Lördag.
En dag med sol och tjugogradig värme. Lite blåsigt och svalt i skuggan. En bra träningsdag! Lapskfamiljen for till Vargmötet i Vallentuna för träning med träningskompisar från förr. Long time no see! Totalt var det fyra förare och sex hundar som tränade denna dag. Två ungdomar som både fick träna i rätt stökig miljö och umgås med varandra för lek och social kompetens. Två hundar som gick mycket bra ihop och gillar varandra. Fyra räddningshundar fick lite olika upplägg på sina frisök.
Husse körde både Násti och Modji på sök, eftersom Matte tyckte att Husse och Modji behövde bilda team igen inför funktionskontrollen i september och lagtävlingen i oktober. På lagtävlingen är det förvisso inte Husse som kör Modji, men hon får en vikarie för en nyopererad Matte och behöver därför träna med andra än Matte. Lag Gátchis är anmält med Násti, två söner och en dotter.
Modji fick ett sök med två figuranter. En öppet placerad bland en massa huggna stenblock och en under kåpan på ett täckt släp. Den öppna figgen hittade Modji direkt och skallmarekerade bra. Den dolda figgen på släpet blev knepig. Lite vittring sipprade ut och slog mot både en husvägg, en intillstående likadan täckt släpvagn och containrar på vardera sidan. Modji fick tänka till ordentligt för att spika vittringskällan. Bra träning och bra jobbat!
Násti fick tre figuranter att leta rätt på. En var gömd bland ett antal kabeltrummor, en mellan diverse stenblock och en uppe på staplade stenblock. Det blev lite lagom mycket miljö för den elvaåriga och enögda hunden att ta sig fram i under arbetet. Násti tog sig an uppgiften med stor arbetslust och gjorde ett snyggt jobb! Alla hittades snabbt och skälldes ut ordentligt. En överlycklig och arbetssugen Násti hade gärna fortsatt att jobba!
Aili fick ett frisök med en fugurant gömd högt uppe på en samling halkiga plaströr av olika dimensioner. Mycket miljö, högt placerad figurant och vind som slog åt olika håll. Ribban höjdes rejält för Aili som nu blivit nio månader. Aili visste vad hon skulle göra och stack ut i området med näsan inkopplad. Hon sökte aktivt vittringen och fann den snart. Men sedan blev det knepigt! Aili ringade runt ett allt mindre område och snävade in mot vittringskällan allt mer. Till slut förstod hon var figuranten var gömd, men hur skulle hon komma upp? Aili prövade olika vägar, men den enda vägen upp, via några betongblock, var ur vind och Aili är orutinerad och kunde inte lösa den sista delen av uppgiften. Så efter ett frustrationsskall satte hon sig helt sonika bredvid Matte och tittade upp mot figurantens gömställe. "Där är den! Matte hjälp!" Ett annat sätt att lösa uppgiften. Starta en dialog med sin förare när de egna idérna tagit slut. Så Matte lyfte upp Aili på plaströren i ansiktshöjd på Matte och där avslutade Aili söket genom att halka sig fram till figuranten. Som liggande bjöd på ett mindre halkigt underlag. Där satte sig Aili och väntade på godisbelöning. Figuranten tog sedan med sig Aili ner och visade därmed den enda möjliga vägen för en hund att ta sig upp. Träning. Aili skötte sig jättebra!
Träningen avslutades med en gemensam måltid och mycket snack om då och nu och utvecklingen inom räddingshunderiet. ALLT var inte bättre förr. Men en hel del var det. Det skaver lite att en som har väldigt liten egen erfarenhet av att utbilda och träna en räddningshund, sätts att beöma och avgöra framtiden för ett ekipage som har mångårig och väldokumenterad erfarenhet av detta. Likaså att ekipage som utfört uppgiften väl och funnit de saknade döms bort på petitesser och "stilpoäng". Skall det vara en bedömningssport att rädda liv?
Tack för en trevlig och givande träningsdag!
På hemvägen kom verkligheten ikapp genom ett larm till sök efter en försvunnen person. Efter mellanlandning hemma och mer information åkte Husse och Modji iväg för att jobba. När de kom fram nåddes de av beskedet att personen sorgligt nog nyligen var funnen avliden i närheten.
Två familjer har denna helg nåtts av beskedet att deras saknade anhöriga hittats avlidna. För dem blir livet aldrig mer sig likt.