föll och ett och annat träd i trakten föll också - men vinden var inte kall!
När solen väl nådde det egna reviret på sena förmiddagen, drog sig hela flocken utomhus. Matte hade en hel del att göra på tomten ännu, inför kommande snöfall och minusgrader fram i veckan. De två klematisplantorna i smidesportalerna klipptes ner. De har långt in på hösten varit täckta av vita blommor och namnet "Summer Snow" är talande. Sorten heter även Paul Farges. De långa slanorna var väl intrasslade i smidesställningarna och Matte klippte och drog och tråcklade för att få loss allt. Dima var väldigt intresserad till en början! Han såg en växande pinnhög och försökte få loss en grov stam ur virrvarret, vilket misslyckades och han gav upp det projektet. En nerblåst gren från en björk lockade, men den var för stor och yvig. Han valde ett säkrare kort och valde en av sina gamla slitna tuggpinnar för lite sysselsättning en stund.
Husse ställde undan vattentunnorna och samlade ihop allt som Matte klippt bort. Matte ställde undan de sista urnorna med ännu blommande plantor på punschverandan. Dima hade fullt upp med att vara med överallt. Aili gick en runda då och då och hade koll på läget, men föredrog oftast sin nu vinterbäddade pilkorg i uterummet. Dörren stod på glänt dit och hundarna kunde dra sig undan från blåsten när de kände för det. Matte hade på försommaren tvättat de fällar och filtar som hundarna har i de båda bilarna och i uterummet och gjorde nu i ordning för hundarna inför vintern. Matte vill att de skall ligga mjukt, varmt och ombonat och ha möjlighet att själva bädda. Det skall vara väl isolerat underifrån och de skall kunna boa ner sig om de vill. I Mattes bil har de en stor gemensam biabädd i bakskuffen som är försedd med galler och grindar och i Husses bil finns en gemensam bur. Vintertid lägger sig Aili och Dima gärna tätt intill varandra för ökad värme.
Allt var absolut inte bättre förr! Syntetiska hundfällar fanns inte. Man lät hundarna ligga på ett gammalt vaddtäcke i bästa fall. Ofta bara på en yllefilt. Att en hund som en Huskykorsning (Husky/Schäfer) skulle kunna ha glädje av ett hundtäcke när den låg i bilen vid träningar var pjosk och förresten var hundtäcken inte särskilt vanliga. En Lapsk Vallhund - en polar vallhund skulle väl inte behöva ha täcke på sig vid låga temperaturer i bilen. Pjosk. Man såg inget problem i att ta ut en kall hund och sätta den i sökarbete direkt, för att sedan slänga in en uppvärmd hund i en kall bil. Så gör inte Matte längre. Mattes Husky/Schäfrar borde ha fått ha det mycket bättre, när de låg i bilen vintertid på långa bilresor till träningar och under långa träningspass vintertid! Då på 1980-talet, innan det fanns fina hundfällar och smidiga hundtäcken i samma utsträckning som nu och Mattes ekonomi hade begränsningar. Tjugotre minusgrader var inget hinder för träning en minnesvärd vinterkväll (Annandag Jul!), då alla hundförare hade tjocka overaller och knappast kunde röra sig, inte heller gömma sig särskilt bra och osynligt. Inte en enda hund hade täcke på sig där de låg i bilarna och väntade.....
När allt som skulle göras utomhus var gjort, började det skymma på redan vid tretiden. Matte tog med hundarna på en långpromenad i hög fart efter lite rastning. Det var skönt att sträcka ut efter allt gående fram och tillbaka på tomten.
Vinden var ännu hård, men det var milt! Matte blev kvar ute med hundarna medan mörkret föll kring stugan. Sittande på trappen med en hund på var sida. Månsken!
Flocken var hungrig och Matte förväntades sätta mat på både bordet och golvet och gick in och gjorde vad som förväntades av henne. Efter fyra härliga timmar utomhus.