Måndag.
Husse gav sig iväg till gymmet och Matte skulle sätta sig vid datorn. Det funkade inte. Kilkudden Matte måste sitta på hade blivit kvar i bilen och Husse fick lov att vända hem igen med kudden.
Omstart. Husse begav sig iväg till gymmet och Matte satte sig vid datorn. Icke helt okomplicerat då rumpan är öm efter operationen. Stora blåmärken både på rumpan och hela låret. Men det går. Måttligt bekvämt.
Ute var det sjutton minusgrader och hundarna ville ligga i uterummet, men det fick de inte för Matte. Onödigt kallt för tanterna och urinvägsinfektion är inte kul. Modji kom på att hon kunde sitta i solen vid altandörren och ha full uppsikt söderut. Aili surade. Hon ville gå till jobbet, som den ambitiösa hund hon är. Vakthunden nummer ett numera vad det verkar. Modji lämnar gärna över lite ansvar.
Solen steg allt högre, termperaturen steg och landade på tio minusgrader. Det såg skönt ut och Matte ville ut och övningsgå på den nu isbefriade grusgången. Vilket skulle innebära viss problemlösning, då Husse inte var hemma och kunde dra upp blixtlåsen på kängornas framsida. Så långt ner får inte Matte böja sig, då vinkeln i höften blir för skarp. Matte funderade och kom på en lösning. Matte kom att tänka på hur man gör vid ett MH, när man sätter kopplet löst innanför hundhalsbandet och dubbelt för att kunna låta det löpa när provledaren säger till att man skall släppa hunden. Matte drog ett långt snöre genom öglan i blixtlåskläppen och kunde på så vis dra upp blixtlåset och sedan dra ur snöret ur öglan.
Sedan övningsgick Matte fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan yttertrappen och grinden under en halvtimmes tid. Fående både fysträning, frisk luft i lungorna och lite flås, samt blev solbelyst! Jätteskönt! Hundarna insåg snabbt att Mattes promenerande inte ledde någonstans och inte involverade dem. De såg ut att njuta av solen även de, där de skrotade omkring på tomten.
Husse kom hem och tog med sig hundarna ut på en skogspromenad, kort innan Matte ansåg sig ha promenerat färdigt. Varför nästa problem som måste lösas var hur blixtlåsen skulle kunna dras ner på kängorna igen. Av modellen Icebugs och klart olämpliga att beträda stugans golv med. Händerna var kalla och det var kallt ute och Matte ville inte vänta in Husses och hundarnas hemkomst.
Stående på dörrmattan funderade Matte så det knakade och såg sig omkring både i uterummet och i hallen. Hittade ingenting att ta hjälp av. Som så ofta fanns lösningen närmare än väntat. Matte hade ju "vinterskor" på kryckorna och de består av piggar som hajtänder. Det var lite knepigt, men till slut hade Matte lyckats pricka rätt och tryckt in en av piggarna i ögglan på blixtlåsets löpare/kläpp och kunde långsamt trycka den neråt. Lite av "Fångarna på Fortet övning". En utmaning!
Så när Husse och hundarna återkom från sin "Mopperunda" kantad av vindfällen, hade Matte fikat klart!
Problem är till för att lösas och praktiska problem dyker upp rätt ofta, när man måste gå med en krycka i varje hand och samtidigt få med sig saker i stugan. Matte saknar den apporteringsvillighet som Gázzi visade! Där var hon snudd på som en Retriever! Kröp in och hämtade det tappade snörnystanet bakom tvättmaskinen och backade ut! En egenskap som hennes efterföljande tyvärr inte utvecklat lika fulländat. Men en Lapsk är ju ingen Retriever. De fick så mycket annat som är mer Lapskt och oerhört värdefullt! Som att de vaktar. De larmar! Säger till när någon närmar sig stugan. En bil far just nu runt i området och oron sprider sig. En till två män som sitter i en bil utanför fastigheter och kollar och pratar i telefon. En helt omålad bil. Ett rykte säger Telia som kollar vilka som har fiber och ett annat säger att det inte är det.
Hur som haver så lär både Modji och Aili i alla fall berätta om någon går in på tomten.