Söndag.
Det har blåst mycket under en period och kulmen blev ovädret som drabbade södra Sverige och snuddade vid flockens hemtrakter. Flockens andra revir, en dryg halvtimme med bil österut, besår av en skogstomt omgiven av skog och på tomten står en mängd smala och jättehöga tallar i flock. Inkluderande mängderna med höga tallar på grannfastigheten. Att tänka sig att något träd gått omkull var inte att fantisera alltför mycket. Tidigare har en torrfura utanför staketet lagt sig över staketet och tätt längs med lillstugan. Enda skadan var en flisa ur altanräcket märkligt nog. Vid stormen Alfrida, första dagarna i januari 2019, knäcktes toppen på en jättegran strax intill lillstugan. Även den hade den goda smaken att lägga sig precis jämte altanen och skadade ingenting. Kvar står nu två jättegranar intill lillstugan och utgör stora vindfång.
Klicka för större bild.
Stormen Alfrida knäckte toppen.
Flocken for iväg för att kolla läget vid Torpet och hundarna var lyckliga över att få springa fritt efter lördagens långpromenad i koppel. Från grinden syntes inga fallna träd någonstans och det kändes skönt. Husse gick iväg åt ena hållet längs staketet och Matte åt det andra. Aili och Dima sprang emellan och när flocken återförenades efter ett varv runt, hade inte ett enda fallet träd hittats och inga stora grenar hade knäckts. Staketet var intakt. Jätteskönt! Att ta hand om ett fallet träd kräver en större arbetsinsats, även om ingenting är skadat.
Hos grannen var barnen ute och Dima var väldigt intresserad. Han sprang iväg till staketet och snart började ett upphetsat skällande. Matte ropade. Ingen reaktion. Matte blåste i visselpipan. Ingen reaktion. Matte kunde varken se hund eller barn bakom en tät gran. Matte höjde rösten och försökte nå igenom någon form av blockering hos den döva Dima. Då fick Matte se två barn lämna staketet i full fart och Dima blev åter kontaktbar. Möjligtvis fick Matte hjälp av någon förälder. Det är jätteroligt att reta en hund som skäller och själv är man säker bakom ett staket.
Alla har vi varit små. Även om Matte själv aldrig ägnat sig åt den leken, då ingen hund fanns på nära håll bakom något staket när Matte var liten. Granntaxen Picasso sprang alltid lös, trots den omedelbara närheten till Roslagsbanan och överlevde. Det gjorde inte kyrkoherdens lösspringande Dvärgpudel och den synen glömmer Matte aldrig. För övrigt sprang de flesta hundar lösa i Djursholm när Matte växte upp. Man släppte ut hunden på morgonen och in på kvällen. Brorsorna Ekkman i kvarteret intill hade en Boxer vid namn Nero, som alltid sprang tillsammans med klasskompisens Labbe, Tripp. De två hanhundarna var ett väl sammansvettsat par och nämndes alltid som "Tripponero". Tre killar Ekman bodde i närheten, Gösta, Mikael och Feffe (Stefan) och de brukade då och då vara ute med Nero lös på promenad. En gång kommenderade en av killarna Nero "buss på" och då kastade hunden sig över Mattes lillebror i en skrinda och snodde hans vante. En liten avvikelse och anekdot kring några kändisar från början av 1950-talet. Ungar och hundar. I närheten bodde även Sigge Fürst och alla ungar skrek "Hej Siggecirkus!" när de såg honom. Vilket bara Mattes generationskamrater förstår förmodligen. Lekskolan låg intill hans bostad. Frukostklubben kanske säger mer för några.
Tillbaka till Torpet. När Matte gått runt på tomten och plockat nerblåsta kvistar från björkarna, gick hon in i stugan och plockade ihop lite av varje i köket. Saftflaskan, diskmedlet och den flytande tvålen skulle med hem. Likaså några konserver i skåpet. Stugan står helt ouppvärmd över vintern, vilket den mår bäst av och för övrigt finns inga element och isolering saknas. Däremot finns en antik rörkamin som fungerar och som Matte fyndat på loppis. Den ger fin värme vid enstaka vinterbesök.
Aili och Dima föreföll nöjda med nittio minuters vistelse och slog sig ner på gårdstunet och signalerade att de var nöjda för dagen. Temperaturen låg på bara några plusgrader och vinden var kall, även om den inte längre var så påträngande.
Flocken for hem och nu fick det räcka med frisk luft för dagen.