En återkoppling till gårdagens inlägg. Det är naturligtvis förenat med ett förtroende, när man som valpköpare går med på att få en valp sig tilldelad! När man avstår från en initial önskan om att få komma och titta, för att se om någon valp kan passa. Matte kan inte riktigt sätta sig in i hur det skulle kännas om någon fastnar för en viss valp med ett visst utseende och Matte har en stark magkänsla av att detta kommer att bli en olycklig kombination av hund och förare. Utifrån kunskaper om både avsikten med valpköpet och kunskaper om valpens hittills visade personlighet. Hur blir det om man har en valp med en för flertalet tilltalande teckning eller färg eller päls? En valp som sticker ut och som alla valpköpare har som förstaval? Alla vill ha samma. Nåväl, nu väljer Matte och många andra uppfödare att själva studera sin valpkull noga och att intervjua presunmptiva valpköpare noga, för att få en så bra ihopparning som möjligt. Fel kan det ju bli oavsett och mycket är vad man gör det till. Man präglar sin valp på sig själv och det liv man lever och det hundliv man erbjuder. Matte lägger bara grunden, men åtta av tolv veckor under präglingsperioden tillbringar alla valpar överallt hos sin uppfödare och då måste man ta tiden tillvara och göra så gott man kan för valpen i det första hemmet i den första flocken.
Lördagen var ännu snäppet varmare än tidigare dagar, med 29 i stället för 28 grader. Mycket dåligt med vind och moln. Obärmhärtigt stekte solen över den lilla stugan i skogen. Som badar i sol när husen runt om skuggas av skog och träd framför husen. Men som är det enda där solen skiner fint under vår och höst å andra sidan. Lapsflocken härdade ut. Genomled dagen så gott det gick. Modji med kylväst, Aili med kylduk, valparna i skugga av parasoll och silverduk och med kylmattor att ligga på och vatten att dricka och blöta ner sig i. Matte stod med Modji och Aili och kylde ner fötterna i den gamla båtformade plaskbaljan fylld med vatten. Husse och Matte pustade och glömde dricka vatten. Tydligen är det något som kommer med åldern, läste Matte, detta att man inte känner törst längre på samma sätt. Inte förrän det börjar bli lite kört. På eftermiddagen blev Matte yrslig och fattade inte varför. Ett glas stod framme i köket och det fyllde Matte rätt ofta med vatten och hällde i sig på språng mellan matning av Aili med små och täta måltider och valparna med fyra måltider jämnt fördelade under dagen. Men törstig var aldrig Matte och inte drack hon tillräckligt tydligen. Det är inte helt lätt detta, att fatta att man hör till kategorin "äldre", när man är densamma som förr i sin egen lilla värld....
Solen försvann äntligen bakom skogen och alla fönster ställdes upp för att få in den "svala" 22-gradiga luften, som ersättare för den 29-gradiga luften i stugan. Valparna fick fart under fötterna i valphagen och hade kul i sin nöjespark, där de kutade runt som små duracellkaniner och den vippande "balansplattan" med ett hjul för lite roar alla sig gärna med nu! Fanndi får inte ha den ifred längre. Att hoppa upp på något som far iväg och som man då ramlar ner ifrån är tydligen jätteroligt när man är en liten valp! Jättebra tycker både Husse och Matte. De dinglande petflaskorna kutar alla igenom trots att de "slår tillbaka" i ryggen om de inte håller god fart. Att bära runt på en tom petflaska modell 2 liter är också jätteroligt! Flaskan är större än valpen. Alla leker lika vilda lekar med alla och Husse och Matte gillar skarpt vad de ser.
Kvällen avslutades med vägning och avmaskning. Alla ligger precis lika med ett hektos skillnad sins emellan stegvis som vid vägningen för två veckor sedan ihop med avmaskningen då. Alla har ökat lika mycket och ligger fint trots Ailis sjukdomsperiod. Det är bara Aili själv som är sorgligt mager och som måste få upp vikten ordentligt. Men man måste skynda långsamt nu. Magen är fin sedan några dagar och aptiten är mycket god. Gott så.