När Lapskflocken flyttade till området för drygt arton år sedan dominerade fritidsboendet och vägarna var gamla grusvägar. Tassvänliga vägar att både gå och cykla på och dagtid vardagar var trafiken näst intill obefintlig. Att åka skidor med hundarna i lina och dragbälte framför längs vägarna var trevligt på vintrarna. Med ökat antal permanentboende ställdes högre krav på vägarna, som belastades allt mer. De två huvudvägarna, varav den där Lapskflocken bor, "asfalterades". Ett jobb som gick snabbt! Oroväckande snabbt och snart syntes bristerna. Grusvägen under tittade igenom på allt fler ställen och det började lappas och lagas i det flortunna asfaltlagret över en grusad väg, som varje år fick samma gropar på samma ställen som före den nya beläggningen. Ständigt dessa kletiga fläckar att undvika med hundarna för att förhindra klet under tassarna. Asfalten har "blött" konstant. Tiden gick och för ett par år sedan skulla samma behandling göras på samtliga småvägar i området. På nytt kom det svart klet på hundarnas tassar. Modji fick utstå en rätt jobbig rengöring med diverse olika preparat innan alla tjocka svarta klumpar avlägsnats under trampdynorna och mellan tårna. Så sent som på försommaren i år upptäckte Matte en tjock svart klump som tuggummi mellan Modjis tår!
Under måndagen var det dags igen. Den ursprungliga asfaltbeläggningen var slarvigt gjord och nu skulle det göras ordentligt. Jättefordon av olika slag körde fram och tillbaka utanför Lapskreviret. Länge. Spridande flytande asfalt och sedan fint grus. Fram och tillbaka, framlänges och baklänges.
På kvällen tog Matte en promenad med Aili på vägen som vid en snabbesiktning såg fin ut. Dock visade det sig att här och där tittade svart klet fram i stora fläckar som måste undvikas med Aili och längs hela den ena kanten, genomgående, var det en svart kletig rand. Vilken en hund oundvikligen måste beträda när den ville nosa längs vägkanten eller "gå på toa" nere i diket. Där hade gruset aldrig nått ända fram till underlagskletet. På motsatt sida däremot såg det välgrusat ut.
Matte valde att gå så lite som möjligt på den nybelagda vägen med Aili och vek så snart som möjligt av in på mindre vägar och gick även ett stycke i skogen med Aili. En omväxlande promenad, lite kringelikrokig och med nya dofter för Aili att utforska. Matte försökte hålla god fart för motion och Ailis kompromiss blev att ligga i sträckt koppel före för att stanna upp och nosa och låta sig bli passerad av Matte. Som sedan fick markera fortsatt gående med en liten knyck i kopplet. Inget ryck! Bara en påminnelse om fortsatt framåtgående. Det fungerade bra och hem kom Aili med bara lite klet mellan två tår. Nya heta dagar väntar med närmare trettio grader och det gäller att motionera när tillfälle ges kvällstid.
Skulle träningsgruppens lag komma med vid lottningen till lagtävlingen väntar mycket gående på varierande underlag. Matte ligger efter konditionsmässigt, efter muskelbristning och knäont under våren och försommaren. Aili har kunnat hålla igång bättre, tack vare stora frisök i god fart åtminstone en gång i veckan.
Det kom ett vykort i form av ett MMS från Ailisonen Sumos matte. Sumo (Gátchis Åtså Sválla) är på semester med sin flock och har besökt Furuvik. Där gjorde han som så många andra och stoppade in skallen i ett hål och blev någon helt annan /något helt annat!
Klicka för större bild.
