Först ett svar till Therese som skrivit i gästboken och undrat lite.
Nej Therese, räddningshundförare brukar inte lättvindigt byta ut hundar som inte håller måttet. Lika lite som en jägare eller allmänt bruksintresserad brukar göra det. För den enskilde individen kan livet vara sådant att utrymme inte ges för fler hundar än vad man redan har. Oavsett om det är en eller flera. Utrymme rent fysiskt, man är trångbodd, tidsmässigt eller ekonomiskt. Var och en har sitt eget livspussel att lägga. Det är seriöst att inse sina begränsningar, kan jag tycka. Man vill att den hund man redan har skall få ett meningsfullt liv. Man vet också att man inte längre kan erbjuda den det. Ingen människa lämnar, förhoppningsvis, lättvindigt ifrån sig en hund man levt med, fostrat och tränat i flera år.
Vad gäller valet av en Schäfer, så är det inget jag kan svara på. Hunden ansågs vara en bra hund. Vilket hon är! Det går aldrig att förutse hur hunden skall uppleva en räddningsutbildning när belastningarna ökar vartefter. Det är en svår och lång utbildning, där åtskilliga hundar gallras bort från kursen vartefter! Vad gäller retrieverraserna så är de lika ojämna som alla andra raser. En del klarar inträdesprov till räddningskurs och en del gör det inte. Att enbart välja en ras för räddningshundutbildning räcker inte. Ett val måste också göras vad gäller föräldradjur samt uppfödare! Beslutet att placera om denna Schäfertik är noga genomtänkt och fattat under en längre tids funderande.
MÅNDAGSTRÄNINGEN:
Vad Modji gjorde beskrevs i går i text och i bild.
Gázzi fick ett stort frisök i ruinerna, med två figgar, okända för Matte och ingen "facitgubbe". Men det vållade inte Gázzi några bekymmer att hitta dem. Därefter fick Gázzi en speciell och svår uppgift: Långt under marken, rakt in i en slänt, är en stor jordkällare byggd. Innanför en lång gång ligger ett litet skyddsrum. Därifrån går ett ventilationsrör rakt upp och mynnar i ett U-rör en bit upp från marken. Husse satte sig i skyddsrummet och Matte avvaktade minst fem minuter. Detta för att vittringen skulle koncentreras. Sedan fick Gázzi gå i koppel en omväg runt slänten, för att inte ta vittringen från ingången. När hon kom fram till det böjda röret höjde hon nosen en aning mot mynningen. Hon ville vidare mot branten ovanför ingången, men Matte höll emot i kopplet. Då koncentrerade sig Gázzi på området närmast röret. Till slut stoppade hon nosen mot mynningen och kom till skall. En jättebra avståndsmarkering! Duktig Gázzi! Efter en fikarast fick Gázzi ett stort sök med fyra figuranter och alla de tre stora kvarteren att söka av. Nu låg det gammal vittring överallt i hela ruinstaden. Gázzi jobbade på och var väldigt tydlig i att mittenkvarteret var tomt. Matte kunde inte gå upp i ruinerna, utan fick hålla sig till vägarna runt ruinkvarteren. Detta på grund av ren klantighet! Skyddsstövlarna blev kvar hemma och på Mattes fötter satt seglarskor. Som dessutom hade dåliga skosnören som knöt upp sig hela tiden... Men Gázzi jobbar utmärkt bra på egen tass och behöver inte alls ha Matte i närheten. Att hitta och markera fyra personer var inget som var svårt för henne. Matte kan hålla sig undan så fixar Gázzi söket själv. Praktiskt!
Násti fick liknande sök. Men när Husse skulle göra sista frisöket för dagen fick han för sig att byta område med H.! Vilket inte figgarna visste. Matte var figge i ett skyddsrum som låg innanför ett annat skyddsrum. Násti hördes skälla och pipa på håll. Tiden gick. Matte förstod ingenting! Hade Násti så himla svårt att lokalisera sin Matte?! Så hördes en röst på nära håll i kulverten. Det var inte Husses röst. Så öppnades pansardörren och fel hund kom in! Fel husse åxå! Alltså inte Mattes Husse! Eller snarare Nástis Husse! Nu blev det rörigt! Matte började skratta och trodde hunden smitit från sitt område, men det stämde liksom inte. Ingen markering, hittaövning. Förklaring gavs! Násti hade suttit utanför och låtit i frustration över att ha vittring från Matte, utan att få söka rätt på henne!
TISDAGEN har varit en slappardag. Med regn och åskskurar. Kvällsträningen ställdes in på grund av för få deltagare. Många är bortresta. Träning i morgon kväll i stället. Avståndsmarkeringar i vind.
Matte tränade bara lite lydnad med sin valp. Inkallning! Viktigt! En koppelpromenad fick Modji åxå. Rätt som det var rusade en Rottis, en Schäfer och en Saluki mot en grind, stormskällande! Modji och Matte kom just fram bakom en granhäck och en soptunna. Modji hoppade högt och kastade sig bakåt i kopplet. Sedan skällde hon tillbaka allt vad hon förmådde! Stående mitt på vägen! Med all tyngd på frambenen. Inte tänkte hon fly inte! Men lite läskigt var det.... Hundägaren är väktare och kan hund. Matte använde klicker och godis och Modji gillar normalt både Schäfrar och framför allt Rottisar. Lite tid, lite klickande och lite skinkpastej i tub. Så slutade det hela med att Modji slutade skälla och hälsade på alla hundarna genom grinden och staketet. Hon delade skinkpastejtuben med Rottisen! De slickade från varsitt håll! Var var kameran?! Både Schäfer och framför allt Rottis ville ut till Modji och hon vände sig långt efter dem när Matte promenerade vidare. Så bra det kan bli ibland när hundägarna talar samma språk och strävar åt samma håll!
Ett sent mail från Finland gladde Matte! Pappa till nästa valpkull är utsedd! Han påminner mycket om Modjis pappa Musti! Han presenteras inom kort!
Tillbaka