Lördag.
Solen sken, det blåste kallt och var två plusgrader fram på förmiddagen. Efter en natt med många minusgrader. Snö väntades på söndagen. Här gällde det att ta vara på dagen! Lapskflocken begav sig ner till golfbanan igen. Det står ine på förrän stora banan plötsligt är öppen en dag!
I skuggiga partier finns snöfläckar och framför allt is kvar i luriga och osynliga fläckar i gräset. Matte garderade sig med Icebugs och den broddade käppen fick följa med som en säkerhetsåtgärd. Hundarna fick som vanligt här springa lösa och de är väl medvetna om vilka regler som gäller. Man håller koll på flocken och drar inte iväg för långt! Matte har visselpipan runt halsen och kallar in då och då. Uppför gick det i tjugo minuter och sedan planade marken ut. Matte kunde, lite förvånad, konstatera att denna första sträcka avverkats på samma tid som använts när Matte varit normalgående, utan höftsmärta någonstans. Det bådade ju gott! En längre promenad lockade. Bort över ytor där Matte inte gått på ett och ett halvt år. Hundarna skulle säkert uppskatta en längre promenad!
Underlaget var mjukt och fuktigt så här mitt på dagen när solen i söderlägen hunnit smälta vad som varit fruset sedan natten. Det var behagligt att gå! I skuggigare lägen fick man vara försiktig däremot och titta noga var man satte fötterna. Hundarna tog för sig och låg i ständig rörelse, flytande över gräset. Så vackert att titta på! Nya jordhögar uppbökade av vildsvinen måste de undersöka, men vildsvinslukt är inte så intressant längre, då de även närmat sig den lilla stugan i skogen under vintern.
Nu bar det nerför rätt kraftigt, i en sänka mellan två skogsklädda höjder. Några konstgjorda kullar som utslagsplatser stack upp som sockertoppar och bildade som en väldigt bucklig puckelpist i dalsänkan ner mot sjön. Matte traskade på i sin normala promenadtakt och konstaterade att idealtiden på en timme runt denna sträcka förmodligen skulle hållas. Utan att minsta tanke funnits på att pressa några tider och gå fort. Matte gick bara som vanligt igen. Sju veckor efter höftoperationen. Utan att tänka på det. Så klart att det känns lite att ben och muskler varit kapade, men ont gör det inte. Att se hundarna njuta av att få ta för sig av ytorna värmde Mattes hjärta mycket. Det är detta som varit den stora MÅLBILDEN. Att kunna gå i normal fart, på ett normalt sätt i en timme. Med hundarna lösa på golfbanan!!! Snart även utan säkerhetskäpp. Att kunna gå längre och fortare är bonus. Detta var gott nog. Redan innan två månader passerat. Idelatiden på sträckan hölls helt automatiskt. Nöjd Matte.
Fler hundägare anlände just som Lapskflocken lämnade parkeringen. Det gäller att passa på innan stora banan öppnar!
Resten av dagen vilade Matte genom att plocka lite på tomten, sitta i en solig hörna läsa och fika. Hundarna njöt utsträckta på trappen! Husse var hurtig och besökte gymmet och bastade.
Dagen avslutades med kärt besök av en son och hundarna knöt sig nöjda på sälskinnet framför braskaminen. En dag med många timmars utevistelse är rätt tröttande när man är ovan! Matte slocknade framför teven.